Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Höjd- och terrängförhållanden - Klimat - Vattendrag - Växt- och djurvärld - Befolkning och folkminnen - Dialekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
J. äro granit-porfyrfjällen mellan Torrön och
Hotagen mera avrundade och nå ej 1,300 m.
Frostviksfjällen, som bestå av fjällskiffrar, äro
något djärvare modellerade och kulminera med
Selkentjakhe (1,314 m.). V. om dem ligger ett
lägre område av kalkrika köliskiffrar, som
medelst Ströms vattudal dräneras genom det
högre området mot s.ö. — Litt.: A. G.
Högbom, ”Geol. beskrifning öfver J. län”
(”Sveriges geol. undersökn.”, Ser. C, n:r 140, 1894;
2 uppl. 1920). J.F.
Klimatet är hårt. Ärsmedeltemp. är, om man
tar hänsyn till höjden ö.h., högst i v., där
Atlantens inflytande gör sig gällande i ovanligt
hög grad, emedan de norska fjällen här äro
särsk. låga, medan i n. och s. en fjällmur på
norska sidan ganska väl avskärmar även det
västligaste sv. fjällområdet mot Atlanten. På
gr. härav påverkas även Storsjöområdet och
silurslätten av denna, så att det mest
kontinentala klimatet i J. träffas i urbergsområdet
närmast Bottniska viken.
M e d e 1 t e m p.
Årets Jan. Juli
Storlien .............. 0,4° —7#° 10,?o
Östersund ............. 2,o° —8,4° 13,8°
Bispgården ............ 1,t° —10,3° 14,7°
I ö. J. träffas därför de kallaste vintrarna
och den varmaste och längsta sommaren. Även
silurslätten har mycket längre sommar än
fjällområdet (Östersund 91 dagar men Storlien
blott 39). Nederbördsrikast är fjällområdet,
dels på gr. av den stora höjden, dels på gr.
av närheten till Atlanten. I fjällen växlar den
årliga nederbördsmängden mellan 800 och
1,800 mm., medan den omkr. ö. Storsjön är
mindre än 500 mm. Hela s. och ö. J. har
blott mellan 400 och 500 mm. Blott i
Ragun-daområdet överskrides sistn. siffra. J.F.
Vattendrag. J:s huvudflod är Indalsälven
(se d.o.), vars viktigaste uppsamlingsbassäng
är Storsjön. N. J. tillhör Ängermanälvens
flodområde, i det att Faxeälven upprinner i
Strömsvattnets sjökedja. S. J. genomflytes på
en rätt kort sträcka av Ljungan. J.F.
Växt- och djurvärld. Hela mellersta och ö.
J. ligger inom barrskogsregionen. I denna
dominerar granen över tallen, särsk. i
silurom-rådet. Dettas odeciderade
lutningsförhållan-den La förorsakat en utbredd försumpning.
Myrar och mossor intaga en mycket stor del
av silurslätten, mångenstädes upp till 50—
60 % av hela arealen. I fjällområdet ha
björk-och fjällregionerna mycket stor utbredning.
Barrskogsgränsen utgöres i allm. av gran. På
de sammanhängande fjällkomplexen uppvisar
björkskogsbältet en avsevärd vertikalbredd.
Skogsgränsen varierar mellan 700 och 950 m.
ö.h. I fjällregionen äro hedassociationerna ofta
utbildade som Dryas-hedar el. ersatta av
örtrika fjällängar. Tack vare markens stora
kalk-halt är J:s flora ovanligt rik i alla regioner
v. om urbergsbältet. — Djurvärlden
överensstämmer i huvudsak med den, som
finnes i övre Norrlands inland. Av större rovdjur
märkas varg, vanlig räv, fjällräv, järv samt
mera sällsynt lo, i Frostviksfjällen björn, av
hjortdjur älg och ren (även förvildad), av
gnagare bl.a. skogs- och fjällämmel samt sedan
1922 även bäver, av fåglar bl.a. fjäll- och
dalripa, fjälluggla, fjällvråk och fjällabb.
Vattendragen äro rika på laxöring, harr, röding och
sik. J.F.;O.C-n.
Befolkning och folkminnen. Med undantag
av lapparna — c:a 800, flertalet nomadiserande
och boende i torvkåtor i skattefjällen inom
länet, dit de jämförelsevis sent invandrat —
är befolkningen, enkannerligen den
övervägande bondebefolkningen, synnerligen
homogen. En icke ringa del sitter på gamla
släktgårdar, varibland många äro från medeltiden.
Jämten är reslig till växten. Hans
hembygdskärlek rubbas icke av lusten att se sig om.
Ett utvecklat sinne för historia, för bygdens
och släktens minnen möter man ofta hos
detta folk liksom den starkaste frihetskänsla,
väl ett arv från böndernas här mycket tidiga
samfundsorganisation. Jämten har ofta
affärs-håg, men är tillknäppt särsk. mot främlingar;
han har snabb uppfattning och ett utpräglat
sinne för humor. Härjedalingen är mera
öppen i umgänget, trohjärtad i sitt väsen och
varmt fäst vid sin hembygd, men ej så
företagsam. Båda landskapens befolkning
utmärker sig för en omutlig ärlighet. J. och
Härjedalen bjuda på en rikedom folkminnen (se
härom framför allt tidskr. ”Jämten”). E.Fn.
Dialekt. Den ojämförligt starkast
framträdande språkgräns, som J. företer, är gränsen
mot de norska grannmålen i Tröndelagen,
vilken väsentligen sammanfaller med
riksgrän-sen, dock med det undantag att n. delen av
landskapets nordligaste s:n, Frostviken, har
väsentligen samma dial., det s.k. ”lidmålet”,
som grannsocknarna Nordli och Sörli i Norge.
Även mot Härjedalen, vars dial., vad största
delen av sistn. landskap beträffar, har en
väsentligen norsk typ, visar J. en ganska skarp
språkgräns. Däremot har J. ej en lika klart
utpräglad språkgräns mot Medelpad. Särsk. i
Indalsälvens dal möta en mängd gradvis
tilltagande el. avtagande övergångsformer och
blandformer på ömse sidor om
landskapsgränsen. Landskapsgränsen mellan J. och
Ångermanland är återigen till största delen en
något mer markerad språkgräns. — I jämförelse
— 777 —
— 778 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
