Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Fornminnen - Historia - Vapen - Bebyggelse och ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
turalistiska hällristningar (se d.o.) finnas vid
Glösabäcken i Alsens s:n, vid Ännsjön i Åre och
vid Gärdeån i Offerdal, hällmålningar vid
Skärvången i Föllinge s:n och vid Hästskotjärn
i Kalls s:n. Bronsåldern och tiden fram
till Kr.f. äro fyndlösa. Med romersk
järnålder börja fynden åter i trakterna kring
Storsjön; under vikingatiden är bebyggelsen,
representerad av gravar och lösa fynd,
ånyo utbredd till större delen av J.
Därigenom gick under järnåldern en
förbindelseled- mellan Trondhejmsbygden i v. och
den sv. kusten i ö. Ett vittnesbörd om de
norska förbindelserna är de praktfulla
500-tals-spännena från Häste och Brunllo. De flesta
fynden visa dock närmare samhörighet med
det sv. området. På Frösön finnes en märklig
runsten från 1000-talet, Sveriges nordligaste,
som berättar om J:s kristnande. P.E.O.
Historia. Det äldsta litterära minnesmärket
till J:s historia är runstenen på Frösön från
1000-talets mitt, ristad av norska runristare
och beställd av Austman Gudfastsson (ett
öst-nordiskt namn), vilken påstår sig ha kristnat
J. Snorre Sturlassons berättelser om Ketel
Jamte och Arnljot Gellina äro lärd
konstruktion och dikt. Av ortnamn och arkeologiskt
material framgår, att i samhället kring
Storsjön Frösön jämte Norderön (av Njärd) var
central kultplats och därmed medelpunkt för
samhällslivet. Vid Forberg på Frösön hölls
under medeltiden sedan urminnes tid marknad
och ting, jamtamot, där 24 domare dömde efter
jämtsk lag. Indraget i Sigtunas handelsområde,
underlades J. den sv. kyrkoorganisationen, som
vid 1100-talets mitt byggde tre kastaler i
Stor-sjöbygden, av vilka Brunflo ännu finns kvar.
Den ligger som en erövrares tvingborg i ett
erövrat land: J. skattlades under
Uppsalabisko-pen. Men det dröjde länge, innan det
jämtländska samhället inkorporerades i de nordiska
riksbildningarna. När pälshandeln i Nidaros
uppblomstrade under 1100-talets senare hälft,
indrogs J. i den norska intressesfären; den
jämtländska överklassen, som riktade sig genom
denna handel, drogs mot Norge. Kung Sverre
gjorde härjningståg in i J. ”Historia
Norve-giæ”, från 1100-talets sista hälft, inbegriper
dock icke J. i det norska riket. Under
1200-talet var emellertid J. ett län under den norske
kungen, men först under 1300-talet förmådde
den norska rikslagstiftningen bryta den
inhemska. Den norske fogden bodde på Forberg. Den
jämtländska allmogen utsögs dels av den
norska riksorganisationen, dels av det
uppsaliensi-ska episkopatet, det senare företrätt av prosten
över J., från 1480 bosatt i Oviken. Efter
reformationen, då den kyrkliga administrationen
kom att tillhöra sv. staten, gav detta anledning
till konflikter, till dess J. i ecklesiastiskt
avseende genom freden 1570 lades under Trondhjems
stift. Erövrat 1644, avträddes J. till Sverige i
freden i Brömsebro 1645. Sv. regeringens
försök att vända J:s handel från Norge — 1786
grundlädes Östersund som ett handelscentrum
för J. — hade föga framgång, förrän
skogsbruket från 1840-talet band J. vid
Norrlandskustens ekonomiska centra. P.N-m.
Vapen. Enl. kungl. brev 18/i 1884: ”1 blått
fält gående älg, silver, anfallen i ryggen av
örn, guld, i bringan av
varg, guld, hertiglig
krona”. Som vapen är denna
bild känd tidigast 1660
men går tillbaka på ett
sigill från 1635. Tidigare
jämtländska sigill äro
kända från de första åren
av 1300-talet, visande
norska riksvapnet inom
en bård, samt från 1575,
gående tillbak- på Trond
hjems ärkestifts sigill från början av 1500-talet.
— Litt.: S. Höglin, ”Landskapet J:s sigill och
vapen” (i ”Jämtländska studier”, 1928). N.L.R.
Bebyggelse och ekonomisk geografi. J. hade
1932 en folkmängd av 119,088 personer, under
det senaste årtiondet minskad från 119,473 el.
med 0,2 %. Medräknas stadsbefolkningen, är
folktätheten 3,5 inv. pr kvkm. land. Av dessa
bodde 19,341 el. 16,2% i stad el. stadsliknande
samhällen. Frånräknas dessa, blir folktätheten
på landsbygden 2,9 pr kvkm. Den är dock
mycket växlande. Inom urbergsområdet i dess
helhet är den c:a 4 pr kvkm. Men de stora
urbergsplatåerna äro så gott som obebodda,
och bebyggelsen är koncentrerad till
dalgångarna, främst till Indalsälvens dalgång nedanför
högsta marina gränsen. De här befintliga
marina älvdalssedimenten ha sedan gammalt
bildat underlaget för tät jordbruksbygd. F.n.
torde folktätheten i Ragundadalen överstiga 22 pr
kvkm. I silurområdet är folktätheten störst i
Storsjöns omgivningar, där den i vissa
socknar (t.ex. Rödön och Ås) överstiger 15 pr kvkm.
Längre norrut sjunker den på gr. av kärrens
och myrarnas stora utbredning. Den enda
odlingsbara jorden härstädes är den torra
kvartsit-moränen på de uppskjutande bergkullarna.
Till dessa ha därför sedan gammalt
bebyggelsen förlagts, medan de omgivande lägre
kärrvidderna endast använts till betes- och
slålter-mark med tillhjälp av en utbredd
fäbodbebyggelse. Folktätheten inom den del av
silurslät-ten, som ligger inom Hammerdal, Föllinge,
Gåxjö och Laxsjö, uppgår till 4,4 pr kvkm. 1
— 781 —
— 782 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
