Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnsalter - Ferrisalter - Järnsand - Järnsida - Järnskog (socken) - Järnskog (ö) - Järnsmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNSMIDE
rar endast i jämvikt med järnjodur. — F e r r
i-cyanid, Fe(CN)3, järncyanid, existerar
icke i fritt tillstånd utan endast i komplexa
föreningar, t.ex. kaliumferricyanid, K3[Fe(CN)6],
rött blodlutsalt (se d.o.). — Ferrirodanid,
Fe(SCN)3, järnrodanid, användes som
reagens på ferrijoner. En ferrisaltlösning färgas
näml, blodröd vid tillsats av en rodanid på gr.
av uppkomsten av svagt dissocierad
järnrodanid. — Ferrinitrat, Fe(NO3)3, erhålles
genom att lösa järn i 20—30 °/o-ig salpetersyra.
Kristalliserar med 6 el. 9 molekyler
kristallvatten. Användes som betmedel vid tygfärgning.
— Ferrioxalat, Fe, (C_O.), + 5H,O,
fram-ställes av ferrinitrat och oxalsyra vid närvaro
av salpetersyra. Ett gult pulver, som i ljus blir
gulgrönt. Ur en vattenlösning utkristalliserar
efter en tid ferrioxalat. En del fotografiska
ko-pieringsmetoder bygga på ferrioxalatets
ljuskänslighet. — Ferrisulfat, Fe2(SO4)3,
framställes vattenfritt genom att avryka
järnoxid med svavelsyra. Ett gulvitt pulver, som
är lättlösligt i vatten. Användes som
betmedel och till framställning av berlinerblått. Ger
med alkalisulfat dubbelsalter,
järnalunar-ter, t.ex. järnammoniumalun,
FeNH4(SO4)2 + 12H2O, j ä rn a m m o n i a
k-a 1 u n, som kristalliserar i stora, svagt
violett-färgade oktaedrar. Är lättlösligt i vatten och
användes i färgeritekniken och i den kemiska
analysen. Lj.
Järnsand är en på mörka mineral,
företrädesvis titanjärn och magnetit, rik sandart, som
förekommer vid stränder, mest vid insjöarnas,
där den anrikats på gr. av de mörka
mineralens högre spec. v. än kvartsens. J.
förekommer rikligt vid de sv. insjöarnas stränder, t.ex.
Storsjön, Siljan, Vänern och Vombsjön. K.A.G.
Järnsida. 1) J. (isl. JarnsiSa), lagbok för
Island, antagen 1271—73 av alltinget, även efter
konung Håkon Håkonsson kallad Håkonarbök
(utg. i ”Norges gamle love”, 1846).
2) Binamn på flera nordiska konungar, t.ex.
Ragnar Lodbroks son Björn. — Järnsidor
(eng. Ironsides) kallades ryttarna i det kav.,
som uppsattes av Oliver Cromwell 1642. E.H.
Järnskog, s:n i Nordmarks hd, Värmlands
län, v. om Arvika; 241,o kvkm., därav 228,76
land; 2,762 inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.), 24,86
kvkm. åker (1927; lO,»°/o av landarealen), 157,06
kvkm. skogsmark. I Koppom pappersbruk,
trä-masse- och sulfitfabrik samt tillverkning av
jordbruksredskap. — Pastorat: Köla, J. och
Skillingmark, Jösse kontrakt, Karlstads stift.
M.P.
Järnskog (isl. Jarnvidr), enl. Snorres Edda
en även i Voluspa omnämnd, ö. om Midgård
belägen skog, där de trollkvinnor bo, som
kallas järnvidjor (jamvidjur). I J. bor en
gammal jättinna, som föder många söner i
varghamn, bl.a. Managarm, som en gång skall
uppsluka sol och måne. E.H
Järnsmide. Tekn., seSmidning. —
Konst-hist. Om järnets dekorativa användning
under den s.k. järnåldern veta vi föga,
översättningar i j. av bronsens former spåras både
i enkla och mera invecklade genombrutna
beslag, utsmidda spiraler prydde stundom enkla
bruksföremål, men i allm. utökades den
dekorativa effekten genom inläggning och
beklädnad i annat material. — Ur fynden från
gravfältet vid Vendel utläser man bronsens
dominerande roll som dekorativ faktor under
folk-vandringstidens senare del. — Under tidig
medeltid skönjer man klarare en j:s egen
pryd-nadsfunktion. Snabbt utlöses en romansk
or-namentik utur och mellan konstruktiva delar
i beslag och galler. Tekniken var till en
början enkel, utklyvning av hakar, spiraler, rankor
ur platta järnband, ornerade med refflor,
axmönster o.d. Ett stort antal sv. kyrkdörrar
visa prov på sådana enkla former. —
Gångjärn, från vilka spiraler utgingo, gestaltades på
kontinenten med geometrisk enkelhet, senare
(i tidig gotik) i rika former med upprepade
klyvningar, som ofta ändade i plastisk
växtor-namentik. Höjdpunkt i denna serie utgöres av
beslag i Notre Dame i Paris (1200-talets
början), där t.o.m. fåglar och fabelväsen inflätats
i spiralernas nyanserade växtvärld. —
Annorlunda, mera fritt fyllande ytan och oberoende
av det konstruktiva skelettet, formas en
berättande utsmyckning på den märkliga
Rogslösa-dörren och likartade kistor i Statens historiska
museum (o. 1200). Ett stort antal i Sydsverige
bevarade dörrar från 1100—1300-talens kyrkor
uppvisa över huvud en djärvare och
fantasirikare tillämpning av romanska och tidigt
gotiska former än andra länders. En spec.
nordisk stil gjuter nytt liv även i importerade
former. Vegetabiliskt upplivad spiraldekor
varieras i England och framförallt i Tyskland,
där den slutl. upptar sengotikens frodiga
gång-järnsflora. Den rationella klarheten kan gå
förlorad, men i gengäld skapas en fantasirik,
rörlig dekor. Gotikens effekter i genombrutet
arbete (fönsterrosor, fyrpass o.s.v.) återfinnas
i j. Främst gäller detta gallerverk, vars
urspr. enkla C- och S-formade led jämte
spiraler mellan spjälorna förvandlas i ett rikt
spetsverk. — Låsskyltar, kistbeslag, ljuskronor m.m.
giva en allt livligare silhuettverkan, ytterligare
stegrad genom impulser från vapensmeder och
renässansens ornamentstickare. Under barock
och rokoko nå teknik och linjeverkan sin kul-
— 821 —
— 822 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
