Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamtjatka, Kamtchatka, Kamchatka, Kamtschatka - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och näringar - Historia - Kamtjatkabjörn - Kamtschatka - Kamull - Kamwood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMTJATKABJÖRN
genom K.-flodens dal. Ingendera når mera än
undantagsvis 1,000 m. Båda äro i s. uppbyggda
av äldre bergarter, ss. lerskiffrar, fylliter,
glim-merskiffrar och gnejser, flerstädes genomsatta
av granitmassiv. I n. dominera tertiära
sandstenar. I slutet av miocentiden hade
denuda-tionen avjämnat båda kedjorna, men sedan
inträffade en höjning, som givit upphov till
de nuv. unga erosionsdalarna. Ännu mera har
terrängen omgestaltats genom vulkanismen.
Väldiga lavafält ha förändrat flodloppen,
uppdämt dem till sjöar och genom avdämning
förvandlat havsvikar till laguner, över vardera
bergskedjan ha ett antal vulkaner vuxit upp.
Högst på den v. är Bjélaja (3,050 m.ö.h.). På
den ö. är antalet större — 12 äro ännu
verksamma. Högst är Kljutjevskaja (4,084 m.).
Flera ha haft svåra utbrott ännu under
1900-talet, ss. Avatja (2,720 m.). Ur Jupanovas
(2,699 m.) m.fl:s kratrar uppstiga ständigt
ång-och rökpelare. Den ö. kedjans vulkaner
fortsätta söderut i Kurilernas vulkanrad. På K.
finnas talrika heta källor, av vilka en del äro
gejsrar. Eftersom snögränsen ligger 1,500—
1,700 m.ö.h., äro alla vulkanernas toppar
snöklädda. En del uppvisa stora glaciärer, som
t.o.m. nå ned till skogsgränsen. Talrika spår
av en mera utbredd glaciation finnas. J.F.
Klimatet är hårt. En kall havsström stryker
från n. längs K:s ö. kust, och Ochotska havet
på motsatta sidan är ett kallt inhav, avstängt
från Stilla havets varma vatten. Båda kusterna
ha därför ett rått klimat med korta och kalla
somrar och riklig snönederbörd. Petropavlovsk
på s.ö. kusten har en medeltemp. för febr,
(kallaste mån.) av —10,o° och för aug. (varmast)
av 14,6°. Den årl. nederbördsmängden är 1,194
mm. Blott 13 °/o av densamma faller under
juni-sept. Det bästa klimatet har K.-flodens
inre längddal. Snönederbörden är här
jämförelsevis obetydlig och somrarna varmare än
vid kusten. Under goda år lönar sig här
odlingen av korn och hampa. J.F.
Växtvärld. Det näs, som förbinder K. med
fastlandet, är täckt av tundra. T.o.m. långt ned
på v. kusten töar marken om sommaren upp
blott till 1 m. djup. Här härska mossar och
hedar men i vissa trakter också skogar av
björk (Be’tula Erma’nni), al, pil och rönn.
Flodstränderna kantas av poppel, al och sälg,
omväxlande med ängar av manshöga umbelliferer.
I de inre floddalarna finnas t.o.m. barrskogar
av lärk- och ädelgran, vilka lämna ett
förträffligt byggnadsvirke. Skogarna äro glesa med
en stundom yppig örtvegetation. Ovanför
skogsgränsen utbreder sig en nästan ogenomtränglig
snårvegetation (slanets) av busktall (Pinus
pu-mi’lio), al och alprosor. J.F.
Djurvärlden består av både arktiska och tem
pererade regionens former. Av högre djur böra
nämnas björnen, vilken förekommer allmänt,
samt vargen. Vidare finnas där värdefulla
pälsdjur, ss. sobeln och hermelinen, samt på
sydspetsen även havsuttern. Renen
förekommer vild, och i bergen finns snöfåret.
Fågellivet är rikt, svanor och änder häcka talrikt.
På tundran förekomma fjälluggla och jaktfalk.
I floderna fiskas lax, vilken utgör ett viktigt
födoämne för inv. och deras hundar. Y.Ln.
Befolkning och näringar. Den urspr.
befolkningen är kamtjadalerna (kamtsjadaler), som
Kamtjadaler.
levde av jakt och fiske. De ha senare
tvångs-civiliserats och starkt uppblandats med ryssar.
Antalet är nu c:a 3,000. I bergen leva ung.
3,500 renskötande korjaker. Ryssarna äro c:a
8,500. Dessutom finnas koreaner, kineser och
japaner. De sistn. hava upprättat fskerier och
konservfabriker vid kusterna. Huvudnäringar
äro fortfarande laxfiske i floderna om våren
och sommaren, varigenom livsmedel även för
vintern erhålles, och jakt under vintern på
snöfår, vildren, räv och hare. Ryssarna ha
infört boskapsskötsel och åkerbruk. 3 stora
stats-farmer finnas med 1,000 djur och en areal av
100 har på varje farm. Dessutom organiseras
kollektivjordbruk. De viktigaste
kulturväxterna äro potatis och rovor. J.F.
Historia. K:s eg. upptäckare är Vladimir
At-lasov, som 1697 från Anadyrbukten trängde
ända ned till Kap Lopatka, K:s sydspets.
Under Peter den store ägde befästandet av det
ryska väldet rum. Först 1803 blev K.
provins. C.F.
Litt.: S. Bergman, ”Kamtchatka” (1928).
Kamtjatkabjörn, se Brun björn.
Kamtschatka, se K a m t j a k t a.
Kamull, se K a m g a r n.
Kamwood [kä’mQod], angolaträ, se B
a-p h i a.
— 1071 —
— 1072 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
