Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Katarina av Medici (fransk drottning) - 1. Katarina I Alexejevna (rysk kejsarinna) - 2. Katarina II Alexejevna (rysk kejsarinna, Sofie Auguste Friederike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA
diskuterade skilsmässoplanerna. När K. 1544
födde en son — hon fick sedan ytterligare 8
barn —, tryggades
visserligen hennes
ställning, men något
inflytande utövade K.
ej under Henriks
livstid. Även
under den äldste sonen,
Frans II, trängdes K.
helt åt sidan, nu av
guiserna. Vid Frans’
tidiga död 1560 var
K:s tid kommen. Till
namnet katolik men
utan religiösa
intres
sen, till ytterlighet maktlysten och
samvetslös, utnyttjade K. med stor skicklighet de
på en gång religiösa och politiska motsatserna
mellan katoliker och hugenotter, guiser och
bourboner till en vågmästarpolitik, som för en
lång tid gjorde henne till Frankrikes verklige
regent (se Frankrike, historia). När 1572
denna hennes ställning syntes hotad genom
Co-lignys tilltagande inflytande över Karl IX, drog
sig K. ej för att först genom ett mordanslag
mot denne och sedan genom
Bartolomeinat-tens blodbad trygga sin ställning. Ansvaret för
detta faller således nog främst på K. Under
hennes älsklingsson Henrik III:s regering var
K:s inflytande på konungen större än
någonsin, men under de långvariga partistriderna
och den överhandtagande upplösningen hade
konungamakten sjunkit, och
vågmästarpoliti-kens gyllene dagar voro förbi. Kungaättens
utslocknande slapp K. att bevittna, hon dog
strax före den siste sonens mord. Som en
äkta Medici var K. mycket konstintresserad
och tog bl.a. livlig del i utformandet av
planerna till de av henne uppförda Tuilerierna.
Biogr. av J. H. Mariéjol (1920) och P. van
Dyke (2 bd, 1923). p.S.
Ryssland. 1) K. (ry. Jekaterina) I
Alexejevna, kejsarinna (före 1685—1727).
Av omtvistad
härkomst och
nationalitet, möjl. dotter till
en litauer Samuel
Skavronskij, upptogs
hon som barn hos en
pastor Glück i
Ma-rienburg, Livland;
hon kallades där
Martha och
undervisades i den evang.
läran men lärde sig
icke skriva. Kort
efter hennes bröllop
med en svensk dragon Johan Cruhs erövrades
Marienburg 1702 av ryssarna. K. blev
tillfångatagen, väckte de ryska officerarnas
uppmärksamhet och blev slutl. furst Mensjikovs älskarinna.
Genom Mensjikov blev hon bekant med tsar
Peter I; sedan K. 1703 fött denne en dotter,
övergick hon till grekisk-katolska läran och antog
efter sin fadder tsarevitj Alexej namnet
Katarina Alexejevna. K. var liten och undersälsig,
klädde sig utan smak men fängslade tsaren
genom smidig älskvärdhet och ett visst moderligt
intresse för hans person. Hon hade förmåga
att följa honom i hans tankegångar och nog
uthållighet att ledsaga honom under hans
strapatser. 1712 lät Peter viga sig vid henne. Vid
tsarens död 1725 lät Mensjikov trupperna
utropa K. till regerande kejsarinna. Hon lät
Mensjikov styra och tog ej initiativ till någon
regeringshandling av vikt. Bland hennes 8 barn
märkas Anna, g.m. Karl Fredrik av Holslein,
och Elisabet, sedermera regerande kejsarinna.
— Litt.: J. Grot, ”Om K. I:s härkomst” (i
”Hist. bibi.”, 1880); R. N. Bain, ”The pupils
of Peter the Great” (1897). P.Dhl.
2) K. II Alexejevna, kejsarinna (1729
—1796), eg. Sofie Auguste F r i e d
e-r i k e, dotter till ståthållaren i Stettin, furst
Kristian August av Anhalt-Zerbst och
Johanna Elisabeth av Holstein-Gottorp.
Uppfostrad i nästan småborgerliga förhållanden,
sändes hon 15 år gammal till S:t Petersburg
för att förmälas med den 17-årige ryske
tronföljaren Karl Peter Ulrik, sedermera Peter III,
och antog vid övergången till grekisk-katolska
bekännelsen namnet Katarina Alexejevna.
Äktenskapet blev olyckligt. Tronföljaren var sin
gemål intellektuellt underlägsen och bemötte
henne så, att man misstänkte, att han tänkte
skilja sig från henne. Själv inledde hon
allehanda sexuella förbindelser, 23-årig med en
kammarherre Sergej Saltykov, som, trol. med
orätt, utpekats som far till hennes son Paul;
den ene älskaren avlöste sedermera den andre
ända in i K:s ålderdom; bekanta äro S.
Po-niatowski, G. Orlov och — efter 1774 — G. A.
Pofjomkin. Tidigt vunnen för
upplysningstidens idéer, visade sig K. i motsats till gemålen
mycket försiktig, höll sig väl med de andliga,
visade respekt för rysk kultur och lärde sig ryska
språket grundligt. Jan. 1762 blev Peter III
kejsare men gjorde sig omöjlig. Samtidigt blev
förhållandet mellan makarna kritiskt, och då
Peter tänkte upplösa gardesregementena,
företog K. med hjälp av dessa natten till 9/i
(28/e gamla stilen) s.å. en statsvälvning.
Peter avsattes och mördades. K. utropades till
kejsarinna. Som sådan har hon fått en plats
bland 1700-talets s.k. upplysta despoter. Till
— 147 —
— 148 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
