- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 15. Karl Felix - Krigsexpeditionen /
57-58

(1929-1955)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karplöss - Karpodling - Karpogon - Karpokrates - Karprygg - Karpsläktet - Karpus - Karr, Alphonse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARR

Karplusen, A’rgulus folia’ceus, förekommer på
karp m.fl. arter. N.R-n.

Karpodling. Ang. de allmänna principerna se
Dammkultur och Fiskdamm. Karpen
är lämplig som odlingsfisk på gr. av snabb
tillväxt, stor förmåga att utnyttja en damms
näringstillgångar och ringa syrebehov. I mindre
skala bedrives k. genom att på våren inköpa
och i en damm insätta karp av sådan storlek,
att den på hösten, då dammen tömmes, nått
matnyttig storlek. För k. i större omfattning
erfordras särskilda dammar av olika
beskaffenhet för karpens lek, tillväxt och vinterförvaring.
Lekdammarna skola vara små och grunda med
varmt vatten — leken börjar först vid + 20°C.
I en lekdamm insättas vanl. 1 hona och 2
hannar. Ynglet upphävas ur lekdammen och
överföres till tillväxtdammar, ibland först till
grundare sådana, s.k. försträckdammar. Kan fisken
ej övervintra i tillväxtdammarna, förvaras den
över vintern i särsk. vinterdammar. Ang.
skadegörelse genom Dactylogy’rus se d.o. — Litt.:
O. Nordqvist, ”Sötvattensfiske och fiskodling”
(1922). N.R-n.

Karpogo’n, hos rödalgerna det honliga
fort-plantningsorganet, bestående av en undre
utvidgad del, som innehåller cellkärna och
kromato-for, och en därifrån utgående trådformig
fortsättning, trichogyn, som tjänar att
uppfånga de endast passivt rörliga spermatierna.
K. utgör hos lavarna en mångcellig, delvis
spi-ralvriden och likaledes till trichogyn utdragen
hyf, vars basala del förstoras och utvecklas till
askogon (se d.o.). Hos säcksporsvamparna är
k. i allm. liktydigt med askogon. O.Gz.

Karpo’krates, gnostiker (se G n o s t i c i s m)
från Alexandria, verksam o. 135 e.Kr.,
företrädde jämte sonen E p i’f a n e s (berömd
redan vid sin död 17 år gammal) bl.a. en teoretisk
moralisk indifferentism, som givit dem och
deras anhängare ett, vad K. och sonen angår, trol.
oberättigat rykte för personlig sedeslöshet. S.N.

Karprygg kallas en ryggformation hos
hästen, vilken kännetecknas av att den del av
rygglinjen, som tillhör ländpartiet, är böjd uppåt.
K. kan vara medfödd men är oftast förvärvad

Karp, Cyprinus carpio. Efter Cornish.

och i så fall betingad av för hårt dragarbete el.
hos ridhästar av felaktig dressyr. V.M-r.

Karpsläktet, Cypri’nus, tillhör karpfiskarna
(se d.o.), utmärkt av 2 skäggtömmar på vardera
sidan av munnen, lång ryggfena, vars främsta
stråle är hård, på baksidan taggig. Karpen, C.

Aischgründerkarp.

ca’rpio, förekommer vild i mellersta Asien och
s. Europa men har därifrån införts i ett stort
antal länder. Den har sedan länge varit föremål
för odling (se Karpodling). Den vilda
karpen har fullst. fjällbeklädnad, f j ä 11 k a r p,
medan den odlade ofta visar ofullst. sådan, med
stora fjäll på sidorna, s p e g e 1 k a r p, el. utan
el. med blott få små fjäll, läderkar p.
Genom kultur ha flera raser utbildats, högryggiga,
ss. aischgründer och galizier, bredryggiga. ss.
lausitzer, frankiska och bömiska. N.R-n.

Karpu’s (ytterst ital. cappuccio, kapuschong),
huvudbonad (mössa) av medeltida, ev. äldre
ursprung, bestående av en rund kulle och ett
brett, med klaffar framtill försett brätte, som
vid dåligt väder och köld (k. kallas ibland
ur-värshatt el. köld-k.) kunde vikas ned om nacke,
hals och kinder samt knytas el. knäppas fram.
K. var ofta skinnfodrad. Den tillhörde många
folkdräkter (se d.o.) och tidvis
soldatutrustningen. — Bild se sp. 59. /.

Karr, Alphons e, fransk förf. (1808—90),
framträdde 1832, vid en tidpunkt då
romantis-men stod i fullt flor,
med romanen ”Sous
les tilleuls”, som
genast väckte
uppseende för sin
naturfriskhet och sin
behagfullt uddiga stil.

Den efterföljdes,
fram till mitten av
1850-talet, av ett
dussin romaner och
novellsaml., bland
vilka de mest
bekanta äro ”Voyage

— 57 —

— 58 —

Artiklar, som icke återfinnas

under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 10:26:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-15/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free