Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järvsö - Jäslera - Jäsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄSNING
Järvsö, s:n i V. Hälsinglands domsagas
tingslag, Gävleborgs län, vid Ljusnan v. om
Hudiksvall; 740,90 kvkm., därav 696,o land; 8,008 inv.
(1932; 12 inv. pr kvkm.); 47,94 kvkm. åker
(1927; 6,9 °/o av landarealen), 567,44 kvkm.
skogsmark. Säljesta ullspinneri; ångsågar. —
Pastorat i Ljusnans kontrakt, Ärkestiftet. —
Bild se pl. vid art. Hälsingland. M.P.
Jäslera, populär benämning på sådana
jordarter, vanl. mjälaartade el. på finjord rik
morän, som genom stor benägenhet att kapillärt
uppsuga vatten lätt övergå till halvflytande,
grötartad konsistens (se F 1 y t j o r d) och som
vid frysning bilda förhöjningar i markytan, s.k.
frostknölar. G.Fn.
Jäsning. 1) Den kemiska nedbrytningen av
sockerarter genom mikroorganismer. I dagligt
tal menas med j. den process, som ligger till
grund för framställningen av jästa drycker,
d.v.s. bildningen av etylalkohol och kolsyra av
enkla sockerarter, innehållande sex kolatomer
i molekylen (alkohol-j.). Vid sidan av denna j.
känner man emellertid ett stort antal andra
j.-processer, vid vilka det bildas andra
produkter (t.ex. ättiksyra, smörsyra och mjölksyra).
J.-processerna fånga intresset i särsk. hög
grad, därför att de äro av utomordentlig
betydelse såväl för människans som för naturens
hushållning i dess helhet. Här erinras endast
om den roll, alkoholen spelar i det sociala livet,
och om mjölksyre-j:s betydelse inom
mejerihanteringen. Genom förmultningen, som
hu-vudsakl. består av komplicerade j.-processer,
omdanas organiska ämnen genom
mikroorganismernas inverkan, så att de kunna tjäna
växterna till näring. J. är härigenom ett viktigt
led i det kretslopp av ämnen, som är
utmärkande för den del av naturens hushållning, som
knyter sig till den levande världen. Även från
teoretisk synpunkt har studiet av j. varit av
en utomordentlig betydelse. Trots otaliga
experiment med försöksdjur av många olika slag
ha dock dessa ej kunna giva så viktiga
upplysningar om sockerarternas nedbrytning i
organismen som de, vilka framkommit vid studiet
av jästcellens ämnesomsättning. Jästcellen kan
betraktas ss. en av de viktigaste organismer,
med vilka fysiologerna experimenterat. Tre
forskare inom j.-kemien ha belönats med
nobelpris: Eduard Buchner 1907, Artur
Härden och Hans v. Euler 1927.
J.-problemet har vidare under långa tider varit en
viktig front, där striden mellan den vitalistiska och
den mekaniska uppfattningen av
livsprocesserna utkämpats med växlande framgång. I
forntid och medeltid uppfattades j. ss. en
reningsprocess. Den bottensats, som bildas vid
druvsaftens jäsning och som, enl. vad vi nu veta,
huvudsaki. består av avdöd jäst, uppfattades
ss. något orent, som avsöndrades, så att vinet
framstod i förädlad form. Uppfattningen av j.
var sålunda från början helt mekanisk; man
hade ingen uppfattning om att livsprocesser
därvid spelade någon roll. Först på 1830-talet
— långt efter det att Leeuwenhoek (1680)
iakttagit jästcellerna i sitt mikroskop — fastslog
man, att jästen bestod av levande organismer,
vilkas näring var socker och vilkas
utsönd-ringsprodukter voro alkohol och kolsyra. Ung.
vid samma tid hade den syntetiska kemien
gjort sina första landvinningar. W ö h 1 e r, som
för första gången lyckats att ur helt oorganiskt
material framställa en organisk förening,
urinämne, som dittills endast varit känt ss. er
dukt, skapad i och av djurorganismer
bekämpade jämte Justus v. Liebig den
vitalistiska uppfattningen, att alkoholen var en
produkt av livsverksamheten. I ett satiriskt och
humoristiskt brev till en ledande kemisk tidskr.
ger Wöhler en karikatyr av jästcellerna: de äro
ett slags djur, till formen ss.
destillationskol-var, dock utan kylare. Den mest framträdande
egenskapen är deras glupskhet. De äta socker,
medan alkohol uttömmes ur tarmkanalen och
kolsyra genom njurarna, och så stor är deras
matsmältningsförmåga, att vikten av de
exkre-menter, dessa djur uttömma i loppet av. 18
tim., är 66 gånger större än djurens egen vikt.
P a s t e u r gav emellertid på 1850-talet
vitalisterna nya vapen i händerna, då han visade,
att j. uteblir, så snart man förhindrar, att de i
luften, på jorden och överallt förelintliga
jästcellerna i levande tillstånd få förorena
sockerlösningen. J. var knuten till jästens liv, icke,
som Liebigs teori fordrade, till densammas
sönderfall. Vitalisterna hade åter övertaget. Under
tiden hade emellertid enzymkemien
grundlagts. Den stärkelsesönderdelande diastasen
hade upptäckts 1833, magsaftens pepsin 1836
och bukspottens fettklyvande enzym 1849. Man
framkastade tanken, att j. var en process helt
och hållet möjliggjord av enzymer. Beviset —
och därmed dödsstöten åt den vitalistiska
uppfattningen av j. — gavs av B u c h ne r 1897,
då han visade, att pressaft från jäst, praktiskt
taget fri från levande celler, förmådde
åstadkomma en jäsning, alldeles på samma sätt som
den levande jästen själv.
Ehuru det ända in i senaste tid ej saknats
invändningar mot den uppfattningen, att j. är
en enzymatisk process, berättiga dock de rika
forskningsresultat, som nu stå till buds, till den
åsikten, att j. ej ovillkorligen måste förutsätta
närvaron av levande celler utan är resultatet
av ett samspel mellan flera olika enzymer el.
likartade ämnen.
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
