Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaktusväxter, kaktéer - Kakuminaler - Kal. - Kala-azar - Kalabalik - Kalabarböna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALABARBÖNA
milationsorganet. I denna upplagras vanl.
vatten, vilket även kan ske i roten (pl., fig. 6). På
stammen sitta i regel samlingar av taggar,
areoler, eg. dvärggrenar. Äldre stammar
för-vedas ej sällan. Blommorna utgå vanl.
ensamma och oskaftade från areolerna. De äro i
allm. stora, lysande, fribladiga, regelbundna
och av kort varaktighet, flata el. trattlika.
Fruktämnet är undersittande, hyllebladen
spi-ralställda, vanl. gula, vita el. röda. Ståndare
många, hos Opu’ntia retliga. Stift enkelt,
märke kluvet. Frukten är ett saftigt bär, hos vissa
arter ätbart, t.ex. hos fikonkaktus, Opuntia
ficus i’ndica. I öknar skulle Opuntia- och
Ce’-reus-arter lämna värdefull föda åt djur, om ej
taggarna vållade svåra inflammationer i
munhåla och matsmältningskanal. På senare tid
har man lyckats draga upp tagglösa, storvuxna
Opuntia-hybrider, som möjl. få värde som
foderväxter. Stammar av större Cereus-arter
användas som virke, belysningsmaterial och
bränsle. Många arter användas till häckar.
Kochenill kan erhållas av sköldlöss, levande i
sht på Opuntia-arter. En Lopho’phora-art är
officinell. Mest kända släkten äro: Pereskia
(med stora gröna blad, smala stammar),
Opuntia (oftast flata, ovala stamleder), Cereus (skott
cylindriska el. prismatiska med areoler på
upphöjda lister), Selenice’reus (långa, böjliga,
klättrande skott, mycket stora blommor),
Cephalo-ce’reus (som Cereus men areoler med långa,
mjuka hår), Echino’psis (stam kort, rundad,
blommor smalt trattlika), Echinoce’reus och
Echinoca’ctus (stam rundad el. kort pelarlik,
blommor flata), Mamilla’ria el. Neomamilla’ria
(stam kort, areolerna på upphöjda vårtor,
blommorna mellan dessa), Epiphy’llum,
omfattande även de arter, som tidigare kallats
Phylloca’ctus (mest epifyter, nästan el. alldeles
utan taggar, skott tunna, flata) och Rhi’psalis
(som föregående, skott flata el. trinda,
blommor små). De flesta av dessa äro med en
mångfald av arter företrädda i odling. K.
kunna lätt dragas upp av frön, men plantorna växa
till en början mycket långsamt. Många arter
insamlas därför i vilt tillstånd för att
inplanteras i krukor. Xerofila k. böra odlas i porös,
mager jord och vattnas mycket sparsamt utom
under den eg. vegetationsperioden. Epifyterna
hållas i humusrik jord och fordra rikligare
vattning, ömtåligare arter ympas helst på
stammar av Pereskia el. Cereus för att växa
bättre och tåla mindre noggrann skötsel. Flera
Opuntia-arter äro i Sverige härdiga på
kalljord. — Litt.: K. Schumann,
”Gesamtbeschrei-bung der Kakteen” (1902); K. Schumann, M.
Gürke & F. Vaupel, ”Blühende Kakteen” (3 bd,
1921); N. L. Britton & J. N. Rose, ”The Cac-
taceæ” (4 bd, 1919—23); A. Holzhausen,
”Kak-téer” (1925); A. Berger, ”Kakteen” (1929).
C.G.D.
Kakuminaler (till lat. cacu’men, spets, topp),
språkljud, som bildas med tungspetsen
artikulerande mot gomtaket, t.ex. det i nord- och
mellansvenska dial. vanliga s.k. tjocka l, ofta
också brukat som ersättning för rd, el. de ljud,
som dialektiskt uppkommit av l+d, t, n, s.
E.H.
Kal., förk. av kalori och kalendæ (se Galen
d æ).
Kala-aza’r (hindustanska, ”svarta sjukan”),
tropisk splenomegali (mjältförstoring),
framkallas av en trypanosomerna närstående
pro-tozo, Leishma’nia Donova’ni (efter Leishman
och Donovan, som, oberoende av varandra,
1903 funno sjukdomens mikrob). K., som
förekommer i tropiska och subtropiska trakter
(Indien, Kina, Filippinerna, Medelhavskusten),
börjar efter en inkubationstid på 10 dagar till
flera mån. oftast med frysning och huvudvärk.
Temp.-kurvan har ett ibland tyfusliknande
förlopp med kontinuerlig feber på 39—40°, ibland
malarialiknande med mer el. mindre
regelbundet återkommande feberperioder. En
betydande blodbrist uppstår, hudfärgen blir alltmera
mörkfärgad, mjälten förstoras enormt, vilket
ger patienten ett karakteristiskt utseende med
den svällda buken i påfallande kontrast till
den starkt avmagrade kroppen. Sjukdomen
överföres icke direkt från person till person
utan genom blodsugande insekter, varvid
vägglöss och sandloppa synas spela huvudrollen.
Den moderna behandlingen med
antimonprepa-rat har betydligt minskat dödligheten och
förkortat sjukdomsförloppet. A.Fl.
Kalabali’k (av ett turk, ord för ”bråk,
virr-varr, följe, tross”; i sv. först brukat om Karl
XII:s strid i Bender, se d.o.), tumult, vilt
uppträde el. slagsmål. E.H.
Kalaba’rböna, PhysostVgma veneno’sum, av
fam. baljväxter, är den enda av detta tropiskt
Kalabarböna, Physostigma venenosum. Längst
t.h. en skida, t.v. frön.
— 957 —
— 958 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
