Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallenberg, 2. Ernst - Kallenberg, Siegfried - Kallerö - Kallförgyllning - Kallgrässläktet - Kallholmen - Kallhus - Kallhäll - Kalligrafi - Kallikrates - Kallikå - Kallimachos - Kalling, 1. Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALLING
utbildning. K. har även anlitats i
kommittéarbeten, bl.a. ss. ordf. 1908—11 i
konkurslag-stiftningskommittén.
Samtidens främste
processrättslärare i
Norden, har K. i sitt
förf.-skap särsk.
ägnat sig åt
processrätten, så i ”Om
forum i brottmål”
(1896),
”Föreläsningar öfver lag om
ändring af
rättegångsbalken” (2 bd, 1902
—04), ”De ordinära
devolutiva
rättsmed
len” (1915; 2 uppl. 1922) samt främst i det
stort anlagda verket ”Sv. civilprocessrätt” (2
bd, 1917—31). E.K
Kallenberg, S i e g f r i e d Garibaldi, tysk
tonsättare (f. 1867), bosatt i München. K:s
alstring, av modern, delvis expressionistisk prägel,
upptager bl.a. 2 operor, symfonier,
kammarmusik, körer, talrika solosånger. 1921 bildades
i München en förening för spridande av K:s
verk. F.S-l.
Kallerö, hamnplats i Kallrigafjärden, Börstils
s:n, Stockholms län, 10 km. v. om öregrund.
Inseglingsränna 6,3 m. djup; kajlängd 110 m.
vid 3,9—5,5 m. vattendjup. M.P.
Kallförgyllning, se Förgyllning.
Kallgrässläktet, Scheuchze’ria, av fam.
säl-tingväxter (Juncagina’ceæ), omfattar endast 1
i n. tempererade och kalla områdena
förekommande art, S. palu’stris, kallgräs, som i
Sverige påträffas här och där i skogskärr och
myrar. Det är en 1,5—2 dm. hög, flerårig
kärrväxt med smala, styva, 2-sidigt ordnade blad
och gröngula, i utspärrat grenig klase samlade
blommor. A.V-e.
Kallholmen, se Skellefteå.
Kallhus, se Växthus.
Kallhäll, gjuteri och mekanisk verkstad i
Järfälla s:n, Stockholms län, äges av Bolinders
mekaniska verkstads a.-b. (se d.o.).
Kalligrafi’ (till grek, kallos, skönhet, och
gra’fein, skriva), skönskrivningskonst. — K.
florerade redan hos de gamla folken, vilka
an-bragte skriften också i estetiskt syfte.
Egyptens hieroglyfer voro också bildskrift.
Romarnas inskriftstavlor fördes ofta konstnärligt. I
den muhammedanska konsten uppträda
inskrifterna som ornament; likaså stundom i den
europeiska gotiken. I handskrifterna fick det
konstnärliga tidigt spelrum, och k. har under
vissa tider stått synnerligen högt. I enklare
handskrifter gick den tillbaka vid medeltidens
slut; 1600-talets senare del betecknar åter ett
uppsving, likaså 1800-talets förra del. — K
alli g r a’f, skönskrivare. E.W.
KallFkrates, grekisk arkitekt, verksam i Aten
på Perikles’ tid bl.a. vid byggandet av
Parthe-non och de ”långa murarna” (se Aten). H.Sj.
Ka’Ilikå, textil., se K a 1 i k å.
Kalli’machos, grekisk litteraturforskare och
diktare (c:a 310—235 f.Kr.). Av förnäm börd
från Kyrene, fick K. filologisk och filosofisk
utbildning i Aten och blev sedan som bibi.-man
och filolog knuten vid det ptolemeiska
kunga-hovets vittra akad. i Alexandria. Hans
vetenskapliga huvudarbete är hans stora
förf.-lexi-kon (”Pinakes”), som blev grundläggande för
grekernas litteraturhistoriska forskning. — K:s’
diktning, som fullföljde ett bestämt program,
åsyftade skolbildning och stöddes av
litteratur-kriliska kampanjer, är präglad av hans studier
och miljö: den är medveten konstpoesi,
avsedd för esteler. ”Aitia” gav en spirituell och
lärd lek med mytologiens svarsägner och
lokaltraditioner, med den yttre ramen lånad från
den hesiodiska katalogdiktningen. K:s’
berömda mytologiska noveller (epyllier, se d.o.)
avsågo stämningsmålning och psykologisk
analys; samma egenskaper, och samma finslipade
verskonst, återkomma i hans pastischer på de
homeriska hymnerna. I sin lyrik anknöt K.
icke till den lesbiska visan, utan till
inskrifts-poesien (epigrammet, se d.o.): lyrisk stämning
kombineras med spirituell pointering. — K:s’
diktning, i samtiden världsberömd, blev efter
den klassicistiska strömningens genombrott
skjuten åt sidan. Handskriftligt bevarade äio
endast hymnerna och de epigram, som
upptagits i antologierna. Dessutom finnas
papyrusfragment av ”Aitia” och novellen ”Hekale”.
Via den latinska diktningen, som tog starkt
intryck av K., har han emellertid utövat
oöverskådligt inflytande på lyrikens utveckling. —
Uppl. av U. v. Wilamowitz-Möllendorff (1882).
Sv. övers, av E. Hellquist (1925). — Litt.: U.
v. Wilamowitz-Möllendorff, ”Hellenistische
Dichtung” (2 bd, 1924). l.H.
Kalling. 1) Per K., greve, riksråd (1700—
95), blev efter hov- och militärtjänstgöring
ka-binettskammarherre 1743, överstelöjtnant 1744,
friherre 1751, generalmajor 1757 och efter sitt
deltagande i pommerska kriget generallöjtnant
1763. Till en början hatt, räknades han under
1750-talet till hovpartiet, stod högt i gunst hos
de kungliga och var tilltänkt en viktig roll vid
revolutionsplanerna 1756. Mot 1760-talets mitt
gled han över till mösspartiet, inkallades i
rådet 1765 och blev snart en av hovets bittraste
vedersakare. 1769 jämte sina kolleger
entledigad från riksrådet, återinkallades han 1771,
blev greve s.å., fick, när revolutionsplanerna
— 1005 —
— 1006 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
