Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kardborresläktet - Kardebenedikt - Kardel - Kardell, Sven Johan - Kardemumma, malabarkardemumma - Kardia - Kardialgi - Kardiazol, pentametylentetrazol - Kardinal (titel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARDEBENEDIKT
brett hjärtlika blad, mer el. mindre klotrunda,
rödblommiga korgar, samlade i kvast el. klase
samt holkfjäll, som i spetsen bära en krokuddig
tagg (jfr Frukt- och fröspridning).
Samtliga 4 arter förekomma i Sverige: A.
minus, s m å-k ardborre, allmän upp till s.
Lappland, A. tomento’ sum, u 11-k a r d b o r r e,
täml. allmän, och A. lappa, sto r-k a r d b o
r-r e, mindre allmän upp till Dalarne, samtliga vid
vägkanter och på tomtområden. I lundar och
på uthuggna ställen i skogar växer här och där
upp till Uppland A. nemoro’sum, 1 u n d-k
ardborre. Roten av A. lappa och A. minus har
medicinsk användning ss. urin- och
svettdrivande, blodrenande medel under namn av radix
barda’næ, kardborrerot. A.V-e.
Kardebenedi’kt. Bot., se Cnicus. — Farm.,
Herba ca’rdui benedi’cti, den blommande
grenspetsen jämte blad av Cnicus benedi’ctus, odlad
som medicinalväxt överallt i Europa. K.
innehåller bitterämnen och användes som bittert
magstärkande medel i beska kryddor, Spe’cies
ad infu’sum ama’rum, och besk infusion,
Infu’-sum ama’rum, samt i malörtsdroppar. J.H.
KardeT, benämning å de parter, som bilda
en kabel (se K a b e 1 s 1 a g e t).
Karde’ll, Sven Johan, skolman (1842—
1929), fil. d:r i Uppsala 1866, lektor i historia
och latin i Östersund 1868—1907. Ss. led. av
A.k. 1888—1901 (liberal) intog K. en
framskjuten ställning, men sin förnämsta insats gjorde
han ss. bibliotekarie vid Jämtlands bibi. 1876
—1921, vilket han ordnade och katalogiserade.
K. utgav ”Katalog öfver Jämtlands bibl:s
småskrifter”, 1 (1885—88), ”Östersunds stads
uppkomst och utveckling” (1920), ”Jämtlands läns
k. hushållningssällskap 1817—1917” (1917) samt
offentliggjorde flera i bibi, befintliga
handskrifter. Han var en av de ledande i
Jämtlands läns fornminnesförening 1887—1921 m.fl.
kulturella sammanslutningar. C.V.J.
Kardemu’mma (av österländskt ursprung),
malabarkardemumma, Fructus
car-damo’mi, frökapseln av Eletta’ria
cardamo’-mum (se d.o.). De något kantiga, bruna fröna
ha en av flyktig olja angenäm doft och utgöra
en värdefull krydda i hushållet. I medicinen
användes k. mest ss. smakförbättrande medel i
mixturer och pulver. — Sia m-k., j a v a-k. och
b a s t a r d-k. erhållas från arter av släktet
Amo’mum (se d.o.). J.H.
Kardi’a, övre magmunnen, området omkr.
matstrupens inträde i magsäcken. K., som
nedåt övergår i fundusdelen, är rikligt försedd
med magsaftavsöndrande körtlar av samma typ
som i fundusdelen (funduskörtlar) utom på ett
litet område omkr. matstrupen, där körtlarna
mera likna matstrupens (k.-körtlar). Wk.
Kardialgi’, smärta i maggropen, se
Mag-kramp.
Kardiazo’1, pentametylentetrazol,
är ett 1925 upptäckt kamferersättningsmedel,
som fått stor medicinsk användning som
kraftigt stimulerande medel för hjärtat, resp,
centralnervsystemet. K. har flera fördelar
framför kamfer, främst vattenlösligheten. J.G.A.
KardinaT (till lat. cardinaTis, förnämst, eg.,
som rör huvudpunkten, till cardo, huvudpunkt,
Kardinalshatt. Den helige Hieronymus.
Skulptur. Köln. 1500-talet.
vändtapp), urspr. titel på en vid kyrka fast
anställd präst, i Rom använd från slutet av 5:e
årh. om de förnämsta prästerna (presbyterer
och diakoner) vid Roms huvudkyrkor (ti’tuli)
och biskopar i närheten av Rom, alltså samma
k.-grader som nu: k.-p resbyterer, k.-d i
a-k o n e r och k.-b i s k o p a r. Till k. utnämnas
sedan 1200-talet även präster utanför Rom på
så sätt, att de få en titulär befattning vid någon
av Roms kyrkor, där k.-värdighet medföljer.
1150 bildades ett k.-k o 11 e g i u m, vars medl.
1586 fixerades till 70 (några platser äro alltid
obesatta). K:s försök under medeltiden att
beskära påvens makt tillbakavisades. Deras
uppgift har begränsats till att biträda påven vid
liturgiska handlingar samt vara hans
rådgivare. K.-k onsistorier kallas påven och
k. församlade till rådslag; deras eg. uppgifter
ha dock mest övertagits av kongregationerna
(se d.o.), där k. äro chefer och medl. Ordf, i
k.-kollegiet är biskopen av Ostia, dess kassa
förvaltas av en camerlengo (se d.o.); k.-s t a t
s-sekreterare var under Kyrkostatens tid
påvens utrikesminister, sedan 1870 leder han
den påvliga diplomatien; k.-v i k a r i e n
(vica’-rius urbis) är påvens ställföreträdare i hans
åliggande ss. biskop av Rom. Vid en påves död
övertages den kyrkliga styrelsen av k.-kollegiet,
ny påve väljes av alla till Rom församlade k.
(i Rom och dess närhet bosatta k. kallas car-
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
— 1183 —
— 1184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
