Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katekes - Katekesförhör - Katekespredikningar - Kateket - Kateketik - Kateketskola - Katekin - Katekisation - Kateku - Katekumener - Katet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATEKESFÖRHÖR
giskt förmedlande ställning men mötte dock på
gr. av vissa neologiserande drag snart stark
opposition. Ej heller den av en kommitté
utarbetade k., som antogs 1878, vann allmänt
gillande. 1911 tillsattes en ny k.-nämnd, som
1917 framlade ett eget läroboksförslag: ”Vår
kristna tro, framställd i anslutning till Martin
Luthers Lilla katekes”. Genom skolordningen
1919 avskaffades emellertid k.-läsningen i
folkskolan; ”Lilla k.” skulle läsas endast ss.
historisk urkund. 1929 medgav dock regeringen,
att ett mindre antal viktiga och för barnen
lättillgängliga stycken därur fingo inläras. Vid
konfirmandberedelsen har 1878 års k. ganska
allmänt bibehållits; jämte den brukas många
på enskilt initiativ tillkomna läroböcker, som
bygga på ”Lilla k.”, t.ex. N. Söderbloms
”Levnaden, tron och bönen” (1919) och S. Stadeners
”Konfirmandbok” (1921). 1929 antog
kyrkomötet en reviderad, trognare övers, av texten i
Luthers ”Lilla k.”
De viktigaste k. inom andra kristna
samfund äro ”Catechismus romanus” (se d.o.)
1566; Canisius’ (se dennej tre k., 1555—58;
Cal-vins k., 1536; lat. uppl., ”Catechismus
gene-vensis”, 1545; Heidelberger-k. (se d.o.), 1563;
Rakau-k. (se d.o.), 1605. — Litt.: J. Wahlfisk,
”Den kateketiska undervisningen i Sverige”
(1889); G. Buchwald, ”Die Entstehung der
Ka-techismen Luthers und die Grundlage des
gros-sen Katechismus” (1894); H. Lundström,
”His-torisk-kritisk utredning ang. Luthers Lilla
katekes” (”Meddelanden från Kungl.
Katekesnämnden”, 3, 1917); N. Söderblom, ”Luthers
Lilla katekes” (1929). A.M-n.
Katekesförhör, se
Katekespredikningar.
Katekespredikningar, predikningar över de
lärostycken, som ingå i katekesen (se d.o.).
Luthers k. utgjorde förstudier till hans båda
katekeser. I Sverige stadgades redan 1571, att
i mässpredikan skulle ingå katekesutläggning,
och kyrkolagen 1686 föreskrev k. vid
oltesång-en i städerna och på landsbygden före
högmässan. Talrika katekesförhör höllos även (jfr
Husförhör). Kristendomsundervisningen
i skolorna och vid konfirmationen ha efter hand
avlöst såväl dessa som k. S.N.
Kateke’t (jfr Katekes), lärare, som
hand-ledde katekumenerna (se d.o.). Utom den
elementära undervisning, som gavs dessa,
meddelades från o. 200 av ansedda k. en mera
”vetenskaplig” framställning av trosläran åt
bildade kristna. Berömda k.-skolor funnos i
Alexandria (under Clemens och Origenes),
An-tiokia, Cæsarea och Edessa. I senare lid har
i Sverige k. brukats ss. titel för 1) av staten
anställda, lappfödda lärare (tidvis även
verk
— 159 —
samma som predikanter) i Lappmarken, 2) de
av sällskapet Pro fide et christianismo i
Stockholm anställda präster, vilkas uppgift f.n. är
att biträda vid konfirmandberedelsen
(avdelningar av efterblivna barn), söndagsskolan och
ungdomsarbetet, 3) infödda lärare på
missions-fältet. A.M-n.
Kateketi’k, den gren av den praktiska
teologien, som behandlar kyrkans (och i viss mån
skolans) elementära kristendomsundervisning
(jfr Katekes). Anvisningar för denna gav
redan Augustinus i ”De catechizandis rudibus”.
Den evang. k. grundlädes genom A. G.
Hype-rius’ (se denne) avh. ”De catechesi”, vars
indelning (undervisningens historia, stoff, metod)
i regel bibehållits. Pietismens k. (J. J.
Ram-bach, ”Wohlunterrichteter Catechet”, 1724)
införde bibliska historien och betonade
undervisningens personligt uppbyggliga art.
Rationalismen reagerade mot den mekaniska
utan-läsningen; kristendomens sanningar skulle
hämtas fram genom utredande frågor (sokratisk
metod). Schleiermacher (se denne) gav k. en
mera vetenskaplig karaktär genom att
framställa den ss. en kyrkans livsfunktion. A.M-n.
Kateke’tskola, se K a t e k e t.
Kateki’n, se K a t e c h u.
Katekisation [-fo’n], undervisning genom
frågor och svar, särsk. om sådan elementär
undervisning i kristendomens grundstycken (se K
a-tekes); i trängre mening: lektion, vari ett
parti av katekesen behandlas. K., som tidigare
hade stort utrymme i skolans läroplan och
kyrkans verksamhet (katekes- och
kommunionför-hör), förekommer nu nästan uteslutande vid
konfirmandberedelsen. A.M-n.
Kateku’, se K a t e c h u.
Katekume’ner (grek, katechu’menoi, de som
undervisas), de som genom kyrkans
undervisning och fostran förbereddes för dopet.
Kate-kumenatet fanns redan på 100-talet men nådde
sin fulla utbildning först på 300-talet, då det
omfattade 2—3 år. K. deltogo i
församlings-gudstjänsten men fingo icke närvara vid
natt-vardsfirandet. Från de eg. k. avskildes s.k.
compete’ntes, dopkandidater, vilka, i regel
under fastetiden, undervisades i kyrkans tro och
sedelära. Med katekumenatet förbundos talrika
ceremonier, delvis hämtade från utomkristna
mysteriekulter. Vid senare massövergångar till
kristendomen förkortades det dopet föregående
katekumenatet och bortföll, då barndopet blev
sed. Namnet k. användes dock stundom i
teologisk litteratur cm de döpta ss. föremål för
kyrkans fostran. A.M-n.
Kate’t, benämning på de två sidor i en
rätvinklig triangel, vilka bilda den räta vinkeln
(se H y p o t e n u s a).
— 160 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas nnder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
