Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jäderin, 2. Edvard - Jäders bruk - Jädraån - Jädraås - Jägare - Jägarhorn, jakthorn - Jägarrörelsen i Finland - Jägerhorn (af Spurila), ätt - Jägerhorn, 1. Anders Johan (af Spurila)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGERHORN
vändes J:s basmätningsmetod över hela
världen. J. utförde ett högt skattat arbete som
liv-försäkringsmatematiker samt utövade en flitig
verksamhet som populärastronomisk
skriftställare och föreläsare. l.C.J.
Jäders bruk, järnbruk i Arboga s:n,
Västmanlands län, vid Örebro—Köpings järnväg.
Bruket äges av Jäders bruks intressenter och
omfattar 4 lancashirehärdar, ånghammare m.m.
Till J.b. hör jordbruksfastighet (9 Vio mantal,
1,843 har, därav 493 har öppen jord). —
Redan på 1300-talet anlades vid J. kvarn, på
1500-talet fanns här faktori för krigsmakten. 1639
erhöll H. Krusbart privilegier å bruket, som
1663 indrogs till Kronan. J. övergick 1671 i
enskild ägo. T.E-r.
Jädraån, Gästriklands Storsjös största
tillflöde, avvattnar Hyn m.fl. sjöar i ö. Dalarne.
Vattenområde 886 kvkm., längd 100 km.,
medel-vatteneffekt 6,600 hkr., utbyggd effekt 2,300
hkr. S.E-s.
Jädraås, järnbruk i Ockelbo s:n, Gävleborgs
län med 2 masugnar, lancashirehärdar,
ång-hamrar, råskene- och smältstyckeverk. Den
första masugnen anlades 1857, den andra 1909.
Bruket är en del av de s.k. Ockelboverken och
tillhör Kopparbergs och Hofors sågverks a.-b.
(se d.o.). J.L-n.
Jägare, lätt beväpnade, huvudsaki. för
skyt-testrid i spridd ordning avsedda soldater. J.,
vilkas föregångare voro forntidens lätta inf.
och medeltidens båg- och armborstskyttar,
började uppsättas på 1600-talet i de tyska
staterna ss. ett beridet fotfolk. Under
1700-och 1800-talen
uppsattes för spaning,
rapportföring och
operationer i svår
terräng i Tyskland
och Ryssland j. till
fot och till häst, i
Frankrike chasseurs
å pied, å cheval,
guides, i Österrike
Kai-ser- och
Tirolerjä-gern, i Italien alpini
och bersaglieri.
Be-väpningen utgjordes
vid j. till fot i början
av studsare,
sedermera av vanl. inf.-gevär.
Under 1900-talet har
j :s betydelse
minskats, i samma mån
som allt inf. utbildats
för eldstrid i spridd
ordning, och så snart
Jägarhorn. Signalhorn
för militär jägarkår.
Danska
musikhistoriska museet.
j. sammanförts till så stora förband som reg.,
ha de endast till namn och tradition skilt sig
från annat inf., resp. kav. Under världskriget
förekommo alltjämt j.-bataljoner i flera härar.
Jfr Fältjägare. E.O.B.
Jägarhorn, jakthorn, ett signalhorn, som
användes på jakt (se Hor n) och som nu
ut-göres av ett naturhorn (utan ventiler) av
mässing el. koppar. D.F.
Jägarrörelsen i Finland, se Finlands
frihetskrig.
Jägerhorn (af S p u r i 1 a), gammal finländsk
frälseätt, 1625 introducerad på sv., 1820 på
finska riddarhuset. — En med denna sannolikt
icke befryndad finländsk ätt J. (af S t a r b y)
introducerades 1634 (resp. 1818), utslocknade
1928. — J.l) tillhörde förstn. ätt; en bror till
honom var översten Fredrik Adolf J.
(1760—1817), som vid Sveaborgs belägring 1808
anses ha varit den, som mer än någon annan
påverkade amiral Cronstedt, J:s kusin, till det
nesliga beslutet om kapitulation. C.
1) Anders Johan J. (af Spurila),
militär (1757—1825), blev med sin obestridliga
begåvning och rikedom
på uppslag tidigt en
inflytelserik medl. av
den finska
officerskåren. Han trädde i
nära förbindelse med
G. M. Sprengtporten
(se denne), som
gjorde honom förtrogen
med sina planer på
ett självständigt, av
Ryssland beskyddat
Finland, och var,
sedan denne 1786
över
flyttat till Ryssland, självständighetspartiets
eg. ledare. Vid krigsutbrottet 1788 var J.
kapten vid Nylands dragoner, major i
armén och överadjutant. Det i anledning av
kriget uppblossande missnöjet inom den
finska officerskåren sökte han utnyttja för sina
självständighetsplaner och uppkastade
förslaget om att inlåta sig i direkta
fredsförhandlingar med ryska kejsarinnan. Efter J:s utkasv
uppsattes Liikkalanoten (se A n j a 1 a
förbundet och Finland, sp. 466), med vilken
han avreste till Petersburg; han blev välvilligt
mottagen men måste återvända med ett ganska
undvikande svar från Katarina II. J. fortsatte
under olika former sina landsförrädiska
stämp-lingar, fick i nov. 1788 order att inställa sig i
tjänstgöring i Sverige men föredrog att hålla
sig undan och flydde till Petersburg, där han
välvilligt emottogs, utnämndes till rysk
överstelöjtnant och ss. sådan deltog i ryska arméns
Uppslagsbok. XIV. ____ 769 ___
25
— 770 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
