Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kato, Takaaki - Katod - Katodrör - Katodstrålar - Katogen - Katolicism - Katolicitet - Katolik - Katolikdagar - Katolikernas emancipation - Katolsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOD
bl.a. vid Japans inträde i världskriget 1914.
Ministerpresident 1924—26. [B.]
Kato’d (grek. ka’thodos, väg nedåt), fys., se
Anod och Elektrod.
Kato’drör, se Elektronrör och
Rönt-ge n r ö r.
Kato’dstrålar, fys., en korpuskular strålning,
som i ett urladdningsrör utgår från katoden
vinkelrätt mot ytan av densamma vid
genomgång av en elektrisk glimurladdning. K.
utgöras av elektroner, som utslungas från
katoden el. det katoden närmast omgivande
gasskiktet genom stötar av positiva joner, och
som på gr. av sin negativa laddning och ringa
massa erhålla stor hastighet vid genomlöpandet
av spänningsfallet omedelbart framför katoden,
det s.k. katodfallet. På gr. av sin tröghet röra
de sig i ett kraftfritt rum rätlinjigt framåt,
vilket framgår därav, att de visa
skuggfeno-men. De avböjas i elektriska och magnetiska
fält. Strålarna äro själva osynliga men kunna
synliggöras genom sina verkningar: då de
passera ett gasfyllt rum, bringas gaspartiklarna
längs strålarnas väg till ljusemission och
joniseras. Den hastighet [v), som k. uppnå, beror
av den mellan anod och katod anbragta
spänningen (V) och bestämmes av uttrycket
m • v
–-r— = e. V, där m är elektronens massa, e
dess laddning. Man har lyckats framställa k.
med hastigheter uppgående till ung. halva
ljushastigheten (c). W. Kaufmann har påvisat, att
vid stora hastigheter massan ej förblir konstant
utan märkbart växer med hastigheten enl.
formeln
m 0
m = . , där m n är den s.k. vilomassan,
c2
d.v.s. massan av en elektron i vila. Detta
uttryck för massans beroende av hastigheten är
en konsekvens av relativitetsteorien (se d.o.).
Genom kombination av mätningar av k:s
av-länkning i elektriska och magnetiska fält kan
k.-partiklarnas spec. laddning, d.v.s.
förhållan-e
det , bestämmas. Man finner, att den spec.
m
laddningen för k.-partiklarna är 1,846 gånger
så stor som motsvarande storhet för vätejoner,
bestämd av elektrolysförsök. Då laddningen till
sin absoluta storlek är densamma, måste
k.-partiklarna ha en massa, som endast utgör
1
- —av vätejonens. — Glas, vissa mineral o.a.
1,846 J
ämnen bringas till kraftig fluorescens el.
fos-forescens, då de träffas av k. K. äro
energirika, och kroppar, som träffas av dem, bli mer
el. mindre starkt upphettade. Av metaller
ab
— 163 —
sorberas k. kraftigt, men de förmå dock
genomtränga tunna metallfolier. P. Lenard har
härpå grundat en metod att studera k:s egenskaper
under rena betingelser genom att bringa dem
ut ur urladdningsröret genom ett fönster,
tillslutet av ett tunt aluminiumfolium
(Lenard-fönster). I fria luften verka k. kraftigt
joniserande och absorberas fullst. på en sträcka
av några få mm. K. ha även förmåga att svärta
den fotografiska plåten. På k:s egenskaper att
avböjas i elektriska och magnetiska fält beror
ett av K. F. Braun konstruerat rör (B r a u n s
rör), ett urladdningsrör, i vilket ett genom ett
diafragma avgränsat strålknippe får infalla mot
en fosforescerande skärm. Röret användes för
undersökning av snabbt föränderliga elektriska
och magnetiska fält. — K. upptäcktes av
J Plücker 1859 och ha ingående studerats
framförallt av J. W. Hittorf, W. Crookes, A. Perrin,
J. J. Thomson och P. Lenard. N.R-e.
Katoge’n, se A n o g e n.
Katolici’sm, eg. liktydigt med katolsk (se
d.o.); språkbruket har sedan kommit att med
k. mena spec. den romersk-katolska kyrkans
(se d.o.) kristendomsform. S.N.
KatoliciteT, allmännelighet; jfr Katolsk.
Katoli’k, vanl. medl. av romersk-katolska
kyrkan, mera sällan använt om medl. av
grekisk-katolska (ortodoxa) kyrkan, grekisk-k.
Katoli’kdagar kallas (i regel) årliga möten
av katoliker i syfte att gemensamt överlägga
om aktuella frågor, som beröra den katolska
kyrkan och hennes verksamhet i olika länder.
K. började i Tyskland 1848 och besöktes till
en början mest av kyrkans ledare; nu samlas
dit såväl lekmän som präster, även en stor
procent arbetare. Under kulturkampen (se d.o.)
i Tyskland hade k. stor betydelse, liksom de
efter världskriget samlat alltfler deltagare.
Även provinsiella k. hållas. Efter Tysklands
exempel ha k. ordnats i flera andra länder i
Europa samt i Amerika och Australien. S.N.
Katolikernas emancipation [-fo’n] i
Storbritannien och Irland, se
Emancipa-t i o n s a k t e n.
Kato’lsk (till grek. katholiko’s, allmän),
benämning, som den kristna kyrkan antog i
slutet av 2:a årh. för att därmed betona sin
karaktär av att vara den allmänneliga,
världsomspännande och dock enheten bevarande och
därmed sanna kyrkan i motsats till de allt
talrikare sekterna. Benämningen har sedan
kommit att fästas främst vid den
romerskkatolska kyrkan (”k. kyrkan”), som jämte
enhet, helighet och apostolicitet räknar
katolici-tet som en av sina konstitutiva egenskaper (jfr
Vincentius’ från Lerinum berömda sats: ”det
som tros överallt, alltid och av alla, det är
— 164 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
