Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jöde, Fritz - Jöfraskinna - Jökel - Jölsen, Ragnhild - Jölster - Jölstervatn - Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNKÖPING
Berlin (1925). De nämnda inst. tjäna den tyska
”musikaliska ungdomsrörelsen”, som
eftersträvar en aktiv
musikodling på folklig
grundval och
därigenom fördjupning av
hela själs: och
kulturlivet; inom denna
rörelse är J. en av
de främsta krafterna.
Han har bl.a. skrivit
”Musikalische
Ju-gendkultur” (1918),
”Unser Musikleben”
(1923),
”Musikschu-len für Jugend und
Volk” (1924), ”Der Kanon” (3 bd 1925—
26), ”Die Kunst Bachs” (1926), ”Elementarlehre
der Musik” (1927), utg. sångböcker
(”Chor-buch”, 6 bd, 1927—32), även periodiska
publikationer. Jfr Grammofon, sp. 697. F.S-l.
Jöfraskinna, se Jofraskinna.
Jökel, se Glaciär.
Jölsen, Ragnhild, norsk förf. (1875—
1908). J., som tog starka intryck av 1890-talets
norska diktning, framförallt Thomas Krag,
hann trots sin tidiga död utveckla en rik,
egenartad begåvning. Lyrisk stil, romantisk livssyn
och realistisk människokunskap
kännetecknade hennes första arbeten (”Ve’s Mor”, 1903,
”Rikka Gan”, 1904, ”Fernanda Mona”, 1905,
”Hollases Krönike”, 1906). ”Bruks-Historier”
(1907) visade ett mera realistiskt
skildringssätt. ”Efterlatte arbeider” utgavs 1908. — Litt.:
A. Tiberg, ”R. J. i liv og diglning” (1909). H.E.
Jölster, hd i Sogn och Fjordane fylke, v.
Norge, vid J.-vatn; 652,B4 kvkm.; 2,906 inv.
(1930). J.C.
Jölstervatn, sjö i Sunnfjord, v. Norge; 40
kvkm.; 210 m.ö.h.; 183 m. djup; avlopp till
Fördefjorden genom Jölstra, som bildar den
15 m. höga Brulandsfoss. Ax.S.
Jönköping (fsv. lunaköpunger m.m., till
köping, i betydelsen av ”handelsplats”, och första
leden i fsv. lunabækker, Junabäcken, av mycket
omstritt och alltjämt ovisst ursprung),
stapel-och residensstad i Jönköpings län; 48,91 kvkm.,
därav 47,28 land; 31,540 inv. (1933). J. ligger
vid Vätterns sydända. Åt s. och s.v. leda de
båda viktiga samfärdslederna Laga- och
Nissa-stigarna, och förbi J. gick Eriksgatan (se d.o.).
Här uppstod tidigt en handelsplats, och redan
1284 erhöll J. de äldsta bevarade
stadsprivile-gierna av Magnus Ladulås, som gav staden
rättighet att hålla 2 marknader årl. Privilegierna
bekräftades och förnyades bl.a. 1288, 1338 och
1349 av Magnus Eriksson, 1417 av Erik av
Pommern, av Karl Knutsson, de tre Sturarna och av
Gustav Vasa 1524, varvid stapelrätten
utvidgades. 1283 grundades ett franciskankloster vid
Lillesjön, senare kallad Munksjön. Omkr. detta
växte det medeltida J. upp och sträckte sig
till ung. Sofiakyrkan i v., Vättern i n. och
Gjuterigatan i s. Gustav Vasa sökte upphjälpa
J:s handel och sjöfart samt började ombygga
klostret, som genom reformationen spelat ut
sin roll, till en befästning. Emellertid hann
han aldrig helt lealisera sina planer att göra
J. stort och starkt, och 1567 skövlades och
brändes staden under Daniel Rantzaus fälttåg.
Vid danskarnas anfall 1612 brände borgarna
själva helt och hållet ned sin stad, och därmed
var det slut med det medeltida J. Den nya
staden, som privilegierades 1614 och 1620 av
Gustav Adolf, förlädes ö. om hamnkanalen på
den s.k. Sanden, på båda sidor om nuv. ö.
Storgatan. Det gamla klostret förvandlades till
ett befäst slott. Under hertig Karls regering hade
malmen vid Taberg börjat utnyttjas och
förberedelser träffats för klädestillverkning
(”vandt-makeri”) i J. Gustav Adolf sökte fullfölja och
utvidga faderns planer. Ett gevärsfaktori och
en ”valkekvarn” för klädestillverkningen
an-lades vid Dunkehallaån i n.v. delen av nuv. J.
Emellertid var vattenkraften i ån ringa,
klädestillverkningen gick starkt tillbaka efter
mitten av 1650-talet, och 1689 flyttades
gevärsfaktoriet till Huskvarna. Gustav Adolf hade
planer på att anlägga ett stort järnbruk vid
Dunkehallaån för förädling av järnet från
Taberg, men på gr. av bristen på vattenkraft
kunde dessa planer ej förverkligas. Han lät
H. Gottwalt uppgöra ritningar till stadens nya
stenkyrka, Kristi nakyrkan, som påbörjades
1649 men invigdes först 1673 (restaurerades
senast 1919—20). 1634 upprättades Göta hovrätt,
och o. 1650 inflyttade hovrätten i det efter
ritningar av Gottwalt i renässansstil uppförda
Hovrättshuset vid Hovrättstorget, centrum i
det dåv. J. Erik Dahlbergh, som 1687—93 var
landshövding i J., främjade stadens utveckling.
Slottsbyggnaden skred raskt framåt under hans
ledning, och efter hans ritningar uppfördes vid
v. sidan av Hovrättstorget Gamla rådhuset,
färdigt 1699, sedan 1916 N. Smålands
fornminnesförenings museum. Stadens lärdomsskola
rycktes upp ur sitt yttre förfall. Det gamla trähuset
ersattes av ett tvåvånings stenhus invid
Kris-tinakyrkan, uppfört efter ritningar av
Dahlbergh. Där inrymdes till 1867 lärov.; nu
rymmer den gamla skolbyggnaden stadsbibl. och
ö. församlingshemmet. 1737 lade en häftig
vådeld slottet i aska. Befästningarna, som efter
— 889 —
— 890 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
