Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanontillverkning - Eldrör - Lavetter - Riktmedel - Kanongjuterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONTILLVERKNING
godslager (mantling, bandning el.
ståltrådslind-ning) el. ock framkallas de härför erforderliga
”vilspänningarna” genom s.k. ”autofrettage”,
självmantling (se d.o.). Den vanliga
mantlingen (el. bandningen) sker ant.
ss. ”kallmantling”, då anliggningsytorna mellan
kärnrör och mantel göras svagt koniska och
kärnröret pressas in i manteln, el. ss.
”varm-mantling” (vanligast), då mantelns inre diam,
göres något mindre än kärnrörets yttre
(”sträckningsmått”, vanl. 0,i å 0,2 mm.) och
hopsättningen sker, sedan manteln genom
uppvärmning utvidgats (påkrympning). Ofta
påkrympas flera mantlar utanpå varandra (fig.
3). Ju fler godslager, desto fullständigare
uttages eldrörsgodsets bärförmåga, och desto
smäckrare kan eldröret göras. Ståltråd s-
Fig. 5. Hydraulisk smidespress (1,800 ton).
Bofors.
Fig. 3. Mantlad kanon av stål: kärnrör och
3 mantlar. 24 cm. m/1892.
1 i n d n i n g är eg. ett slags bandning med ett
mycket stort antal smala och tunna band
bredvid och utanpå varandra, där varje litet
trådlagers bärförmåga helt utnyttjas. Tråden
hålles hårt spänd under pålindningen. Utanpå
trådlindningen påsättes en mantel, som
upptar påkänningar i längdled. Ståltrådskanoner
(fig. 4) kunna göras tunnare (lättare) än
vanliga mantlade, men de överträffas därvidlag
Fig. 4. Engelsk ”ståltrådskanon” 1904. A
kärnrör, B ståltrådslindning, C mantel, D bakstycke.
vida av de moderna ”självmantlade” eldrören,
där godsets bärförmåga kan uttagas till det
yttersta (se Självmantling).
Lavetter tillverkades i gamla tider av trä,
de äldsta genom urholkning av en stock (fig.
1). Mot slutet av 1400-talet började man
sammansätta lavetterna av 2 på högkant ställda,
sinsemellan förenade plankor (lavettsidor),
vilande på en axel av trä med 2 hjul (fig. 2).
Vid början av 1800-talet infördes järnaxel, och
efter 1900 tillverkas alla lavetter helt av stål:
nitade, pressade plåtar samt smidda och
stål-gjutna delar (jfr pl. vid art.
Artilleripjäser). Moderna svetsningsmetoder medgiva
tillverkning av betydligt lättare lavetter med
samma styrka och säkerhet som de tyngre, nitade
(samt smidda och gjutna)
lavettkonstruktioner
na besutto. Mot slutet av 1800-talet medförde
eldrörsrekylens införande, att k. kom att
omfatta tillverkning av rekylbromsar med
hyd-raulik, fjädrar och luftframförare (se Rekyl).
Riktmedlen utgjordes i äldre tider av
kvad-rant (se d.o.) samt på eldröret fastsittande
sikte och korn. Senare tillkom en enkel
upp-sättningsstång, som i vår tid utvecklats till ett
optiskt precisionsinstrument med
prismakikare, vattenpass och noggrant graderade
skalor, vars tillverkning omfattar såväl
bearbetning av stål och lättmetall som framställning,
slipning och hopsättning av glasprismor,
linser m.m.
Kanongjuterier. Redan tidigt götos kanoner i
Sverige vid s.k. ”byssegjuterier”, bl.a. i
Stockholm, Älfsborg, Kalmar, Nyköping och Stora
Kopparberget. 1587 erhöll Finspångs styckebruk
privilegier att tillverka kanoner. På 1600-talet
och senare anlades ”styckebruk” el.
”kanongjuterier” bl.a. vid Åker, på Julita kungsgård, vid
Huseby och i Örebro, vid Tovehult, Svärta,
Ehrendal, Hellefors, Stavsjö, överum och
Bofors. Småningom ha dessa bruk, utom Bofors,
Fig. 6. Kanonräffling. Räffelhuvudet i
förgrunden.
— 1105 —
— 1106 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
