Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarer - Katarina (församling) - Katarina (namn) - 1. Katarina (svensk drottning) - 2. Katarina (svensk drottning) - 3. Katarina (svensk drottning) - 4. Katarina (svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA
der. K. utgingo från Balkan, där manikeisk
dualism (se M a n i k é e r) levat kvar hos
vissa sekter, och fingo spridning i Italien (där
de kallades gazzari), i Frankrike (tisserands,
vävare, efter detta stånd, där de vunno många
anhängare, bougres, efter benämningen
bulgari, som syftar på härstamningen från
Balkan, albigenser, se d.o.), vidare i
Tyskland, Spanien, Nederländerna. Med hänsyn till
läran kallas de riktigast ny-manikéer:
emot Västerlandets uppblomstrande kultur och
särsk. mot kyrkans förvärldsligande
företrädde de en på gränsen till social nihilism
stående askes och predikade (i det de
förkastade kyrkan ss. frälsningsanstalt) en
frälsnings-lära, som innebar att genom askes befria
själen från materiens syndiga besmittelse. Hela
det asketiska kravet ålåg endast en mindre
krets, ”fullkomliga” (perfe’cti), medan den
stora skaran av anhängare, ”Iroende”
(cre-de’ntes), stannade kvar i kyrkan och i sina
yrken. I kretsen av perfecti upptogs man
genom k:s enda sakrament, consolame’ntum
(tröstmedel), som innebar andedop genom
handpåläggning. Kyrkan ingrep kraftigt mot k.
och lyckades genom inkvisitionen (se d.o.) och
albigenserkrigen utrota dem, liksom den också
genom de nyinrättade tiggarordnarnas
vand-rarpredikanter vann de breda folklagren. Till
k:s riktning, om än med vissa avvikelser,
hörde även valdenserna (se d.o.). — Litt.: E.
Broechx, ”Le catharisme” (1916, med bibliogr.).
S.N.
Katarina, församling i Stockholm, omfattar
mellersta delen av Södermalm; 54,203 inv.
(1932).
KatarFna (eg.: den rena, till grek. katharo’s,
ren), kvinnonamn. Hit höra även Karin och
Kajsa.
Katari’na, namn på talrika furstinnor.
Sverige. 1) K., drottning (d. 1252),
dotter till stormannen Sune Folkesson,
dotterdotter till Sverker d.y., 1244 g.m. kung Erik
Eriksson. Äktenskapet blev barnlöst. B.
2) K., drottning (d. 1450), dotter till Karl
Ormsson (Gumsehuvud) och syster till senare
lagmannen i Uppland Gustaf Karlsson, blev
okt. 1438 g.m. marsken Karl Knutsson och
efter makens tronbestigning i juni 1448 krönt till
drottning. Karlskrönikan prisar hennes
skönhet och godhet. E.Lö.
3) K., drottning, Gustav Vasas l:a gemål (o.
1513—35), dotter till hertig Magnus av
Sach-sen-Lauenburg och Katarina av
Braunschweig-Wolfenbüttel. Giftermålet ägde rum 1531 och
hade föregåtts av långvariga förhandlingar,
delvis förda av lybeckaren Herman Israhel (se
denne). Det avsåg att skaffa konungen goda
förbindelser i Tyskland, och han blev också
därigenom befryndad med flera av dess furste
hus, liksom han ock därigenom blev svåger
med den danske konung Fredrik I:s son
hertig Kristian, sedermera Kristian III.
Äktenskapet skall emellertid icke ha Värit lyckligt;
Gustav Vasa var en barsk herre, och enl. en, dock
ingalunda tillfullo bestyrkt, tradition säges K.
ha varit underlig till lynnet och genom
oförsiktiga yttranden ha utsått split mellan
konungen och hans fränder. K. hade endast en
son, Erik (XIV). C.
4) K., drottning, Gustav Vasas 3:e gemål
(1535—1621), dotter till Gustaf Olofsson
Stenbock och Birgitta (Brita) Leijonhuvud, som var
syster till Gustav Vasas 2:a gemål Margareta.
På gr. av den nära släktskapen väckte kungens
önskan att förmäla sig med den blott 16-åriga
K. starkt motstånd bland prästerskapet, och
vigseln förrättades icke av ärkebiskopen, som
vägrat, utan av Linköpingsbiskopen på det
nybyggda Vadstena slott 1552. Äktenskapet
innebar ett ytterligare stärkande av de nära
relationer, vari kungen redan genom sitt förra
gifte trätt till den sv. högadeln. Trots den
stora åldersskillnaden synes det ha varit i
huvudsak lyckligt och K. förstått att väl fylla sin
plats som den åldrande kungens tröst under de
många familjesorger, som de uppväxande
barnen ur de båda föregående äktenskapen —
Katarina Stenbock. Målning, tillskriven J. B.
van Utber. Torpa.
— 141 —
—- 142 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
