Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kambrium, kambriska formationen el. systemet - Kambrosilur el. kambrosiluriska systemet - Kambräken - Kambyses - Kamé - Kaméglas - Kamehameha - Kameiros - Kameke, Georg - Kamel - Kameldjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMBROSILUR
om man tar i betraktande, att däribland även
finnas representanter för kräftdjuren (Belti’na).
— I mellankambriska alger i Rocky mountains
i Canada har C. D. Walcott gjort fossilfynd
av mycket stor betydelse, i det han i finkorniga
skiffrar funnit även i mjukdelarna välbevarade
former av djurgrupper, som endast ha
obetydligt utbildade fasta skelettdelar (fig. 5—18), ss.
medusor, holoturier, spongier, annelider etc.,
vilka alla visa stor analogi med nu levande
representanter för dessa djurgrupper. — K.
blev först undersökt i Wales av Adam
Sedg-wick, som gav lagerserien dess namn, och
samtidigt ägnade Sir Roderick Murchison sitt
arbete åt en högre del av den äldre paleozoiska
lagerserien, som han benämnde silursystemet.
Murchison kom då att utsträcka sitt silursystem
över den övre delen av Sedgwicks k., och
denne räknade till sitt k. en stor del av Murchisons
silur. Ang. frågan var gränsen skulle förläggas
mellan systemen, uppstod en förbittrad strid,
som bilades först vid slutet av 1800-talet, då
man i England ingick på en kompromiss med
tre system: k., ordovicium och silur. K.A.G.
Kambrosilu’r el. kambrosiluriska
systemet omfattar de paleozoiska
avlagringar, som äro äldre än devonsystemet och
urspr. benämndes k a m b r i u m och silur.
Indelningen av denna lagerserie har varit
mycket omtvistad; stundom har den blivit
sammanfattad som ett system, k., och stundom
indelad i t v å system, kambrium och silur, det
senare med underavd. undersilur och översilur,
el. också i tre system, kambrium, ordovicium
och silur. —
Indelningen av k. i två
system användes i
Tyskland, Frankrike
och Sverige, medan
indelningen i tre
system vunnit burskap
i England och
Amerika; även Sveriges
geologiska
undersökning har antagit
tredelningen. Stundom
användes för
översilur benämningen
got-landium. Se
Kambrium och Silur.
K.A.G.
Kambräken,
Blech-num Spicant, en i
fuktiga skogsmarker,
i Sverige upp till
Lappland,
förekommande lågväxt
ormbunke med kort,
Kambräken, Blechnum
Spicant.
grov, fjällig rotstock och läderartade blad,
som äro differentierade i kortare, sterila,
assi-milatoriska med bredare flikar, och kamlika,
längre, sporbildande blad med glesa, smala
flikar, vilka längs hela undersidan, utom mot
spetsen, bära sporgömmen, täckta av den
hinnaktiga, omböjda bladkanten. Släktet Blechnum
räknar ett 50-tal arter. O.Gz.
Kamby’ses (pers. Kambujiya), konung av
Persien (d. 522 f.Kr.), efterträdde 529 sin
fader Kyros. K:s’ regering är i åtskilliga
avseenden dunkel; den viktigaste händelsen var
Egyptens erövring 525. Dessförinnan hade K.,
antagl. efter föregående stridigheter, mördat
sin äldre broder Bardiya (Smerdis); under
hans uppehåll i Egypten uppträdde en viss
Gaumata ss. Bardiya och fick det persiska
folket på sin sida. Under det skyndsamma
tillbakatåget till Persien omkom K. genom
olyckshändelse. K:s’ bild framträder i
traditionen med osympatiska drag. C.F.
Kamé, ädel- el. halvädelsten, försedd med
utskurna, upphöjda bilder, se G e m.
Kaméglas, se Glastillverkning,
sp. 440.
Kamehame’ha, konungar av Hawai: K. I
1782—1819, K. II 1819—24, K. III 1824—54,
K. IV 1854—63, K. V 1863—72. Se vidare H
a-w a i i ö a r n a, sp. 793.
Kameiros [-eT-], stad på Rhodos’ n.v. kust
på udden Hagios Menas. En italiensk-tysk
exp. har där grävt fram en vidlyftig nekropol,
betydande genom sina rika vasfynd. Dessutom
har man undersökt K:s’ akropol och hamn.
Även mynt- och inskriftsfynden äro av stor
betydelse. N.V.
Ka’meke, Georg Arnold Karl von, tysk
militär (1817—93), officer vid ingenjörvapnet
1836, generalstabsofficer 1850, överste vid inf.
1861, generalmajor 1865 och general av inf.
1875. K. deltog ss. stabschef vid 2:a
armékåren i 1866 års fälttåg och ss.
inf.-fördelnings-chef i 1870—71 års krig, varunder han bl.a.
ledde ingenjöranfallet mot Paris. Han var
1867—70 och 1871—73 generalinspektör och
chef för ingenjörkåren och fästningarna samt
1873—83 krigsminister. E.Bz.
Kame’!, se K a m e 1 d j u r.
Kame’Idjur, Tylo’poda, en grupp av de
par-tåiga hovdjuren (se d.o.), omfattar stora
former med tovig fäll, lång, smal hals och
långsträckt, hornlöst huvud med kluven överläpp.
Benen äro långa, låret ej indraget i kroppen
och i foten blott två med nagellika hovar
försedda tår utbildade. Lättklövar saknas.
Under de två yttersta tålederna, på vilka djuren
trampa, finnes en kraftig trampdyna.
Kindtänderna ha halvmånformiga emaljveck, och
— 1043 —
— 1044 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
