Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning - Järnockra - Järnorganismer - Järnoxider - Järnoxidul - Järnpiller - Järnporten - Järnpreparat, järnmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNPREPARAT
Världens produktion av tackjärn (den
streckade linjen) och smidbart järn (den
heldragna linjen) 1881—1930. Efter De Geer.
Järnockra, se L i m o n i t.
Järnorgan ismer. Som j. betecknar man
merendels sådana organismer, som betinga en
ut-fällning av j’ärnföreningar i el. omkr. cellerna.
De mest bekanta j. äro vissa järnbakterier
(se d.o.). E.N.
JärnoxPder. Järn bildar med syre oxiderna
FeO, Fe3O4 och Fe2O3 samt hydroxiderna
Fe(OH)2 och Fe(OH)3. — Järnoxidul, FeO,
ferrooxid, erhålles som ett svart, pyroforiskt
pulver vid upphettning av ferrooxalat under
utestängande av luft. Sönderdelar vatten särsk.
i värme. — Järnoxidulhydrat,
Fe(OH)2, ferrohydroxid, erhålles som
en vit, flockig fällning, när ett ferrosalt
försättes med alkali. Oxideras mycket lätt. —
Järnoxiduloxid, Fe„O., förekommer
som mineralet magnetit. Erhålles vid
förbränning av järnfilspån i luft som s.k.
hammarslagg samt vid oxidation av jgrn med
vattenånga. — Järnoxid, Fe2O3, f e r r i o x i d,
finnes som mineralet järnglans, blodstensmalm,
och erhålles vid glödgning av ferrihydroxid.
Framställt genom upphettning av järnvitriol,
är det ett rödbrunt pulver, som användes som
målarfärg (engelskt rött, Caput mo’rtuum) och
som polermedel (polerrött, Crocus Martis) —
Järnoxidhydrat, Fe(OH)3,
ferrihydroxid, förekommer som mineralet
järnockra, myrmalm. Erhålles som en rödbrun
fällning, om ferrisalter försättas med alkali el.
ammoniak. Nyfällt järnoxidhydrat äger en spec.
adsorptionsförmåga för arseniktrioxid och
användes därför vid akuta arsenikföreningar.
Myrmalm användes i gasreningskistorna för
borttagande av svavelväte och cyanväte. Lj.
Järnoxidul, se Järnoxider.
Järnpiller, se Järnpreparat.
Järnporten, namn på flera pass: 1) J. vid
Orsova (se Donau, sp. 622), 2) J. i
Sieben-bürgen, Rumänien, 90 km. n. om föregående,
bekant från flera turkinfall, 3) J. vid Derbend,
4) J. i Balkanbergen, Bulgarien, 20 km. n.v. om
staden Sliven, 1,097 m.ö.h. M.P.
Järnpreparat, järnmedel, martia’lia
(efter Mars, järnets och krigets gud), ha i åtm.
1,500 år använts som medel mot vissa slag av
blodbrist och därmed förbunden klenhet, särsk.
bleksot (kloros). Menghinis upptäckt 1746, att
blodet, enkannerligen de röda
blodkropparna, är järnhaltigt, syntes giva järnterapien
ett fast underlag. Frågan om järnets
inverkan på blodbildningen har emellertid
visat sig mycket komplicerad och är ännu
ej klarlagd. Säkerl. spelar därvidlag järnet ej
blott den passiva rollen av byggnadsmaterial
för blodfärgämnet. Ej alla j. synas besitta
verkan i fråga. Åsikterna härom ha gått
mycket i sär. Av de senaste årens forskningar
synes framgå, att verkan tillkommer blott de
j., som i kroppen överföras i komplexsalter
med järnet i den negativt elektriska, anodiska
delen. Hit höra främst salterna av tvåvärt
järn (ferrosulfat, -karbonat, -laktat, -jodid
etc.) och metalliskt järn (järnpulver, ferrum
pulvera’tum resp, reductum), vilket senare
med saltsyran i magen bildar ferroklorid
(järn-klorur). De nämnda j. utgöra den verksamma
beståndsdelen i de olika slagen av
järnpiller; mest kända äro Blauds piller (se
d.o.) med ferrosulfat. I verksam form
överföras även lätt det trevärda järnets salter med
vissa organiska syror, t.ex. citron-, äppel- och
vinsyra. Ex. på dylika j. äro äppelsura
järndroppar (tinctu’ra pomi ferra’ta). En helt
annan verkan utöva det trevärda järnets
salter med mineralsyror, t.ex. ferriklorid
(järn-klorid), som är ett sammandragande
(adstrin-gerande, se d.o.) och blodstillande (se G o
s-sypium hæmostaticum), i större
koncentration frätande medel. De sistnämnda
ferrisalterna torde efter resorption påverka
blodbildningen endast i den relativt ringa mån,
som de först reduceras till ferrosalter.
Detsamma gäller om de i stor utsträckning
använda, ej retande ferripreparaten:
järnägg-viteföreningarna (t.ex. li’quor ferri albumina’ti,
resp. caseina’ti, ferrin) och järnsockerlösning
[IV quor ferri o’xidi sacchara’ti, se J ä r n s o
c-ker). Hemoglobinet självt och dess omvand
lingsprodukter, av vilka flera förts i handeln
under stark reklam, torde ur
järnterapisyn-punkt vara praktiskt taget värdelösa.
Utöver medikation med j. användes sedan
— 817 —
— 818 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
