Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnpreparat, järnmedel - Järnrodanid - Järnrött - Järnsalter - Ferrosalter - Ferrisalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNRODANID
gammalt järnterapi också i form av
brunns-kurer vid järnhaltiga källor. De flesta
järnkällorna i vårt land hålla ferrokarbonat,
äro ”stålkällor”, t.ex. Medevi, Porla, Ramlösa,
Henschens källa i Ronneby, Ryd m.fl.
Innehåller vattnet ferrosulfat, talar man om
”vit-riolkällor”, t.ex. Nya källan i Ronneby.
Berömda järnkällor i utlandet äro bl.a. S:t
Moritz, Marienbad, Nauheim, Pyrmont, Spaa,
Sandefjord. Av vikt är, att järnvattnen
drickas mycket snart efter tappningen, enär
ferro-salterna lätt oxideras av luftens syre till
ferri-salter. Några helt nya undersökningar, enl.
vilka järnet i vissa järnkällor skulle
förefinnas i en labil, särsk. aktiv form, tarva
bekräftande. Starkare järnvatten, liksom
järn-droppar, böra intagas genom rör, på det att
ej tänderna må svärtas.
För att ej magslemhinnan må retas, ges j.
i regel i samband med måltid. De framkalla ej
sällan förstoppning, som får motverkas genom
tillsats av lämpligt avföringsmedel. J.
resorbe-ras täml. långsamt och framförallt
ofullständigt från mage och tunntarm. De avsöndras
huvudsaki. genom tjocktarmen. Vid tillförsel
direkt i blodbanan på djur framkalla j. först
narkos, sedan till döden förande kramper.
Hos människan har man ej iakttagit vare sig
akut el. kronisk resorptiv järnförgiftning. J.G.A.
Järnrodani’d, se J ä r n s a 11 e r.
Järnrött, engelskt rött, se Caput
mor-tu u m.
Järnsalter. Järn bildar två serier salter:
ferro- och ferrisalter. Skrivas numera ofta
iärn(2)- och järn (3)-salter.
Ferrosalter äro svagt blågröna el. färglösa
och kraftiga reduktionsmedel, då de lätt
oxideras till ferrisalter. — Ferroklorid, FeCl2,
järnklorur, erhålles genom upphettning
av järn i torr klorväteström. FeCl2 + 4H2O
kristalliserar ur en vattenlösning i blågröna,
mono-klina prismer, vilka även erhållas, då järn
löses i saltsyra. — Ferrobromid, FeBr2,
järnbromur, bildas vid förbränning av
järn i bromånga, om järn finnes i överskott.
Ur en lösning av järn i bromvätesyra
kristalliserar FeBr2 + 6H2O i blågröna rombiska
tavlor. Låter man brom inverka på FeBr2,
erhålles järnbromurbromid, Fe3Brg (vanl.
bromjärn), en kristallinisk massa, som lämpar
sig för ofarlig transport av brom. —
Ferro-j o d i d, FeJ2, järn jodur, erhålles som ett
ljusgrönt salt vid direkt förening av elementen.
— Ferr ocyanid, Fe(CN)2, järncyanur,
existerar ej i fritt tillstånd men däremot i
många komplexföreningar, t.ex.
kaliumferrocya-nid, K4[Fe(CN)6], gult blodlutsalt (se d.o.). —
Ferrokarbonat, FeCO3, förekommer som
mineralet järnspat och erhålles som en vit
fällning, då en ferrosaltlösning försättes med
alka-likarbonat. Olösligt i vatten, men löses i
kol-syrehaltigt vatten under bildning av surt
kar-bonat, järnbikarbonat, och förekommer
i denna form i mineralkällor. — F e r r o n
i-trat, Fe(NO3)2, bildas, om järn löses i kall,
utspädd (c:a 5 °/o-ig) salpetersyra. Framställes
bättre genom dubbel omsättning mellan
ferrosulfat och blynitrat. Kristalliserar vanl. med
sex molekyler kristallvatten i rombiska tavlor.
— Ferrooxalat, FeC2O4+2H2O, erhålles
som ett finkristalliniskt ljusgult pulver, då en
ferrosaltlösning försättes med oxalsyra el.
alka-lioxalat. Svårlösligt i vatten. Ger med
kalium-oxalat ett lösligt guldgult dubbelsalt, som på
gr. av sin reduktionsförmåga användes som
framkallare i fotografien. — Ferrosulfat,
FeSO4 + 7H2O, järnvitriol, järnsulfat,
framställes genom att lösa järn i utspädd
svavelsyra el. genom att låta svavelkis, FeS2,
vittra i fuktig luft. Ljusgröna kristaller, vilka
vittra i luft och på ytan oxideras till brunt
basiskt ferrisulfat. Mindre känsligt mot luftens
oxiderande inverkan är dubbelsaltet
ferro-ammoniumsulfat, M hrs salt,
FeSO4,(NH4)2SO4 + 6H2O. Ferrosulfat är
lätt-lösligt i vatten, olösligt i alkohol. Användes som
desinfektionsmedel, som betmedel vid färgning,
för framställning av bläck, berlinerblått m.m.
Ferrisalter kunna erhållas genom oxidation
av motsvarande ferrosalt med t.ex. salpetersyra
el. vätesuperoxid el. genom att lösa nyfällt
järnoxidhydrat i motsvarande syra.
Ferrisalt-lösningar äro brungula till mörkbruna, om de
icke innehålla överskott på syra. Färgen är icke
karakteristisk för ferrijonen utan beror på
kol-loidalt järnoxidhydrat, som bildats på gr. av
hydrolys. Vid reduktion i sur lösning överföres
ett ferrisalt kvantitativt till ferrosalt, som sedan
kan bestämmas genom titrering med
kaliumper-manganat. — Ferriklorid, FeCl3,
järn-klo r i d, bildas vid förbränning av järn i torr
klorgas. Hexagonala tavlor, vilka äro granatröda
i genomfallande, gröna och metallglänsande i
påfallande ljus. Lättlösligt i alkohol och i vatten.
Ur vattenlösningen kristalliserar FeCl3+6H2O,
vanlig gul järnklorid, som i allm. framställes
genom att lösa järn i saltsyra och inleda klor
i lösningen. Järnkloridlösningar reagera på gr.
av hydrolys starkt surt och visa
ferrihydroxi-dens rödbruna färg. Järnklorid användes bl.a.
som oxidationsmedel i färgämnesindustrien,
som betmedel inom textilindustrien, som
blodstillande medel i medicinen. — F e r r i b r
o-m i d, FeBr3, järnbromid, brunröda tavlor,
liknar ferriklorid. — Ferrijodid, FeJ3,
järnjodidär mycket obeständig och existe-
— 819 —
— 820 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
