Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Bebyggelse och ekonomisk geografi - Konst - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
fjällen är bebyggelsen huvudsaki. förlagd till
de lättodlade issjösedimenten och
deltaplatåerna i de stora dalgångarna, ss. Äredalen.
Åkerarealen uppgick 1927 till 61,344 har el. 1,6%
av totalarealen. På silurslätten stiger den
(1927) till 43,088 har el. 3,i %. Den
närings-rika stenfria silurmoränen bildar särsk. omkr.
Storsjön underlaget för ett lönande
åkerbruk. Avkastningen av för klimatet lämpliga
sädesslag kan här jämföras med vad som
er-hålles i Skåne och på Gotland. Av höstråg
erhölls sålunda i silurområdet 1927 17,7 dt. pr
har och av korn 18,s dt.
Boskapsskötseln har mycket stor betydelse, flerstädes
betydligt större än åkerbruket. Den bedrives
mestadels extensivt, och de väldiga naturliga
betesmarkerna utnyttjas delvis ännu med
tillhjälp av det urgamla fäbodväsendet, särsk. i
fjällen men även i n. delen av silurområdet.
På gr. av att en modernisering av
fäbodbruket ännu icke kommit till stånd, ligga dock
oerhörda vidder av naturliga ört- och
gräsmarker utan nytta för boskapsskötseln.
Skogsbruket har stor betydelse och har periodvis
för vissa delar av J. betytt mera för
befolkningens utkomst än jordbruket. Det bildar
också förutsättningen för J:s enda industri,
näml, dess sågverk, ss. i Bräcke, Pilgrimstad
och Trångsviken, och dess sulfitfabriker
(Jär-pen och Hissmofors). Goda förutsättningar för
en större industriell utveckling finnas i de
stora tillgångarna på vattenkraft, särsk. i
Indalsälven. — J. har en stad Östersund och 4
municipalsamhällen (Bräcke, Strömsund,
Jär-pen och Hornsbergs villastad). — Litt.: J.
Frödin, ”Bygdestudier i n. J.” (1927). J.F.
Konst. De första impulserna till den kristna
rörelsen i J. och Härjedalen torde ha kommit
västerifrån, men för J:s vidkommande
inordnades rörelsen rätt snart inom den sv.
missionens kraftiga organisatoriska verksamhet.
Frösörunstenens (o. 1050) ”lät kristna
Jämtland” samt kyrkliga byggnads- och
konstminnen från den tidigare medeltiden belysa i sin
mån rörelsens utbredning redan då inom det
centrala jämtländska kulturområdet. Den
kyrkliga arkitekturen blomstrar tidigt. Av mera
kända kyrkor från tidig medeltid, ss. Brunflo,
Sunne, Offerdal, Hackås, är endast den sistn.
bevarad, av de fristående tornen, kastalerna
(Brunflo, Hackås, Sunne) endast den i
Brunflo (o. 1100). Kastalerna, vilkas sv.
ursprungsort är J., röja västligt inflytande, liksom ock
en märklig målningssvit, den heliga
Margaretas martyrologium, från 1200-talet i Hackås
kyrkas korabsid. Men de kulturella och
konstnärliga strömningarna ha gått växelvis v.- och
ö.-från, tagits upp och omplanterats, och
där
ur har framgått mycket, som bär starkt
provinsiella drag, över det konstförmedlande
Trondhjem går 1200—1300-talens konstkultur,
på östliga vägar komma 1400-talets altarskåp
av lübecksk och flandrisk typ, medan
intressanta skeppsformiga altarljusstakar och
ljuskronor av järn samt inpå 1500-talet
träskulptur hänvisa till egna mästare i landskapet.
Märkliga väggmålningar o. 1600 och 1600-talets
plattskärningsteknik med till en början västligt
påbrå sluta vid nästa sekelskifte med
Gregorius Raafs självständiga mästerproduktion.
Under 1700-talet har J. en rad självständiga
konstutövare av rang: kyrko- och
stapelbyggarna Olof Månberg, Pehr Olofsson och Påhl
Persson, skulptörerna Jonas Granberg och
Johan Edler d.ä., målarna Carl Hofwerberg,
Anders Berglin och Pehr Sundin (”Sveriges andre
Hörberg”). Då tillkommo J.-staplarna med
”löken”, ombyggnaderna av Ovikens, Hackås
m.fl. kyrkor, Edlerska rokokon, skillerier,
marmoreringar och arkitekturmålningar, porträtt
m.m. — Den folkliga konsten tog intryck
härav, varom skatter och spillror i J:s läns
museum bära vittne. Ännu finnas ute i bygderna,
förutom i Jamtli (se d.o.) och några
hembygdsgårdar, gamla talande prov på en stolt,
landskapet värdig allmogearkitektur. — Bland
kulturminnesvårdande organ märkas Jämtlands
läns fornminnesförening (bildad 1886) samt
Jämtslöjd (1908), vilka båda föreningar jämte
länets 1916 bildade naturskyddsförening 1923
sammanslöto sig till föreningen Heimbygda.
En del andra sammanslutningar el. inst. kunna
betraktas som avläggare till Heimbygda el. stå
under samma ledning, ss. Jämtlands läns
museiförening m.fl. Till Heimbygda äro anslutna
ett tiotal lokala hembygdsföreningar. E.Fn.
Litteratur. Den tidigare litteraturen om J.
är noga förtecknad i C. J. E. Hasselberg,
”Bibliografiska anteckningar rörande J. och
Härjedalen” (1920). Bland den rika litteraturen
märkas främst ”J:s läns fornminnesförenings
tid-skr.” (1887—1921), ”Jämten” (sedan 1906) och
”Fornvårdaren” (sedan 1923), bägge red. av E.
Festin och tillsammans benämnda
”Heimbyg-das tidskrift”, samt ”Skrifter utg. av J. läns
fornskriftssällskap” (sedan 1930). Vidare: J. O.
Hagström, ”J :s oeconomiske beskrifning”
(1751); A. A. Hülphers, ”Samlingar”, 2 (1775);
P. Rissler, ”Anteckningar om J:s län” (1866);
M. Nordström, ”J:s kyrkliga ställning” (1884);
E. Bull, ”J. og Norge” (1927); C. Sehlin,
”Grunddragen av J:s och Härjedalens historia” (1929);
”Sv. turistför:s resehandböcker”, 10 (1—4 uppl.
red. av C. J. E. Hasselberg, 1904—16, 5 uppl.
av A. Pallin, 1926), flera arbeten av A. G.
Högbom, V. Behm, S. J. Kardell, J. L. Saxon,
soc
— 783 —
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
