Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
han ville inhämta rådets råd, och därefter
ensam besluta även i dessa, samt att rådet ej
vore ett särsk. stånd i riket. Oaktat av dessa
uttalanden eg. blott satsen om konungens
oansvarighet kan sägas innehålla en principiell
nyhet, inneburo de dock riksdagens
bekräftelse på rådets betydelselöshet. Denna
underströks sedan ytterligare av K. såväl genom
rådets faktiska undanträngande från
deltagandet i riksstyrelsen som genom förvandlingen
av dess titel till kungl. råd och de gamla
rådsherrarnas tvungna avskedstagande 1682. S.å.
sammankallades en ny riksdag, närmast för
att anvisa medel att organisera krigsmakten
och betala statsskulden. Den kom även att
medföra en ny utvidgning av K:s makt, denna
gång på riksdagens bekostnad, men svårligen
har detta av K. varit från början avsett. Han
övade dock större inflytande och press på
riksdagen än förut. Så formulerades av honom
den viktiga tolkningen av ”län läna” (se R
e-duktioner), vilken lade hela adelns
ekonomiska välfärd i K:s hand, och han utövade
stark påtryckning i fråga om bevillningen.
Riksdagens statsrättsligt viktigaste uttalande,
varigenom hela lagstiftningsmakten lades i
konungens händer, tillkom däremot även denna
gång av en tillfällighet, ett yttrande av A.
Lilliehöök (se denne). Genom att i
riksdagsbeslutet låta intaga en paragraf, som
stämplade varje klander av konungens åtgärder som
trohetsbrott, gjorde K. även slut på yttrande-
mot hans begynnande allenastyrelse. Slaget vid
Lund, vågat av K. under en till synes
förtvivlad situation och vunnet främst genom hans
personliga mod och energi, bröt motståndet
och lade faktiskt redan nu makten i händerna
på K. och hans förtrogne, J. Gyllenstierna
Riksdagen i Halmstad 1678 visade också ett
oinskränkt förtroende för K., samtidigt som
den kraftigt vidhöll ansvarskravet mot
förmyndarstyrelsen och yrkade på en ny
reduktion.
Tack vare K:s energi, folkets offervillighet
och ej minst Frankrikes verksamma hjälp
kunde krigen 1679 avslutas utan några större
förluster i landområden. Men Sveriges läge var
fortfarande ytterst farligt. Alliansen med
Frankrike hade visserligen räddat det, men den
kunde lätt åter bringa riket i stora vådor, och
K:s självkänsla hade djupt kränkts genom
Ludvig XIV:s förmyndaraktiga uppträdande vid
fredssluten. Genom den av Gyllenslierna ivrigt
förordade och av K. tveksamt bifallna nära
sammanslutningen med Danmark hade
visserligen grunden lagts till en nyorientering av
den sv. utrikespolitiken, men den viktigaste
förutsättningen för en kraftig och självständig
sådan var dock, att Sveriges egna
försvarskraf-ter och finanser bragtes i ett tillfredsställande
skick. Detta åter kunde svårligen ske, utan
att godsägararistokratiens makt bröts och dess
rika medel ställdes till Kronans förfogande.
Det kan ej heller råda något tvivel om K:s
fasta beslut att med riksdagens hjälp även i
fredstid åt sig säkerställa den allenastyrelse,
som under kriget tillfallit honom. Hur pass i
detalj utformade hans planer varit och i vad w
mån förloppet av 1680 års riksdag dirigerats a’
»•-K. själv, därom äro meningarna delade. K *
förhöll sig vid denna riksdag, åtm. i början, ö»
till synes täml. passiv, initiativet utgick i allm
från riksdagen, och det är ingalunda säkert,
-att någon av K. uppgjord el. ens gillad plan ,
alltid legat bakom kungavännernas uppträdan- t
de. Även tillfälligheter synas ha spelat en ej
oväsentlig roll. I varje fall erhöll det gamla
rådsväldet nu sitt dödshugg genom den
fortsatta förmyndarräfsten och den nya
reduktionen (se d.o.), vilka ryckte undan de
ekonomiska och sociala grundvalarna för den sv.
aristokratiens makt. Vid reduktionsbeslutet spelade
K:s personliga ingripande en stor, för att icke
säga avgörande roll. Däremot var det snarast
en tillfällighet, som föranledde riksdagens
statsrättsligt så betydelsefulla förklaring,
avgiven efter dess högtidliga avslutning, att
konungen ej vore bunden av R.F., att han, som
endast för Gud vore ansvarig för sina
handlingar, själv ägde bestämma, i vilka frågor
Karl XI. Skulptur av Caspar Schröder. 1695.
Uppsala universitet.
Uppslagsbok. XIV. ___ 1217 ___
39
Artiklar, som icke återfinnas
— 1218 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
