Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallortstillägg - Kallositet - Kallpressning - Kallrigafjärden - Kallsjön - Kallskål - Kallstenius, släkt - Kallstenius, 1. Carl - Kallstenius, 2. Gottfrid - Kallstenius, 3. Evald - Kallstenius, 4. Gottfrid - Kallstenius, 5. Edvin - Kallströmmen, Kallströms skans - Kallundborg - Kallus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALLUS
av klimatiska el. fysiologiska förhållanden kan
anses medföra avsevärda olägenhetr. De orter,
för vilka k. utgår, bestämmas av K.m:t och
äro indelade i 6 klasser med k. från 60 till
600 kr. pr år. A.Vr.
Kallosite’t (av callus, se d.o.) el. k a 11 ö s t
område, med., ett begränsat, förhårdnat
väv-nadsparti.
Kallpressning, tekn., se Pressning.
Kallrigafjärden, i n. Stockholms län, en 6
km. lång vik av öregrundsgrepen. I K. mynnar
Olandsån. M.P.
Kallsjön, i v. Jämtlands fjälltrakter, inom
överskjutningszonen, Kalls s:n. 381,4 m.ö.h.,
155,3 kvkm., 42 km. lång. Största djupet, i n.
delen, är 132 m. Större delen utgöres av en
30 km. lång, 1—5 km. bred, fjordliknande vik.
Ångbåtstrafik. K. avrinner genom
Järpströmmen till Indalsälven. Förnämsta tillflöde är
den korta Kallströmmen, som över en
klipptröskel i n. avbördar vattnet från Juvuln (393,i
m.ö.h.). — Litt.: G. Roswall & H. Tornée, ”En
djupkarta över Kallsjön” (i ”Ymer”, 1931). M.P.
Kallskål (jfr holl. kolde-schaal, ty. kalte
Schale), kall soppa för den varmare årstiden,
bestående av vin (vitt franskt el. rödvin) och
vatten, citron och socker. Gärna ilägges ett
par isbitar för att få soppan ordentligt kyld.
Som garnering i soppan serveras tunna
citronskivor. I saft-k. är vinet utbytt mot saft. I
Tyskland göres k. även på öl med tillsats av
rivet svart bröd och korinter. 1-N-y-
Kallste’nius, släkt stammande från Kallstena
kvarn, Köpings landsförsaml., Västmanland. C.
1) Carl Albert Viktor K., godsägare,
riksdagsman (1823—98), student i Uppsala 1843,
kansliexamen 1847. Från 1853 innehade K.
Marietorp i Södermanland och var sedermera
reseinspektör för Allmänna
brandförsäkringsverket för byggnader å landet. Led. av A.k.
1867—72 (Statsutskottet 1869—71), deltog K.
i Lantmannapartiets bildande och var en av
dess främsta led. ur herremannaklassen men
skilde sig från partiet, då han jämte några av
sina ståndsbröder under 1871 års riksdagar
intog en mera försvarsvänlig hållning än dess
majoritet. E.Ths.
2) Gottfrid Samuel Nikolaus K., den
föregåendes kusins son, målare (f. 13/t 1861), har
studerat vid Konsthögsk. samt i utlandet;
tjänstgjorde under flera år som lärare vid
Konsthögsk., där han 1910—16 var e.o. prof,
i dekorativ konst, sedan han redan 1903 —
efter fleråriga studier i Italien — där börjat
undervisa i det nya ämnet. K. är framförallt
oljemålare och har både praktiskt och
teoretiskt bidragit till oljemåleriets utveckling i
hållbarhet och teknisk fulländning; betydelse-
full blev hans ”Oljemåleriet, färgstoff och
bindämnen” (1913), följd av ”Handbok i
oljemålning” (1915; 3
uppl. 1925). Som
målare är K. både
realist och
fantasimänniska; hans största
betydelse ligger i den
kärleksfulla
uppfattningen och
återgivandet av den
äkt-svenska naturen, ss.
den framträder särsk.
i det ö.
kustområdet i både
karghet och storslagenhet.
Här må nämnas ”De sista träden” och ”Efter
solnedgång” (båda i Göteborgs museum),
”Småland” (Nationalmuseum), ”Skog med
forngra-var” (Budapest), ”Via doloris” m.fl. samt
väggmålning i Rederi a.-b. Nordstjernans hus. K.
har även framträtt som förf.: ”Dikter och
hugskott” (1917), ”Ur gamla papper” (1923)
samt ”Konsten, dess väsen och betydelse”
(1931). — Hans hustru Gerda Maria K., f.
Roosval (f. 10/2 1864), har ägnat sig åt både
porträtt-, konst- och dekorativt måleri samt fått
erkännande även i senaste tid som en begåvad
porträtt- och landskapsmålarinna. E.W.
3) Evald Gustaf Götrik K., den
föregåendes bror, zoolog och forskningsresande (1868
—92 el. 93), se Björling 5).
4) Georg Gottfrid K., den föregåendes
kusin, skolman, filolog (f. 26/i 1873), fil. d:r i
Uppsala 1902 (”Värmländska bärgslagsmålets
ljudlära”), rektor vid lärov. i Härnösand 1909
—17, i Västerås 1917—25. Bland K:s’ skrifter
märkas historiker över Filipstad (1911) och
Härnösand (1919) samt en uppl. av
Gudmun-dus Olavi isländska ”Thesaurus adagiorum”
(1930). K. har inlagt betydande förtjänster ss.
ledare och stiftare av sångarförbund samt ss.
musikskriftställare (”Blad ur Uppsalasångens
historia”, 1913). W.N.
5) Edvin K., den föregåendes kusin,
tonsättare (f. 29/s 1881), studerade i Leipzig 1904—
07. K. har komponerat företrädesvis
orkester-och kammarmusik i intim, mera spekulativ stil,
bl.a. ”Sinfonietta”, ”Sinfonia concentrata”,
no-nett (kammarsymfoni), ”Serenad i
sommarnatten”, kantat, pianokonsert, stråkkvartetter,
violinsonat, violoncellsonat, sånger. G.J-n.
Kallströmmen, Kallströms skans, se J
u-v u 1 n.
Kallundborg, se Kalundborg.
Kallus. 1) Bot., vid sårkanter hos särsk.
ved-artade växtdelar uppstående vävnad, varvid
vissa innanför sårytan befintliga celler växa
— 1009 —
— 1010 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
