Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katt, tamkatt - Katt (sjöväsen) - Katt (trätorn) - Katta - Kattarp - Kattbjörn - Kattdjur - Kattegatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATT
gerfärgade och fläckiga, men blott få raser.
Bland dessa märkas a n g o r a-k. (se d.o.), den
även hos oss införda siamesiska k., som
är isabellfärgad, på huvud, ben och svans
svartbrun, samt den högbenta och svanslösa
m a n-k. från ön Man. K. är visserligen nyttig
ss. råttfångare, men många, särsk. förvildade,
herrelösa k., anställa stora skador, framförallt
bland småfåglarna. H.B-n.
Katt, sjöv., forntida straffredskap för sjöfolk,
bestående av en tågända med knutförsedda
snärtar, vanl. 9 till antalet (”den niosvansa de
k.”). H.S-k.
Katt, ett på rullar rörligt trätorn, som
under gamla tider användes för stormning av de
städerna omslutande höga fästningsmurarna
(se F ä s t n i n g s s t r i d). A. W.G.
Katta. 1) Honkatt; 2) En art (Lemur catta)
bland halvaporna (se d.o., sp. 412).
Kattarp, s:n i Luggude hd, Malmöhus län,
n.ö. om Hälsingborg; 22,92 kvkm., därav 22,71
land; 1,937 inv. (1932); 19,12 kvkm., åker (1927;
84,2% av landarealen), l,n kvkm. skogsmark.
I K. ligga stations- och industrisamhället
Hass-larp (594 inv.) och järnvägsknuten K. (c:a 400
inv.). Egendom: Svedbergs gård. — Pastorat:
Välinge och K., Luggude n. kontrakt, Lunds
stift. M.P.
Katlbjörn, Ailu’rus, det enda släktet av fam.
halvbjörnar i Gamla världen, omfattar en art,
Kattbjörn, Ailurus fulgens.
k. el. p a n d a, A. fulgens. Kroppen är
långsträckt, huvudet kort och brett, benen korta,
svansen lång och yvig samt den täta fällen
rödbrun, på undersidan och benen svart.
Kropps-längden uppgår till 60, svanslängden till 50 och
mankhöjden till 35 cm. K. lever parvis i
Hi-malajas skogsområden mellan 2,000 och 4,000
m.ö.h. och klättrar gärna i träd. Födan utgöres
av vegetabilier och fågelägg. H.B-n.
Kattdjur, Fe’lidæ, en fam. av underordn.
Herpestoi’dea bland rovdjuren (se d.o.),
omfattar de högst specialiserade rovdjursformerna,
utmärkta av stort, rundat huvud, kort, kraftig
hals, kraftig, smäckert byggd kropp, vanl. lång
svans och måttligt långa ben med breda
fotter, som på framfoten ha 5, på bakfoten 4 tår.
De skärformiga, starka och spetsiga klorna
hållas vanl. upplyftade genom två elastiska band
men kunna genom böjmusklernas senor böjas
framåt och bli då effektiva vapen. Av bettets
30 tänder äro framtänderna små,
hörntänderna stora och kraftiga, och av kindtänderna,
som i överkäken äro 4, i underkäken 3 i varje
käkhalva, är rovtanden starkast utvecklad; blott
överkäkens sista, starkt reducerade tand är
knölig. Av sinnena äro hörseln och synen bäst
utbildade; pupillen är hos större former rund,
hos mindre elliptisk. Utmärkande för k. äro
även deras mjuka, smidiga rörelser och
ljudlösa, smygande gång. De äro alla natt- el.
skymningsdjur, som jaga ensamma el. parvis
och ej förfölja utan smyga sig på sitt byte.
Detta utgöres uteslutande av varmblodiga
ryggradsdjur. K. härledes från Dini’ctis, en form
av gruppen Eucre’odi bland Creodo’nta (se
d.o.) från Nordamerikas oligocen.
Representanter för kattsläktet uppträdde under pliocen.
Nu levande k., som blott saknas i Australien,
på Madagaskar och Antillerna, indelas i
kattsläktet och gepardsläktet (se
d.o.). H.B-n.
Kattegatt (till sv. katt och holl. gat, bl.a.:
smal passage; jfr Ga 11), brett havssund
mellan Jylland och s. Sverige. Mot Skagerack
begränsas K. av en linje från Skagens n.ö. spets
till Paternosterskären; sydgränsen dragés från
Hasenöre (udden s.s.ö. om Æbeltoft på
Jylland) till Sjællands Odde och från Gilbjerg
Hoved till Kullen. Från den s.k. Norska rännan i
Skagerack skjuter en utlöpare, Djupa rännan,
ned mot s.ö. längs sv. kusten. Djupet minskas
från något över 100 m. vid nordgränsen till o. 75
m. s.v. om Vinga och 50 m. i höjd med
Falkenberg. V. och s. delen av K. är 10—40 m. djup
med de största djupen mot sv. sidan. S. och
s.ö. om Læsö samt v. om Anholt förekomma
grunda partier med mindre djup än 10 m. Mot
s gränsen minskas maximidjupet till något
över 20 m. Bottnen i K. är övervägande lös
lera; de grundare partierna äro bevuxna med
sjögräs (Zoste’ra). — De hydrografiska
förhållandena i K. behärskas av två motsatta
strömningar. Från Östersjön går genom
Bälten och Öresund en ström med en salthalt av
15—20 %o norrut, från Skagerack en annan
med en salthalt av 34 %o och däröver söderut.
Det söderifrån inströmmande, s.k. baltiska
vattnet bildar ett ytlager ovanpå de norrifrån
— 171 —-
— 172 —-
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
