Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalk (kemi), kalciumklorid, bränd kalk, osläckt kalk - Kalk (förstad) - Kalkalger - Kalkalperna - Kalkamonsalpeter - Kalkar, 1. Christian - Kalkar, 2. Otto - Kalkas - Kalkas rags - Kalkavlagring - Kalkbakterier - Kalkblått, neuwiederblått - Kalkbrenner, Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKBRENNER
delade ringugnen, i vilken värmetillförseln tid
efter annan omställes på så sätt, att k.-stenen
i en grupp kammare upphettas, i en andra
grupp brännes och i en tredje grupp står under
svalning. I-S.
Kalk, förstad till Köln (se d.o.).
Kalkalger, huvudsaki. till fam.
Corallina’-ceæ hörande rödalger, vilkas bål är inkrusterad
med större mängder av kolsyrad kalk (ofta
därjämte av kolsyrad magnesia) och på gr.
därav hård och stenartad. De viktigaste
dithö-rande k. äro arter av släktena Lithotha’mnium,
Lithophyllum, Coralli’na och Melobe’sia. Hos
levande k. är färgen rosenröd el. vitaktig, hos
döda kritvit på gr. av den starka förkalkningen.
Nästan alla cellväggarna äro inkrusterade med
kalk, i regel rikligast de vinkelrätt mot ytan
gående. Förbindelsen mellan cellerna
åstadkommes genom luckor i kalkväggarna.
Litho-thamnium-arterna bilda krustor och bollar,
mången gång större än en sluten hand, och äro
än fastsittande, än ligga de lösa på havsbottnen.
Bålens yta är försedd med grövre knölar el.
finare, koralliknande grenar. Bland de talrika
arterna, vilka äro kritiska och svåra att skilja
från varandra, må nämnas L. fascicula’tum i
Medelhavet och Atlantiska oceanen, L. glacia’le
i N. ishavet m.fl. Hos Lithophyllum är bålen
ofta skorpformig, plattad, böjd och flikad, men
i många fall icke till formen skild från de förra
arternas. Olikheterna ligga väsentligen i
cellernas anordning och fortplantningsorganens
byggnad. Till Lithophyllum, som likaledes
räknar ett flertal arter, höra t.ex. L. lichenoi’des
i Atlantiska oceanen och L. expa’nsum i
Medelhavet. Av båda släktena förekomma arter
vid Sveriges västkust. Coralli’na (se d.o.) har
ledad, sirligt förgrenad bål, ss. C. officina’lis
(korallalg) vid Västkusten. Melobe’sia bildar
små skorpformiga kroppar, vilka ofta träffas
såsom överdrag på andra havsväxter, stenar,
musselskal o.d. Vid Västkusten
förekommer L. membrana’cea. — Förutom bland
rödalgerna träffas k. inom släktet Padi’na bland
brunalgerna, fam. Dictyota’ceæ, vars bål
utgö-res av en skaftad, solfjäderlik, ofta
trattfor-migt hoprullad skiva, samt inom avd.
grönalger, där särsk. hos vissa släkten av fam.
Da-syclada’cece och Codia’ceæ förekomma arter
med riklig kalkinkrustation, ss. hos Acetabula’ •
ria, Halime’da och Penici’llus (se d.o.). Medan
nu nämnda k. äro havsväxter, lämna bland
grönalgerna fam. Chara’cece (se C h a r a c é e r),
och bland de blågröna algerna släktena
Schizo’thrix och Rivula’ria m.fl. exempel på
kalkutfällande och kalkinkrusterande
sötvat-tensformer. — På gr. av sitt stundom
massvisa uppträdande och kalkinkrustatets mot-
Uppslagsbok. XIV. ___ 993 ___
32
Artiklar, som icke återfinnas
ståndskraft spela k. en stor roll i naturen.
Särsk. de i havet förekommande
formerna kunna bilda mäktiga avlagringar, och
Lithothamnium- och Lithophyllum-arterna i
tropiska hav växa i vidsträckta bankar, vilka
väsentligen bidraga till uppkomsten av de fasta
korallreven. I andra hav bilda k. massor av
lösa bollar el. grus. Fossila k. äro funna så
långt tillbaka som i det algonkiska systemet och
ha flerstädes med sina avlagringar bildat
mäktiga bergarter, t.ex. i Alperna, vars
dolomitre-gion har bildats av dylika organismer.
Kokko-litkalken i kritan är väsentligen uppbyggd av
kalkbildande planktonformer, se C o c c o 1
i-t h o p h o r i d æ. — Jfr pl. vid art. Alger.
O.Gz.
Kalkalperna, se Alperna, sp. 754 och 756.
Kalkamo’nsalpeter, gödselmedel, som
fram-ställes av luftens fria kväve. Innehåller c:a
20 »/o kväve, varav hälften i form av
ammo-niakkväve och andra hälften som
salpeterkväve. Det förra verkar ung. som kvävet i
svavelsyrad ammoniak och det senare som
kvävet i kalksalpeter. Hj.P.
Kalkar. 1) Christian Andreas
Her-mann K., dansk teolog (1803—86). Urspr.
jude (K:s fader var rabbin i Stockholm), blev
K. under påverkan av J. P. Mynster (se denne)
i Köpenhamn döpt 1823, teol. kand. 1826,
lärare i Odense 1827—13, teol. d:r 1836 och
kyrkoherde i Gladsaks (nära Köpenhamn) 1843
—68. K. deltog i övers, av G.T. samt utgav
flera arbeten i kyrko- och missionshistoria
samt var ordf, i Danska missionssällskapet 1860
—72. Ss. teolog var K. konservativ. K.G-iv.
2) Otto K., den föregåendes son, präst
och språkman (1837—1926), har utg. det
utmärkta arbetet ”Ordbog til det ældre danske
Sprog 1300—1700” (5 bd, 1881—1918). E.H.
Kalkas, grek, myt., se K a 1 c h a s.
Kalkas rags, Lettlands nordligaste udde, se
Domesnäs.
Kalkavlagring, se Förkalkning.
Kalkbakterier, bakterier, som genom sina
ämnesomsättningsprodukter betinga en
utfäll-ning av kolsyrad kalk (kalciumkarbonat). De
förekomma bl.a. i vatten och kunna där
medverka vid kalkavlagringarnas uppkomst. E.N.
Kalkblått, neuwiederblått, målarfärg,
erhålles genom fällning av en lösning av
kup-risulfat och ammoniumklorid med kalk.
Fällningen är likartad med bergblått (se d.o.) och
har samma användning. K.A.G.
Kalkbrenner, Friedrich Wilhelm
Mi-chael, tysk-fransk pianist och tonsättare (1788
—1849), utbildades vid konservatoriet i Paris.
Efter en vistelse i London 1814—23 slog sig
K. ned i Paris 1824. Som pianist var han på
— 994 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
