Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurabergen, Jura - Juraformationen - Jura in re aliena - Juraker - Jurare in verba magistri - Juraschek, Franz - Jurasystemet, juraformationen, jura - Jurasystemets fauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JURASYSTEMET
De högre kammarna och topparna ligga över
skogsgränsen, och växttäcket beslår här av
saftiga ängar, som användas till sommarbeten. De
djupa och breda dalarna äro vanl. helt
uppodlade och uppvisa en tätt befolkad
jordbruksbygd. — Litt.: F. Machacek, ”Der schweizer
Jura” (”Petermanns Mitteilungen”, Erg.-H. 150,
1905); E. de Margerie, ”La structure du Jura”
(1909); E. Schmidt, ”Die Siedlungen des
Nord-schweizer Jura” (s.å.). — Bild se pl. vid
Frankrike. J.F.
Juraformationen [-fo’n-], geol., se
Jura-systemet.
Jura in re alie’na, romersk-rättslig term:
rättigheter i el. till annans sak.
Jura’ker, folkstam bosatt i Sibirien på
tundran mellan Uralbergen och Jenisejfloden. De
tillhöra den samojediska gruppen och äro o.
3,200. De äro nomader och livnära sig
uteslutande på renskötsel samt jakt och fiske. G.Jg.
Jura’re in verba magi’stri (lat., svära- efter
lärarens ord), urskillningslöst antaga el. hålla
på de meningar, som uttalats av personer med
auktoritet; efter Horatius epoder I, 1:14. E.H.
Juraschek [jö’-], Franz von, österrikisk
statistiker (1849—1910), f. i Ungern, e.o. prof,
i statistik och statsrätt i Cernauji 1881, i
Innsbruck 1883 och prof, där 1885; 1887
regeringsråd, 1895 hovråd samt 1905 president i
statistiska centralbyrån i Wien. J. är känd
som utg. av statistiska och geografiska
över-siktstabeller samt för sina insatser i den
österrikiska administrativa statistiken och i det
internationella statistiska samarbetet. S.D.W.
Jurasyste’met, j u-r a f o r m a t i o n e n, j
u-r a, geol., det mellersta av de mesozoiska
systemen, har benämnts efter Jurabergen, vilka till
största delen äro uppbyggda av till j. hörande
bildningar. J. består övervägande av marina
bildningar huvudsaki. från måttligt djup,
medan sötvattens- och fastlandsbildningar träda
tillbaka; havet har vid den tiden haft mycket
stor utbredning. Nedåt begränsas j. av de yngsta
keuperbildningarna, den rätiska etagen el. rät,
som utgöres av fastlands- och
sötvattensbild-ningar och stundom, ss. t.ex. är fallet i Skåne,
föres samman med den nedersta lias under
namnet r ä l-l i a s. övre gränsen av j. bildar
också ett avbrott i den marina lagerserien, i
det att en sötvattensbildning, benämnd W e a
1-d e n, med sandstenslager och stenkol, vilken
räknas som nedersta delen av kritsystemet, i
n.v. Europa skjuter in mellan de marina
kalk-stenslagren. J:s avlagringar härröra från en
mycket lugn period av jordens historia, under
vilken varken tektoniska rörelser el. vulkaniska
utbrott i större skala ägt rum. — J. delas i
3 avd.: lias, dogger och malm, vilka
också (särsk. i Tyskland) efter färgen på de
avlagringar, som överväga i dem, fått namnen
svart, brun och vit jura. Faunan är
synnerligen rik och fossilen oftast väl
bevarade; såväl ryggradslösa som ryggradsdjur äro
representerade. I Mellaneuropa är j. rikt
utvecklad och kan indelas i ett stort antal zoner,
mestadels med ammoniter som ledfossil. Lias
el. svart jura uppbygges väsentligen av mörka,
ofta bituminösa leror och skifferleror samt
mera underordnat kalk- och sandstenar. I
nedre lias märkes den av Gryphce’a arcua’ta (se
Fossil, fig. 15) karakteriserade gryfitkalken
och i övre lias den bituminösa
posidoniaskif-fern i Württemberg (Boll och Holzmaden) med
riklig förekomst av fisködlor och svanödlor;
dylika finnas också rikligt på Englands
sydkust vid Lyme Regis. Dogger el. brun
jura består mest av kalkstenar, ofta av
ooli-tisk struktur med inlagringar av järnmalm,
t.ex. i Lothringen och Luxemburg, där de
viktiga minettemalmerna (se Frankrike, sp.
103) förekomma. M a 1 m el. vit jura består mest
av ljusa el. vita kalkstenar och dolomiter, ofta
massformiga och uppbyggda som rev av
organismer, koraller och svampdjur. Här bör
särsk. märkas den litografiska skiffriga
kalkstenen vid Solnhofen, m.fl. ställen vid floden
Altmühl i Bayern. Denna bergart är bildad i
laguner i korallrev och är mycket rik på fossiL
Här förekommer en blandning av havsdjur och
landdjur, synnerligen väl bevarade.
J:s fauna. Av däggdjur har man funnit några
torftiga rester av pungdjursliknande former,
som stå nära de redan i yngsta trias
förekommande små däggdjuren. Kräldjuren ha
däremot i j. sin glansperiod och förekomma icke
endast på land utan behärska även vattnet
och luften. Klassiska förekomster för marina
kräldjur äro de württembergska och engelska
fyndorterna för fisködlor och svanödlor,
medan flygödlor och mindre dinosaurier
anträffats vid Solnhofen. Dinosaurierna ha inom
j. sin högsta utveckling med de stora
landformerna (Diplo’docus, Atlantosau’rus,
Bronto-sau’rus m.fl.) i dess övre delar, i sht i
Nordamerika (Colorado, Wyoming etc.) och
Central-afrika (Tendaguru). Groddjuren ha avtagit i
betydelse, och de paleozoiska grupperna ha
helt dött ut. Bland fiskarna uppträda nu de
första benfiskarna med släktet Leptole’pis. Av
kräftdjur och insekter har man gjort goda
fynd, särsk. vid Solnhofen, så att j:s
leddjurs-fauna är täml. väl känd. — Bland
evertebra-terna intaga blötdjuren främsta rummet. Både
tvågälade bläckfiskar med belemniterna ocb
fyrgälade med ammoniterna stå på
höjdpunkten av sin utveckling samt lämna goda
led
— 741 —
— 742 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
