Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kareler - Karellkuren - Karelska bildningar - Karelska näset - Karen - Karensförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARELLKUREN
republiken inom S.S.R:sU. och i guv.
Archang-elsk, Olonets, Tver och Novgorod. Språkligt
höra k. till den Östersjöfinska el. samfinska
gruppen. Efter språket kunna k. uppdelas i
två stora grupper: 1) de k., som tala den s.k.
eg. kareliskan; dessa äro bosatta framförallt i
Archangelsk och n. Olonets-guv.; 2) de k., som
tala den sk. aunus-kareliskan, bosatta i s.
Olonets (fi. Aunus). De språkliga skiljaktigheterna
äro endast dialektala och betyda ingenting för
det ömsesidiga förståendet. Kareliskan är dock
till skillnad från andra Östersjöfinska språk
starkt uppblandad med ryska element. Till k.
räknas ofta de i Ingermanland bosatta
ingrer-na, som likaledes tala ett Östersjöfinskt och
med östfinska dial. besläktat språk, ingriskan.
— Mellan 500—1000 e.Kr. voro k. bosatta kring
Ladoga och Onega och i trakten upp mot Vita
havet, alltså i stort sett på samma område, de
ännu i dag bebo. Genom Novgorods växande
betydelse som handelsstad kommo k. på
1100-talet i beröring med ryssarna och erlade i
enstaka fall skatt till dessa. På 1200-talet
kristnades k. (grekisk-ortodoxa kyrkan), och efter
hand kommo de i beroende av Novgorod och
senare Moskva. Svenska vikingar i österled
kömmo ofta i mer el. mindre fredlig beröring
med k. Det är troligt, att de nordiska sagornas
bjarmer voro k., liksom att Bjarmaland syftar
på Karelen. — Till utseendet skilja sig k. föga
från finnarna i ö. Finland. De äro
jämförelsevis korta till växten, ha stark skäggväxt och
ofta brunt, lockigt hår. De längst i s. bosatta k.
äro starkt utsatta för ryskt inflytande och
uppblandning med ryssarna. Någon högre kultur
ha k. ej. Man får dock räkna med en betydlig
nedgång av analfabetprocenten på senare tid.
K. ha ingen nämnvärd litteratur. I n. Karelen,
det s.k. Fjärrkarelen, ha emellertid de flesta
Kalevalasångerna (se d.o.) bevarats och
sedermera uppsamlats. K. idka jakt och fiske och
bedriva ett ganska primitivt jordbruk,
svedjebruk jämte skogsbruk. — Litt.: ”östkarelen
och Kola lappmark”, utg. av Th. Homén (1920);
I. Manninen, ”Die finnisch-ugrischen Völker”
(1932). G.Jg.
Kare’Ilkuren, avmagringskur, som infördes
av den ryske läkaren Karell, urspr. för
behandling av hjärt- och njurpatienter, består i 0,8 1.
sötmjölk, fördelat i 4 portioner dagl. Det är
en kraftig undernäring (c:a 560 kalorier), som
i regel brukas högst 6—8 dagar, varefter man
övergår till vanlig kost. Wk.
Karelska bildningar, se Kaleviska
bildningar och Fennoskandia, sp. 225.
Karelska näset kallas området mellan Ladoga
och Finska viken; o. 70 km. brett. Gränsen i
n. är ung. linjen Viborg—Kexholm, i s. Neva.
Den n. delen tillhör Finland, den s. Ryssland,
Terrängen är genomgående låglänt med högre
gruskullar endast i de s.ö. delarna.
Berggrunden går ej i dagen utan täckes av ett tjockt
lager grus och lera. Klimatet är på sommaren
något varmare än i angränsande delar av Fin-
Landskap från Karelska näset.
land. Växt- och djurvärlden visar
beröringspunkter med den ryska kontinentens.
Befolkningen å den finländska delen är finsktalande.
Villaorterna där hysa dessutom några tusen
flyktingar från Ryssland. Inslaget av
finsktalande är betydande även på den ryska sidan
av gränsen. — K. n. har stor strategisk
betydelse. På finländska sidan finnas 4
järnvägslinjer, av vilka 2, Viborg—Valkeasaari och
Hiitola—Raasuli, stå i förbindelse med de ryska
järnvägarna. Även landsvägsnätet är mycket
fullst. Mdn.
Karen, indokinesiskt folk, tillhörande den
siamokinesiska gruppen i s. Burmas
bergstrakter mellan Iravadi och Salween och ner till
kusten samt i v. Siarn. De ha vid vår
tideräknings början vandrat ner från Kina och i
senare tid också bosatt sig i låglandet. Bland
stammar märkas Bue i n. och Sgan och Puo
i s. Deras kultur är influerad av burmaner
och siameser. Ehuru bland de resligaste av
Bortre Indiens mongoloida folk mäta de blott
164—165 cm., men äro kraftigt byggda. De
äro jordbrukare, men byarna flyttas ofta.
Klädedräkten utgöres av ett skjortliknande plagg
med korta ärmar. Rika mässingsspiralsmycken
(bl.a. halskragar) användas, och tandsvärtning
och tatuering äro kända. Bland vapnen
märkas lans och armborst, bland musikinstrument
panflöjt och metalltrummor, vilka även
användas ss. värdemätare (mynt). Hedniska riter
äro gängse (stenfetischer, hönsbensorakel), men
en del k. äro buddister, och kristen mission
har länge bedrivits bland dem. G.B-r.
Kare’nsförsäkring, beteckning på försäkring,
— 1191 —
— 1192 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
