Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitalränta - Kapitalstraff - Kapitaltjur - Kapitalvärde - Kapitationsavgift - Kapitel - Kapitularier - Kapitulation - Kapitulationer - Kapitulera - Kapitäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITÄL
vid alltför låg ränta hellre skulle förtära sitt
kapital än bibehålla detsamma. Därmed är
man inne på det omstridda kapitlet om k:s
inverkan på kapitalbildningen. Omsättningen
av realkapital försiggår medelst kredit. Den
låneränta, bankerna tillämpa, måste därför
överensstämma med den naturliga k. Om så
icke är fallet, yttrar sig detta närmast i en
förändring av prisnivån. En för låg låneränta
kan t.ex. framkalla ökad företagsamhet och
ökad realkapitalbildning, varigenom till en
början orsakas ökad efterfrågan på såväl
realkapital som konsumtionsvaror och sedan en
prisstegring, vars storlek beror på
folkhushållets större el. mindre elasticitet.
Differensen mellan låneränta och k. framkallar alltså
i folkhushållet reaktioner, som tvinga
banksystemet till en anpassning av låneräntan.
Denna senare kommer därför på lång sikt att
svänga omkr. k. och följa med denna i dess
utveckling. — Litt.: Se art. Kapital samt G.
Cassel, ”Theoretische Sozialökonomie” (1927).
J.L-n.
Kapitalstraff, i tysk litteratur beteckning för
dödsstraff.
Kapitaltjur, se K a p i t a 1 h j o r t.
Kapitalvärde, se Kapitalisera.
Kapitationsavgift [-Jo’ns-] el. k o p
p-skatt (till ty. Kopf, huvud; eng.
poll-tax), som drabbar alla skattepliktiga
personer utan hänsyn till deras ekonomiska
förhållanden, är en av de äldsta och allmännaste
skatleformerna, som ännu fortlever i många
länder, ss. i många av staterna i U.S.A. och
även i Sverige i form av mantalspengar (se
d.o.). A.Vr.
KapFtel (lat. capi’tulum, eg.: litet huvud; jfr
kapitäl). 1) Avd. i bok. Bruket med
k.-indelning är mycket gammalt. Redan den stora
lagsamlingen i Gortyn (se d.o.) har ett slags
indelning i k., och den i våra ed. av grekiska
och latinska texter övliga k.-indelningen har
säkerligen i många fall förefunnits redan i
det antika originalet (markerad med större
bokstäver), varvid k.-överskrifterna plägade
skrivas med rött (lat. rubri’ca, jfr Rubrik).
I bysantinska och medeltida handskrifter äro
inledningsbokstäverna till k. ofta praktfullt
målade (se Initial). W.N.
2) Förk. benämning på dom-, kollegiat- och
ordenskapitel (se d.o.).
Kapitula’rier, frankiska rikslagar, se C a p
i-t u 1 a r i a.
Kapitulation [-Jo’n]. 1) överlämnande till
fienden av befäst ort, krigsfartyg, väpnad
styrka, förråd i samband med motstånds
upphörande och på vissa villkor; där detta skett utan
högsta nödfall el. behörig befallning, äro
stränga straff stadgade. E.O.B.
2) Avtal om anställning vid krigsmakten
genom värvning för viss k.-tid; förlängd el.
förnyad anställning kallas rekapitulation.
E.O.B.
Kapitulationer [-fo’n-], sammanfattande
namn å äldre överenskommelser mellan
europeiska stater samt orientaliska furstar om rätt
för de europeiska makternas konsuler i
österländska städer att utöva domsrätt över egna
landsmän där. E.K.
Kapitule’ra, sträcka vapen, dagtinga, giva sig;
se Kapitulation.
Kapitä’1 (lat. capite’lluin, eg.: litet huvud;
jfr Kapitel). 1) Boktr., se Boktryck
s-s t i 1.
2) Byggn. K. kallas översta leden av en
pelare (kolonn) el. pilaster (halvkolonn), vilken
led är särsk. utbildad och utsmyckad,
avvikande från det enklare, smalare, men vida
längre skaftet. K. samlar den bärande kraften
och mottager bjälkverkets tyngd. Redan de
gamla egypterna utbildade k. med vegetabiliska
motiv (lotos, papyros, palm), stundom också
med masker (se H a t h o r k a p i t ä 1). För
den gammalpersiska konslen blevo djurprydda
k., särsk. det s.k. tjur-k., betecknande. Hos
grekerna fick k. sin mest fulländade utformning,
Från v.: Egyptiskt kalk-, egyptiskt knopp-, egyptiskt Horus-, persiskt tjurkapitäl.
— 1149 —
— 1150 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
