Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitalränta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALRÄNTA
tivt företag el. annorledes. Denna vinst, den
urspr. el. reala k., betraktades som källan till
penningräntan. Det återstod att förklara
uppkomsten av en real k., och dessa
förklaringsförsök upptaga en väsentlig del av den
nationalekonomiska diskussionen fram till våra
dagar. Till en början renodlades k. från de
element (arbetslön, riskpremie m.m.), varmed den
ofta är förbunden i sitt ”råa” tillstånd som
fö-retagarvinst. Därefter gällde frågan: hur kan
det komma sig, att de nyttigheter, som
framställas på kapitalistisk väg, i regel ha ett
värde, som överstiger värdet av i produktionen
förbrukade realkapital och originära
produktionsfaktorer? De teorier, som se svaret i
kapitalets produktivitet, ge ingen fullst. lösning.
Visserligen medför ökat användande av
realkapital el. i Böhm-Bawerks terminologi
förlängning av den genomsnittliga
produktionsperioden ett tekniskt större utbyte, men
därmed förklaras icke värdeöverskottet.
Bland de ränteteorier, som söka ge en
lösning av problemet, intages främsta rummet
av dem, som fästa uppmärksamheten vid t i d
s-momenlet i den kapitalistiska
produktionen. Grundläggande är Böhm-Bawerks
ränteteori. Enl. denna kombineras den längre
pro-duktionsvägens tekniska produktivitet med ett
psykologiskt moment, yttrande sig däri, att
människorna i regel sätta större värde på en
nutida nyttighet än på en framtida. Genom
ett nutida produktionsmedel kan exempelvis
på ett år framställas 105 kg. av en
konsum-tionsnyttighet. På gr. av människornas
högre-värdering av nutida nyttigheter äro emellertid
dessa framtida 105 kg. värda blott 100 kg.
nu tillgängliga. Produktionsmedlets nuv. värde
är alltså = 100 kg. konsumtionsnyttigheter.
Efter ett år föreligger dock enl. förutsättningen
105 kg. Användandet av produktionsmedlet i
en 1-årig produktionsperiod har alltså gett en
ränta på 5 °/o. — Många teoretiker (Cassel)
stödja sig på tidsmomentet i så måtto, att
människorna under den tidskrävande
produktionen måste vänta på resultatet.
Väntandet betraktas som en produktionsfaktor,
vilken honoreras genom k. K. bestämmes av
väntandets gränsproduktivitet (Wicksell). —
Real-kapitalets tekniska produktivitet ligger till
grund även för den dynamiska
ränteteorien (Schumpeter), som emellertid lägger
huvudvikten vid utvecklingen i den
kapitalistiska produktionen. Utvecklingen försiggår
genom företagaren, som upptäcker och
genomför nya och mera lönande kombinationer av
originära produktionsfaktorer. För att
genomföra dessa nya kombinationer måste han
förfoga över realkapital. Förfoganderätten,
”köp
— 1147 —
kraft”, erhåller han genom att mot ränta
beviljas kredit i någon bank. Den ständiga
rörligheten i det framåtskridande folkhushållet
möjliggör förekomsten av k. Några teoretiker
(Hahn) föra ränteproblemet helt över till
kreditproblemet, så att låneräntan blir
bestämmande för den reala k. Räntan betraktas ss.
kreditinstitutets riskpremie, motiverad av den
likviditetsfcrlust, kreditgivningen innebär. —
På ett helt annat plan än de föregående står
den socialistiska ränteteorin
(Rod-bertus, Marx). Enl. denna beror k. på
historiskt givna maktförhållanden. Realkapitalet
befinner sig i händerna på privata företagare,
som kombinera det med främmande arbets
kraft. Arbetskraften producerar större värde,
än den med nödvändighet erhåller i lön, och
detta överskott, mervärdet, tillfaller
företagaren och bildar k.
Ränteproblemet innebär emellertid även
bestämmandet av räntans höjd el.
räntefoten. På denna punkt råder större enighet.
De i ett land befintliga produktiva resurserna
uppdelas på framställning av realkapital och
konsumtionsvaror, ökas produktionen av
realkapital (förlänges produktionsperioden), måste
produktionen av konsumtionsvaror för tillfället
minskas, varigenom behovet av dessa varor
icke blir tillfredsställt i samma grad som förr.
Följaktligen är användningen av realkapital
i viss mån begränsad. Den förefintliga
kapitalmängden investeras därför efter hand i de mest
lönande produktionsgrenarna och likaså efter
hand i allt längre och längre
produktionsperioder. Kapitalets avkastning i den minst
lönande användningen blir normerande för den reala
k. Naturligtvis är kapitalets avkastning ganska
olika i olika produktionsgrenar, men det
föreligger dock en tendens till utjämning, så att
man kan tala om en allmän n a t u r 1 i g k. Ju
mera realkapital, som finnes inom landet, ju
längre kan kapitalanvändningen sträckas, ju
mindre lönande blir den ”sista” användningen,,
ju lägre blir den naturliga k. 1 gamla,
kapitalstarka länder ligger därför k. lägre än i yngre,
kapitalfatligare länder. Likaså kan k. inom
ett och samma land ändras dels genom ökad
el. minskad kapitalförsörjning, dels genom
uppträdandet av nya vinstgivande
anläggnings-möjligheter. Kapitalbildningen har alltså
betydelse för k:s höjd. — Då k. med stigande
kapitalresurser visar sjunkande tendens, har
även diskuterats, huruvida icke k. kunde
sjunka till noll. Kapitalet bleve därigenom en s.k.
fri nyttighet, liksom sol och luft. Denna
möjlighet bestrides emellertid exempelvis av
Cassel, som t.o.m. uppställt en undre gräns för k.,
med hänvisning till att den enskilde sparareu
— 1148 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas nnder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
