Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnmasken - Järnmedel - Järnmönja - Järnnätter - Järn och stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNMEDEL
mask de velours noir (av svart sammet).
Fången avled 1703. Redan tidigt har folkfantasien
sysslat med den mystiske mannen, som
behövde döljas så väl. Det var emellertid eg.
Vol-taire, som (bl.a. i ”Siècle de Louis XIV”) gav
spridning åt legenden om ”järnmasken” och
omgav fången med en sensationell mystik.
Omkr. fastställandet av dennes identitet har
sedan en hel litteratur vuxit upp. Bl.a. har
hävdats, att bakom masken skulle ha dolts en
äldre bror till Ludvig XIV, som denne velat ha
ur vägen (på denna hypotes bygger den
romantiserade skildringen i A. Dumas’ ”Vicomte
de Bragelonne”), el. att det varit den 1661
fängslade finansministern N. Fouquet (d. 1680)
m.fl. Det är nu med visshet fastslaget, att
fången i fråga var greve Antonio Ercole M a
t-tioli (f. 1640), statssekreterare hos hertigen
av Mantua Karl IV Gonzaga. Han hade till
olika utländska makter förrått en hemlig
överenskommelse mellan hertigen och Ludvig XIV
om att det befästa Mantua skulle överlåtas åt
den senare, arresterades 1679, inspärrades i
fästningen vid Pinerolo (nära Turin), flyttades
1694 till fortet på ön Sainte-Marguerite utanför
Cannes, där alltjämt hans fängelsehåla visas,
och överfördes 1698 till Bastiljen. — Litt.: F.
Funck-Brentano, ”Bastiljen i sägnen och
verkligheten” (1900). C.
Järnmedel, se Järnpreparat.
Järnmönja, engelskt rött, se Caput
mortu u m.
Järnnätter. Tiden o. 2S/« och 27/s äro
fruktade för sina nattfroster och kallas sedan
gammalt j. Enl. undersökningar av H. E.
Ham-berg framträda även i 30-årsmedia dessa
dagar som mycket frostfarliga jämte dagarna o.
18—19 maj och 9—10 sept. såväl i Götaland
som Svealand. Att j. särsk. beaktats bland
andra frostnätter beror på de skadliga verkningar
för jordbruket, som frost då utövar. H.K-r.
Järn och stål, tekn. Kemiskt rent järn (se
d.o.) har icke sådana egenskaper, att det
lämpar sig för tekniskt bruk i allm. och är
dessutom mycket svårt att framställa (se E 1 e k
t-r o I y t i s k raffinering). Tekniskt j.
innehåller därför alltid förutom järn ett
flertal andra ämnen i större el. mindre mängder,
dels som önskvärda beståndsdelar, dels som
föroreningar. Till de sistn. får man i allm.
räkna svavel, fosfor, zink, tenn, upplösta
gaser, oxider och i metallen mekaniskt
inneslutna främmande partiklar. Som önskvärda
beståndsdelar ingå i så gott som allt j. ämnena
kol, kisel och mangan, och i j. för spec. ända
mål vidare ett el. flera av ämnena krom,
nickel, wolfram, vanadin, molybden, koppar, högre
halter av kisel och mangan m.m. J. med
van
liga halter av kisel och mangan jämte kol och
ev. föroreningar benämnes o 1 e g e r a t j.
(kolstål). J. innehållande andra tillsats el.
legering s-ämnen i sådan mängd, att de
inverka på egenskaperna, benämnes 1 e g e r a t
j. (specialstål). Legeringsämnen
inkomma ibland oavsiktligt från råmaterialen
även i olegerat j., men äro då att betrakta
som föroreningar.
Den beståndsdel i j., som framför alla andra
är bestämmande för egenskaperna, är kolet.
Järn med högre kolhalt än c:a 2 °/o, som icke
är smidbart, benämnes tackjärn el., om
det är avsett för gjutningsändamål,
gjutjärn. J. med lägre kolhalt benämnes
smidbart järn. Gränsen för kolhalten är icke
markerad, utan eg. finnes ett rätt vidsträckt
övergångsområde. Det smidbara järnet indelas
av gammalt i stål med kolhalt över 0,« °/o
och smidesjärn med lägre kolhalt.
Numera är det dock vanligast, att man med stål
menar smidbart j. även med låg kolhalt,
vilket framställts i smält form, medan j.,
framställt i degig, halvsmält form, benämnes v ä
11-j ä r n. Även härvid äro dock gränserna ibland
svävande.
För en riktig förståelse av karaktären hos
j. med olika sammansättning och som
undergått olika behandling är tillståndsdiagrammet
(se Metallografi) för rena
järn-kol-le-geringar, det s.k. j ä r n-k
oldiagram-m e t (fig. 1) av grundläggande betydelse. Den
översta kurvan i diagrammet, likviduslinjen
ACD, anger temp. för begynnande stelning
av en järnsmälta och visar, att denna temp.
vid stigande kolhalt sjunker från 1,528° vid
rent järn till 1,145° vid j. med 4,s °/o kol och
därpå ånyo stiger intill 6,7 °/o kolhalt. De
närmaste därunder liggande kurvgrenarna,
soli-duslinjen AECF, angiva temp. för avslutad
stelning el. omvänt temp. för begynnande
smältning vid upphettning. Inom vanliga gränser
för kolhalten finnes endast en punkt, där stel-
— 803 —
— 804 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
