Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartago - Kartamin - Kartaun, kartog, kartov el. courtan - Kartbeteckningar - Kartell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTAMIN
sta städer. Ända in på 300-taIet e.Kr. var den
exporthamn för det bakomliggande Afrikas
alster, säte för prokonsul och centrum för ett
originellt och sprudlande andligt liv. Under
början av 400-talet angreps K. av vandalerna och
intogs av dem 439. Belisarius erövrade det åt
Bysans 533; K. blev arabiskt 698. — Om det
f e n i c i s k a K:s topografi ha många teorier
uppställts. Endast gravarna och några av
helgedomarna har man kunnat spåra. På den 60
m. höga kulle, som nu krönes av S:t
Louiskate-dralen, antages citadellet ha legat, den s.k.
Byrsa. På dess sluttningar och nere vid kusten
ha trol. de sjöfarande puniska köpmännen haft
sin ”lågstad”, den s.k. Maga’lia, av grekerna
kallad Me’gara, nuv. Marsa. Befästningar från
en tidigare period innesluta Byrsa och kusten
n. därom. Från senare tid kan längs hela
kusten spåras en solid mur, som på näset varit
tredubbel, 13 m. hög och 9 m. bred.
Bebyggelsen synes ha spritt sig från s. åt n. att döma
av gravarnas datering. En enorm gravstad från
Dermesch i n. till Bordj-Djedid i s. med gravar
från 7:e årh. f.Kr. ända ned till bysantinsk tid
gör det möjligt att exakt datera K:s olika
perioder. De senare årens fynd ha på viktiga
punkter spritt ljus även över dess topografi. I
Sa-lammbo, s. om Byrsa, har man funnit ett stort
kultområde med massor av votivgåvor åt
gudinnan Tanit, som ända från 7:e årh. ned till
K:s förstöring fått regelbundna offer av små
barn, vilkas skelett man funnit i lerkrukor.
Gudinnans helgedom liksom ett par andra på
Sidi-bou-Said vittna jämte talrika fynd av
vo-tivsteler om att staden haft gott om tempel.
De viktigaste kända gudarna voro
Baal-Ham-mon-Saturnus, Tanit-Astarte-Cælestis, Melqart
och Eshmun-Asklepios. Av stadens profana
byggnader ha så gott som inga spår kommit
i dagen. Krukmakarugnar i Dermesch vittna
om K:s vasindustri; talrika vattenledningar och
cisterner tyda på att det varit en väl bevattnad
stad. Den beräknas ha omfattat 250 har, varav
en stor del varit begravningsplatser. Gravarna
innehålla ofta prov på importerade grekiska
vaser. En kartagisk specialitet voro
människo-liknande sarkofager, en egendomlig parallell till
de etruskiska. K :s befolkning taxeras högst olika
(c:a 150 f.Kr. mellan 700,000 och 150,000). Det
har ägt en ypperlig, delvis konstgjord hamn med
en yttre, fyrkantig handelsbassäng och en inre,
rund örlogshamn, i vars mitt man förmodat ett
slags amiralitet på en liten ö. K:s författning
under fenicisk tid är föga känd. I spetsen
stodo två suffe’ti, utrustade me 1 högsta
juridiska men trol. ej med militär myndighet. I
krig fungerade ett slags prætorer. Dessutom
fanns en gerusi’a på 30 man, ett 300-mannaråd
och en folkförsamling. — Det romerska
K:s ruiner äro illa åtgångna men börja nu bli
bättre kända. Colonia Julias plan är numera
återfunnen. En ytterst sträng geometrisk
indelning har sönderdelat hela området i
kvarter, 148X42 m. med 7 m. breda gator emellan.
På Byrsas topp har man funnit spår av
Con-cordia-kult. Gens Julias altare, ett tempel åt
Gens Augusta och ett metroon på dess sluttning
liksom en Asklepioshelgedom och ett tempel åt
Juno på den s.k. Junokullen visa, att den
romerska staden ersatt de gamla puniska
gudarna med sina romerska motsvarigheter.
Mellan templen framkomma med varje års
grävningar allt flera privathus och profana
anläggningar. Om privathusens rikedom och prakt
vittna mosaikgolv och väggmålningar. — Det
kristna K. var berömt för sina martyrer
(Cyprianus, Perpetua, Felicia), över vilkas ben
basilikor och kyrkor byggdes. En av dem, åt
S:ta Monika från tiden före 439, har kunnat
närmare undersökas. — K:s utforskande har
de senaste åren bedrivits med stor energi,
sedan fransmännen genom ockupationen av
Tunisien fått fria händer. Kardinal Lavigerie var
banbrytaren, hans landsman pater A. Delattre
har jämte flera franska och amerikanska
vetenskapsmän betydligt främjat K.-forskningen.
— Litt.: S. Gsell, ”Histoire ancienne de
1’Afri-que du Nord” ( 6 bd, 1913—20); V. Ehrenberg,
”K.” (i ”Morgenland”, 14, 1927); R. Cagnat,
”Carthage, Timgad, Tebessa” (i ”Les villes d’art
célèbres”, 1927); Delattre, ”Carthage”, utg. av
G. G. Lapeyre (under utgivning 1933). N.V.
Kartami’n, växtfärgämne, se Carthamus.
Kartaun [-au’n], karto g, kartov el.
c o u r t a n, kort kanon på 1500—1600-talen;
eldrörslängden 10—20 gånger kalibern. R.Sbg.
Kartbeteckningar, se Karta.
Karte’Il (till lat. charta, papper, dokument).
1) Fejdebrev, utmaningsbrev med
stridsordning vid tornerspel.
2) Nationalek. K. är en sammanslutning
mellan företagare; dess syfte är att upphäva
konkurrensen, den strävar m.a.o. att
monopolis-tiskt (se Monopol) behärska marknaden. K.
skiljer sig från trusten (se d.o.) därigenom att
de i k. ingående företagen förbli skilda
ekonomiska enheter, vilkas självständighet
emellertid mer el. mindre inskränkes, beroende på
k:s fasthet. Man särskiljer tre huvudformer av
k.: distrikts-k., pris-k. och produktions-k.
Vid distrikt s-k. uppdelas marknaden
mellan medl., och varje medl. tilldelas ett visst
område, inom vilket endast han med
uteslutande av k:s övriga medl. äger rätt sälja.
P r i s-k., fastställer, som framgår av
benämningen, gemensamma priser, vilka icke få un-
— 87 — — 88 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
