Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpalund - Karpaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPATERNA
v. om Kristianstad, för
Kristianstad—Hässleholms och Ö. Skånes (Kristianstad—Hästveda)
järnvägar. Egendom: K:s gård, 166 har. K:s
råsockerfabrik, taxeringsvärde 1,862,800 kr.
(1928), ägare Sv. sockerfabriks-a.-b.; bryggeri,
taxeringsvärde 125,000 kr., ägare A.-b.
Skåne-bryggerier. M.P.
Karpa’terna, ö. Mellaneuropas dominerande
bergskedja, sträcker sig i en vid, mot n. och
ö. konvex båge från Wienbäckenet i v. till
Or-sova vid Donau i s.ö. K. äro ett led i den
europeiska delen av den tertiära veckningszonen,
i det att de förbinda östalperna i det alpidiska
systemet med Balkankedjan på ö.
Balkanhalvön. De delas i 4 v.—ö. avsnitt: 1) Mellan
Wienbäckenet och Hernåd-Popråd-dalarna
Väs t-k. 2) ö. därom till Theiss’ källor
Mellan- el. Skog s-k. 3) Därifrån till
Sieben-bürgens s.ö. hörn, ö s t-k. 4) Från detta till
Donau S y d-k. el. Transsylvanska
Alperna (se kartorna vid Rumänien och
Tjeckoslovakien). K. bestå liksom
Alperna av ett stort antal utpräglat parallella
kedjor, och bland dessa kan man utskilja en
innerkärnzon, bestående av massiv, uppbyggda
av kristalliniska bergarter, och en ytterzon av
sandsten och skiffrar (flysch) från krittiden
och äldre tertiär tid. K:s kärnzon uppstod
genom intensiv veckning från s. under
krit-tidens sista del. Därigenom bildades två
bälten av kristalliniska massiv, uppbyggda av
pa-leozoiska skiffrar och granit, över dessa
skötos genom den starka bergskedjeveckningen
täcken av mesozoisk kalksten. Genom en
senare, oligocen veckning från s. sammanskötos
de yttre flyschkedjorna, och under miocentiden
pressades deras lager t.o.m. ut över förlandet
i n. Samtidigt inträffade bristningar och
in-störtningar i kärnzonen, så att dess mellersta
del försvann och efterträddes av det ungerska
bäckenet, vilket sålunda växte in i K:s inre
el. kärnzon. I brottlinjerna inträffade nu även
omfattande vulkaniska eruptioner, genom vilka
en zon av unga eruptivmassiv bildades i st.f.
de försvunna kristalliniska kedjorna. —
Förbindelsen mellan östalpernas och Väst-k:s
kärnzon utgöres av Leitha-Gebirge (vid
Neu-siedler See, s.ö. om Wien), som mot n.
övergår i de av graniter och kristalliniska
skiffrar uppbyggda Små K. Dessa fortsättas mot
n.ö. av kärnzonens båda kristalliniska kedjor,
av vilka den yttre el. n. övergår i K:s
mäktigaste massiv, det av granit uppbyggda Höga
Tåtra (Gerlach 2,663 m.ö.h.). Den s. el. inre
Kristalliniska kedjan består av Stora Fåtra
(1,591 m.) och Låga Tåtru (2,045 m.),
sammansatta av gnejs och granit. I s. begränsas
de av en brottlinje, på vilken de av vulkanisk
— 53 —
tuff, andesit och trakyt uppbyggda Ungerska
malmbergen äro belägna. Väst-k:s ytterzon
bildar en forts, av östalpernas n. flyschzon,
ehuru det direkta sammanhanget är brutet
genom Wiensänkan. N.ö. om denna reser sig
Väst-k:s ytterkedja, de av sandsten uppbyggda
Västbeskiderna (Babia Gora, 1,725 m.). De
äro uppdelade i parallella ryggar genom djupa
längddalar. Framför deras n. fot ligga de
endast 300—400 m. höga, av lös oligocenskiffer
uppbyggda Subbeskiderna. Mellan- el. Skogs-k.
sakna kärnzon och bestå nästan blott av de
till ytterzonen hörande östbeskidernas
sand-stenskedjor (Sewöla, 1,815 m.). I st.f. den
kristalliniska kärnzonen höja sig på kedjornas
s. sida de östungerska trakytvulkanerna med
Vihorlat-Gutinbergen (1,074 m.). I öst-k.
dyker åter den kristalliniska kärnzonen upp och
sträcker sig här från Theiss’ till Olts källor.
Den når i Rodnei 2,305 m. och begränsas i
n.ö. av forts, på Mellan-k:s sandstenszon.
Sandstenskedjorna stiga i Czarnohora till 2,057
m. De växa i antal mot s., böja småningom av
mot s.v., i det de omfatta kärnzonens s. flank
och nå slutl. den valakiska slätten. På
kärnzonens innersida reser sig Hargitta (1,800 m.).
Det utgör en forts, av den östungerska
vulkanraden och består av en rad sammanvuxna
vulkankäglor, i v. övergående i en av tuffer
uppbyggd platå, öst-k. övergå v. om
Predealpas-set i Transsylvanska alperna (Syd-k.).
För-eningslänken utgöres av det 2,506 m. höga, av
hård kritkalksten uppbyggda Bucegimassivet.
V. härom bestå kedjorna uteslutande av äldre
kristalliniska bergarter. Här är alltså endast
systemets kärnzon representerad. Ryggarna
uppvisa jämna, vida högslätter, över vilka resa
sig enstaka toppar, ss. Negoi (2,529 m.). Mot
n. stupa de brant ned mot den transsylvanska
slätten, mot s. sänka sig kedjorna mera
långsamt mot det valakiska låglandet. K:s väldiga
veckbåge omsluter utom den ungerska slättens
tertiära sänkningsfält även det transsylvanska
bäckenet. Till skillnad från det förra har detta
icke undergått någon nämnvärd sänkning i
samband med K.-yeckningarna, utan dess
botten ligger på c:a 500—700 m.ö.h. och har
senare sönderskurits av erosionen. De mellan de
båda bäckena belägna Siebenbürgska
malmbergen tillhöra icke K. utan utgöra resterna av ett
äldre variskiskt veckberg. — Till skillnad mot
Alperna, med vilka de kunna jämföras i längd,
ha K. alltså förlorat en stor del av sin
kärnzon. Därför bilda de icke samma kompakta
orografiska massa som de förra. Talrika
mycket låga pass föra över dem, ss. Dukla-passet
(502 m.) och Jablunka-passet (551 m.) i Väst-k.,
Vereczepasset (841 m.) i Mellan-k. och Predeal-
— 54 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
