Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karbonsystemet, karbonformationen, stenkolssystemet - Karbonyl - Karborundum, kiselkarbid - Karboxyl - Karbunkel - Karburator - Karcinom - Kardanaxel, Kardanknut - Kardansk upphängning - Kardbenedikt - Kardborresläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARDBORRESLÄKTET
och Produ’ctus. Av blötdjur förekomma talrika
uautilider, mest hoprullade, en del snäckor och
enstaka musslor, och bland kräftdjuren märkas
några få kvarlevande trilobiter. — I de
terrest-ra bildningarna förekomma talrika leddjur av
insekternas, spindlarnas och tusenfotingarnas
grupper. Av ryggradsdjur har k.
representanter för fiskar och groddjur samt de allra äldsta
kräldjuren, former av ordn. Theromo’rpha. —
K:s stenkolsflötser och de därmed förbundna
lagren av skiffrar och skifferleror innehålla
talrika och vanl. väl bevarade lämningar av en rik
flora, väsentligen på sumpmark växande
skogsvegetation, som övervägande består av
kärlkryptogamer och därjämte gymnospermer. Av
de förra finnas de med fräkenväxterna
besläktade calamiterna (se d.o.) och de till
lummer-växterna hörande sigillträden (Sigilla’ria) och
fjällträden (Lepidode’ndron) samt några äkta
ormbunkar; till de senare räknas cordaiterna
(se Cordaitales) och fröormbunkarna.
K.A.G.
Karbony’1 är ketonernas karakteristiska
grupp och tecknas =CO.
Karboru’ndum, kiselkarbid, SiC,
erhål-les genom upphettning i elektrisk ugn av
kvarts och koks i proportion till deras halt av
kiseldioxid och kol jämte någon tillsats av
sågspån och koksalt. Näst diamant är k. det
hårdaste av alla ämnen och ligger endast en
obetydlighet under 10 i hårdhetsskalan;
begagnas därför ss. slipmedel för glas m.m. C.-A.N.
KarboxyT är karbonsyrornas syreradikal och
f /0H)
tecknas —COOH \el. C/ O J.
Karbu’nkel (mlat. carbu’nculus, glödande
kol). 1) Med. K. el. b r a n d b ö 1 d, en
samling tätt intill varandra sittande furunklar, se
Finne, sp. 535.
2) Miner. K., k a r f u n k e 1, carbunculus,
gammalt namn på ädelsten. I äldre tider
(intill 1500—1600-talen) förstod man därmed en
röd ädelsten, som hade egenskapen att i mörker
lysa som brinnande kol. Man kom emellertid
i tvivel om tillvaron av självlysande ädelstenar
och gav då namnet k. åt röda ädelstenar i
allm., företrädesvis rubiner och granater. — K.
är även benämning på en för starkt färgade
ädelstenar använd slipningsform utan fasetter
samt med rund el. oval omkrets och kullrig
till halvklotformig översida. K.A.G.
Karbura’tor, detsamma som förgasare, se
Förbränningsmotor, sp. 738—739.
Karcinom [-nå’m], kräftsvulst, se K r ä f
t-sjukdomar.
Karda’naxel, Karda’nknut, se A x e 1 k o p
p-l i n g och A u t o m o b i 1, sp. 871.
Karda’nsk upphängning, av italienaren Car-
Kardansk
upphängning av en ljusstake.
dano (se denne) konstruerad anordning,
avsedd att användas för upphängning av
föremål vid ett stöd för
att bibehålla
föremålet i oförändrat läge
oberoende av stödets
rörelser, t.ex.
skepps-kompasser, skepps-lampor, gyroskop etc.
Vid k.u. är föremålet
rörligt kring två
diametralt motsatta
tappar, lagrade i en
cir-kelring, vilken
senare återigen är rörlig
kring två tappar,
vin-kelräta mot de förra
och lagrade i stödet.
A.L-dh.
KardbenedFkt, se [-Kardebene-d-]
{+Kardebene-
d+} i k t.
Kardborresläktet, A’rctium (Lappa), av fam.
korgblommiga växter, grupp Cynaroce’phalæ,
omfattar 4 arter, inhemska i Europa och Asien,
införda i Nordamerika. De äro 2-åriga, höga,
greniga, nästan buskliknande örter med stora,
Stor-kardborre, Arctium lappa.
— 1181 —
- 1182 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
