Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamäxingsläktet - Kan - Kana - Kanaan - Kanaaneiska språk - Kanaaneisk religion - Kanachos - Kanadabalsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANADABALSAM
Kamäxingsläktet, Cynosu’rus, av fam. gräs,
med 5 arter i Gamla världens tempererade
område. I s. och mellersta Sverige förekommer
täml. allmänt på torra ängsmarker C.
crista’-tus, kamäxing, ett 2—5 dm. högt, flerårigt,
spensligt gräs med fåbladiga strån och grön,
jämntjock, ensidig, axlik vippa. Odlas ofta i
gräsmattor. A.V-e.
Kan, mongolisk titel, se K h a n.
Kana, stad i Galiléen på Jesu tid. Dess
ruiner torde återfinnas i Chirbet Känä, 14 km. n.
om Nasaret (ej ss. tidigare ansetts i byn Kefr
Kennä). Enl. Joh. 2 gjorde Jesus här sitt
första under, då han förvandlade vatten till vin.
Även om förf, ej betvivlat berättelsens
verklighetsunderlag, är det troligt, att han även
tänkt sig den ss. en allegori: Jesus
förvandlar judarnas i^ningsföreskrifter i evang:s
glädjande budskap. Berättelser om vinunder
förekomma även i andra religioner. S.N.
Ka’naan, före G.T:s tid namn på den
pales-tinensisk-syriska kuststräckan, i G.T. vanl.
endast omfattande v. Jordanlandet. K a n a
a-n é e r kallas de före Israel i landet boende inv.,
vilka voro semiter och som sedermera genom
handel och äktenskapsförbindelser
sammansmälte med Israel. Ss. framgår av
Amarna-breven (se Amarna), voro de i årh.
närmast före den israelitiska invasionen
organiserade i ett otal stater under egyptisk
överhöghet, bestående av stad och närmaste
landsbygd. Under det israelitiska väldet låg
handeln fortfarande i kanaanéernas händer, så att
kanaané långt efter babyloniska
fångenskapen betydde detsamma som köpman. G.Bsm.
Kanaane’iska språk kallas den gren av de
semitiska språken, som utbildats och talats i
Kanaan, d.v.s. nuv. Palestina. Äldst därav är
den s.k. fornkanaaneiskan, varav enstaka ord
förekomma i de eljest på akkadiska avfattade
al-Amarna-breven. Senare därur utvecklade
dial. äro moabitiska, känd från Mesa-stenen,
hebreiska och feniciska. G.O-r.
Kanaane’isk religion. Spår av försemitisk
religion i Kanaan ha vi i de ännu bevarade
s.k. cromlechs (se d.o.), runda stensättningar.
och i menhirer (se d.o.), grovt
tillspetsade el. upprättstående stenblock. Den kult,
som förekommit här, torde ha varit förbunden
med tro på andar, och man har utsatt gåvor
inom det ingärdade området el. smort
sten-pelarna med offerdjurens blod el. med vin och
olja. Sedan semiterna bosatt sig i Kanaan,
fortsatte de med dessa kultbruk, vilka även
övertogos av israeliterna (Dom. 6:11 ff.). De
offrade även på kullar och i lundar; riktiga
tempel med gudabilder uppstodo först
jämförelsevis sent. — Gudomarna i k.r. voro i
— 1073 —
allm. svagt personifierade och hade mera
sällan verkliga egennamn. De voro huvudsaki.
stamgudar och naturgudar. Stamgudarna
benämndes el (se d.o.). De tänktes ss.
stammens fader och ledare; alla framgångar och
segrar tillskrevos dem (Dom. 11:24 ff.).
Naturgudarna voro framförallt jordens
fruktbar-hetsgudar; de benämndes ba’al (se d.o.).
Andra benämningar voro melek konung, adon
(grek. Adonis), herre, och dan, domare.
Egennamn uppstodo genom att ett stadsnamn el.
attribut fogades till dessa benämningar, t.ex.
Baal-Peor, Baal-Hermon, Baal-Zebub (N.T:s
Beelsebub, se d.o.). De kvinnliga gudomarna
benämndes även Astarte (se d.o.) och voro
utpräglade moder- och fruktbarhetsgudinnor.
Under det att gudarna tänktes förbundna med
heliga stenstoder, massebor, voro
gudinnorna förknippade med träpålar, a s e r o r.
— Tre stora högtider firades årl., vilka sedan
övergingo i den israelitiska religionen: på
våren, då första skörden ägde rum, på
sommaren, då veteskörden skedde, och på hösten
vid vinskörden. Man offrade då åt baalerna
ss. tack för grödan och höll allmän glädjefest.
— F.ö. utmärktes k.r. liksom den feniciska av
människooffer, särsk. av barn, varom
utgrävningarna i Geser, Megiddo och Taanak burit
vittnesbörd. — Litt.: R. Kittel, ”Israels
religionshistoria” (1921). Efr.B.
Ka’nachos, grekisk bildhuggare och
brons-gjutare från Sikyon, verksam o. 500 f.Kr. K:s’
berömdaste verk var en kolossalstaty i brons
av Apollon Filesios i Didyma, känd genom
milesiska myntbilder och en i Miletos funnen
senromersk relief (nu i Berlin). Den s.k.
Apollon Payne Knight i British museum antages
vara en förminskad kopia av detta verk. H.Sj.
Ka’nadabalsam, Ba’lsamum canade’nse,
erhålles från A’bies balsa’mea och A. Fra’seri,
inhemska i s.ö. Canada och n.ö. U.S.A. K.
finnes färdigbildad i sekretgångar i trädets hark
och utvinnes på så sätt, att den till en skarp
spets utdragna pipen på en kanna stickes in
i barken, varvid balsamen spontant rinner ut i
kärlet. Den är ss. ny blekgul, ss. äldre
tjockflytande, gröngul, klar och genomskinlig, ofta
något opaliserande, har aromatisk lukt och
bitter smak, är fullst. löslig i bensol, eter,
kloroform, terpentinolja, toluol och xylol, till 80 °/o
i sprit. K. består av de fria hartssyrorna
kana-dinsyra och kanadinolsyra (60—65°/o),
flyktig olja (20—25°/o), kanadoresen (5°/o),
bärn-stenssyra och bitterämne. Den användes som
inbäddningsmedel för mikroskopiska preparat
och som linskitt i optiska apparater, enär den
i tunnare lager intorkar till en amorf,
genomskinlig hinna. J.H.
— 1074 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
