Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägstaxa - Järnvägstelegraf - Järnvägstjänstemannaföreningar - Järnvägstrafikmedel - Järnvägstrupper - Järnvägståg - Järnvägsvagn - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSTELEGRAF
stycketal el. vikt och avstånd, varvid statens
och ett större antal enskilda järnvägar
använda zonindelning med bestämd avgift pr zon
och med zonlängden ökad vid större
transport-längd. Zontariffen för personbiljetter vid
statsbanorna är gällande från Vi 1922; dock
hava vissa ändringar beträffande tur- och
returbiljetter för kortare sträckor m.m. senare
vidtagits. För ilgods och fraktgods
fastställdes ny taxa 29/« 1929 med taxans 13 tariffer
utökade med en för vagnlaster av minst 15
ton och 300 km. transportlängd. Vissa
ned-sättningar i tariffavgifter ha senare vidtagits
å en del bansträckor med hänsyn till
bilkonkurrensen och av andra orsaker. E.R.S.
Järnvägstelegraf, en telegrafledning, som är
anordnad utefter en järnvägslinje, avsedd för
meddelanden i tjänsten mellan järnvägens
tjänsteställen. Vid Statens järnvägar ha även
vid sidan av j. framdragits bantelefonlinjer,
ss. till stationerna, till bevakande
banvakters bostäder och till banbefälets exp. för
meddelanden rörande tågändringar m.m. E.R.S.
Järnvägstjänstemannaföreningar,
sammanslutningar bland järnvägstjänstemännen, som
ha att verka för förbättringar i respektive
personals anställningsvillkor m.m. el. till
understöd och hjälp åt medl. och deras familjer vid
sjukdom, dödsfall o.d. Bland j. av större
betydelse äro att nämna Svenska
järnvägsmannaförbundet (se
Järnvägsmannaförbundet), Järnvägsmännens
lifförsäkrings-förening, Statsbanornas tjänstemannaförening
(bildad 1890), Sveriges lokmannaförbund (1908),
Statens järnvägars tjänstemäns
understödsförening (1890), Svenska järnvägarnas
kontors-personalsförbund (1918), Lifförsäkringsbolaget
Svenska järnvägsmännen och Svenska
järnvägsmännens ömsesidiga
brandförsäkringsför-ening (1922), Statens järnvägars befälsförbund
(1919) med därtill anslutna förbund, Sveriges
statsbanors kontorsbiträdesförbund (1893) samt
Statsbaneföreningen Gör godt. — Dessutom
finnas inom resp, tjänstemannagrupper en
mängd sammanslutningar, avsedda att arbeta
för medl:s intressen. Inom olika distrikt
finnas även mera lokala föreningar och
ekonomiska föreningar ss. för begravningshjälp,
skattekassor, billigare inköp av förnödenheter
m.m. E.R.S.
Järnvägstrafikmedel, en ord. inkomst för
statsverket, som sedan 1878 årl. intages i
riks-staten med belopp, vilket förslagsvis beräknas
bli behållningen av Statens järnvägars drift
under nästkommande budgetsår. Det förslag
till beräknad inkomst av järnvägsdriften, som
ingick i statsverkspropositionen för budgetsåret
1933/34, upptogs till 4,5 mill. kr. E.R.S.
Järnvägstrupper tillhöra de tekniska
trupperna och ha till uppgift att i krig reparera
och nybygga järnvägar (jfr Fältbana), att
höja järnvägars trafikförmåga och att
ombesörja trafik på erövrade järnvägssträckor. J.
torde först ha uppsatts i Preussen 1866,
sedermera på 1870-talet i Österrike-Ungern och
Ryssland samt på 1880-talet i Frankrike. Alltjämt
finnas j. i de större militärstaterna; saknas i
Sverige. E.O.B.
Järnvägståg, varmed avses även ensam
motorvagn, benämnas efter deras olika ändamål
expresståg, snälltåg och godståg
(se d.o.) samt blandat, när j. avses för
både person- och fraktgodsbefordran. Tåg,
som enl. tidtabellen ej skall stanna å station,
benämnes genomgångståg. E.R.S.
Järnvägsvagn skiljer sig huvudsaki. från
vanliga gatufordon därigenom att hjulen äro
fast förbundna med sina axlar, hjulens
löpytor äro försedda med flänsar, och
styrinrättningar saknas. J. består av underredet, en
kraftig ram med hjul, axelbössor, fjädrar, buffertar
m.m. samt överredet el. vagnskorgen. J. äro
2- och 3-axliga el. boggivagnar med 4, 6 el.
flera axlar (se Boggi). Efter användandet
indelas j. i person-, post-, resgods-,
sjukvagnar och godsvagnar samt vagnar för särsk.
tjänstebruk, ss. för banbyggnad el.
banunder-håll, snöplogar, värmefinkor, redskaps- och
in-spektionsvagnar m.fl. Personvagnarna äro ant.
delade i avd. med ingångar från vagnssidorna
till varje avd. (kupé) el. genomgångsvagnar med
korridor och sidokupéer el. större avd. med
genomgång (ss. salongsvagnar). Efter inredningen
delas personvagnarna i I, II, III och även i
vissa länder IV klass, i sittvagnar (dagvagnar),
sovvagnar, restaurationsvagnar med tillhörande
köksavd. Godsvagnarna av en mångfald typer
äro alltefter deras ändamål täckta (ss.
godsfinkor) el. öppna, stundom försedda med endast
tak. Jfr bilder å pl E.R.S.
Järnåldern, den förhistoriska period, som
kännetecknas av järnets användning till vapen
och redskap. Ehuru den senaste av de tre stora
epokerna har j. erbjudit flera svårlösta problem
än sten- och bronsåldern. Mycket har bl.a.
tvistats om j:s början (jfr Bronsåldern,
sp. 10). Montelius’ antagande, att järnet först
bearbetats på Kreta, motsäges därav att
järnmalm uppgives vara okänd på denna ö. Enl.
Herodotos skola kalyberna i n.ö. Mindre
Asien ha varit det första folk, som mera
allmänt börjat använda järn. I samma riktning
peka andra, på sista tiden uppmärksammade
litterära källor, bl.a. ett brev från hettitkonungen
Chattuschilisch till farao Ramses II (1300—1250
f.Kr.), vari utlovas järn från Kisvadna i Kappa-
— 863 —
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
