Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Katarina (svensk drottning) - 5. Katarina (svensk drottning) - 6. Katarina Jagellonica (svensk drottning) - 7. Katarina (svensk prinsessa) - 8. Katarina (svensk prinsessa) - 1. Katarina (engelsk drottning) - 2. Katarina av Aragonien (engelsk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA
själv hade K. inga barn — vållade honom och
styvmodern. På sin dödsbädd lämnade Gustav
Vasa som morgongåva åt K. Strömsholms gård
och län i Västmanland, och hon var i
besittning härav, till dess hertig Karl tillträdde sitt
furstendöme och’ hänsynslöst gjorde anspråk
på godset; på riksdagen 1582 godkändes
emellertid en av Johan III utfärdad förklaring, att
K. skulle behålla det ss. änkesäte under sin
livstid. Hon avled här först 1621 och vilar i
Uppsala domkyrka. C.
5) Se Karin Månsdotter.
6) K. J a g e 11 o’n i c a, drottning, Johan
HI:s gemål (1526—83), dotter av Sigismund I
Katarina Jagellonicas grav i Uppsala domkyrka.
av Polen (se Jagiellonska ätten)
och Bona Sforza. Redan under Gustav Vasas
tid hade planer på en giftermålsförbindelse
mellan sv. och polska kungahusen varit å bane.
1561 togs tanken upp från polskt håll, och en
polsk beskickning anlände till Sverige för att
underhandla om giftermål mellan hertig Johan
och en av Sigismund I:s båda döttrar. Efter
vidlyftiga förhandlingar, varunder Erik XIV:s
till en början välvilliga syn på planen
småningom förbyttes i skarp misstro och motvilja,
begav sig Johan till Polen, och giftermålet ägde
rum i Vilna 1562. Under den följ,
brödrakam-pen (se Johan III) var K. sin makes trogna
stöd och delade hans fängelse å Gripsholm.
Tsar Ivans brutala krav 1566 på att K. skulle
utlämnas till honom, tillmötesgicks av Erik,
vars börjande sjukdom redan förlamat hans
omdömesförmåga, och 1567 avslöts en
preliminär överenskommelse härom, dock annullerad
genom Eriks avsättning. Som drottning kom
K. att genom sin övertygelsetrogna katolicism
bli av stor betydelse; genom henne knötos de
förbindelser med kardinal Hosius (se denne),
som förde Johan III in på hans religiösa
reformplaner, och hennes död 1583 medförde
ett avgjort bakslag för
katoliceringssträvan-dena. K. vann i Sverige trots sin främmande
religion allmän kärlek och aktning. Hon hade
med Johan 3 barn, sonen Sigismund (se
denne) och döttrarna Isabella (1564—66) och Anna
(se denna). K. vilar i Willem Boys praktfulla
gravkor i Uppsala domkyrka. C.
7) K., prinsessa (1539—1610), äldsta dotter
till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud,
blev 1559 g.m. Edzard II, greve av Ostfriesland
(1532—99). C.
8) K., prinsessa (1584—1638), äldsta och enda
överlevande dotter till Karl IX och Maria av
Pfalz, äktade 1615 den 5 år yngre Johan
Ka-simir. Efter ett par års vistelse i Tyskland
återvände K. och hennes gemål 1622 till
Sverige, där de bosatte sig på Stegeborg. K. var
en mild och varmhjärtad men på samma gång
klok och karaktärsfast kvinna, som skattades
synnerligen högt av alla sina samtida. Därför
överlämnades också brordottern Kristina
under långa tider i hennes vård — modern var ju
föga lämplig som uppfostrarinna —, och den
unga drottningen hyste för K. en varm
tillgivenhet. Av K:s 5 efterlevande barn uppsteg
den äldste, Karl Gustav, 1654 på Sveriges tron.
—• Bild se sp. 145. P.S.
England. 1) K. (eng. Catherine),
drottning (1401—38), dotter till Karl VI av
Frankrike, 1420 förmäld med Henrik V av England,
vilket giftermål senare räknades ss. rättsgrund
för huset Lancasters anspråk på Frankrikes
tron. Efter sin gemåls död 1422 förmälde hon
sig i hemlighet med adelsmannen Owen Tudor
och blev farmor till Henrik VII. [B.]
2) K. av Aragonien, drottning (1485—
1536), dotter till Ferdinand och Isabella den
katolska, förmäldes 1501 med Henrik VII:s
äldste son Artur, som dock dog redan 1502.
1503 trolovades K. efter erhållen påvlig
dispens med hans yngre broder Henrik (VIII),
men av politiska skäl uppsköts giftermålet till
efter dennes tronbestigning. Förhållandet
mellan makarna var i början gott. Snart blev
dock K:s ställning osäker. Till undvikande av
tronstrider var en manlig arvinge högeligen
— 143 —
— 144 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
