Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kattegatt - Kattenbusch, Ferdinand - Kattflinta (kattsten) - Kattfotsläktet - Kattfrettsläktet - Kattfågel - Kattgina - Kattguld - Kattgut(tråd) - Katthammarsvik - Kattkätting - Kattleka - Kattlo - Kattmaki, katta - Kattmyntsläktet - Kattnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATTNÄS
kommande vattenlagren, men detta ytlager har
icke lika stor mäktighet över K:s hela bredd.
Det baltiska vattnet blir genom jordrotationens
åt h. riktade, avböjande kraft fört över mot
sv. kusten och följer denna som en mot n.v.
riktad ytström, kallad Baltiska strömmen.
Gränsen mellan det baltiska och det från n.
inströmmande, saltare och tyngre vattnet är i allm.
mycket tydlig. Emellertid är skiktgränsen
mellan de båda strömmarna underkastad en
rytmisk höjning och sänkning i takt med och
förorsakad av de tidvattenbildande krafterna.
Likaså har vinden en avsevärd inverkan på de
olika salta lagrens lägeförändringar. En hård
s.v. vind pressar vattnet in mot sv. kusten och
ökar vattenhöjden där, trycket på de undre
lagren blir större, och dessa sättas i rörelse utåt
havet. På detta sätt kommer skiktgränsen att
sänkas närmast land och få en lutning, som
är motsatt den, vattenytan bildar, och
betydligt starkare. En vind från land har motsatt
effekt, d.v.s. för ut det baltiska vattnet över
större delen av K:s bredd, sänker ytvattnets
nivå invid kusten och höjer skiktgränsen.
Dessa förändringar i skiktgränsernas läge ha stor
betydelse, då några av de ekonomiskt
viktigaste fiskslagen företrädesvis uppehålla sig inom
vattenlager med en viss salthalt och temp.
Tidvattnet är genomgående svagt utbildat.
Skillnaden i vattenstånd mellan låg- och högvatten
vid normal springflod är vid Fredrikshavn
något över 30 cm., i Göteborgs hamn c:a 20, vid
Varberg o. 10 cm. Ebb och flod äro
emellertid iakttagbara endast vid stabila
väderleksförhållanden, då de oregelbundna ändringar i
vattennivån, som växlingar i lufttryck och
vindar åstadkomma, äro betydligt större. J.C.
Ka’ttenbusch [-boj],
Ferdinand, tysk
teolog (f. 1851), prof,
i systematisk teologi
i Halle 1906—21. K.,
som var lärjunge till
Ritschl, har gjort sin
huvudsaki. insats
inom dogmhistorien
och
Lutherforskning-en och var jämte Fr.
Loofs (se denne) en
av banbrytarna för
symboliken som
självständig vetenskap. Självbiogr. i ”Die
Re-ligionswissenschaft der Gegenwart in
Selbst-darstellungen”, 1 (1925). K.G-w.
Kattflinta, ävensom kattsten, (allmoge-)
-benämning på kvarts.
Kattfotsläktet, Antenna’ ria, undersläkte till
växtsläktet Gnapha’lium (se d.o.).
Kattfrettsläktet, BassarVscus, av fam.
halvbjörnar (se d.o.), är utbrett över s. delarna av
Nordamerika och kännetecknas av lång, rävlik
kropp och lång, ringlad svans. K a t t f r e
t-ten el. kattskunken, B. astu’tus, blir
95 cm. lång och är till färgen brungrå med
insprängda svarta stickelhår; buken är gul-vit och
svansen vit med 8 svarta tvärband. Den är en
god klättrare och lever i ihåliga träd, helst i
närheten av människoboningar. Födan utgöres
av fåglar och mindre däggdjur. H.B-n.
Kattfågel, Galeosco’ptes caroline’nsis, av fam.
sångare (se d.o.), liknar till storlek och
utseende en trast. Den är grå till färgen, huvud och
stjärt svarta, undre stjärttäckare rödbruna.
Förekommer i Canada samt ö. och mellersta
U. S. A. Flyttfågel. K. har stor förmåga att
efterhärma andra fåglars läten. Y.Ln.
Kattgina, grov talja, varmed ankare
upphissas från vattenytan el. klyset till kranbalk el.
ankardävert för uppläggning ombord. K a t
t-kätting är en smäcker kätting för samma
ändamål. — Denna anordning nyttjas ej för
stocklösa s.k. patentankaren, vilka stuvas
genom uppvindning i klyset. H.S-k.
Kattguld, miner., se G 1 i m m e r.
Kattgut(tråd), se C a t g u t.
Katthammarsvik, fiskläge och lastageplats i
östergarns s:n, Gotland; c:a 200 inv.; 5
yrkes-och 8 binäringsfiskare, fångstens totalvärde 4,410
kr. (1930). Kajlängd c:a 100 m. vid 3—4 m.
vattendjup. M.P.
Kattkätting, se K a t t g i n a.
Kattleka, bot., se Kattmyntsläktet.
Kattlo, se Lodjur.
Kattmaki’, k a 11 a, en art halvapor (se d.o.).
Kattmyntsläktet, Ne’peta, av fam.
läppformi-ga växter, omfattar o. 150 arter i Gamla
världens tempererade område. De äro till utseendet
mycket växlande örter med terminala, till ax
samlade blomkransar med vanl. blå el. vita
blommor. I s. och mellersta Sverige
förekommer här och där vid gärdesgårdar och på gamla
tomter N. Cata’ ria, kattmynt a, k a 11 1
e-k a, en 3—8 dm. hög, flerårig, gråluden, starkt
luktande ört med hjärtlika, grovsågade blad och
små, vita blommor; användes tidigare i
husmedicinen. N. mussi’nii från Kaukasus är en
numera i Sverige mycket odlad, halvt nedliggande,
rikblommig kantväxt med väldoftande,
blåvioletta, av bin gärna besökta blommor. A.V-e.
Kattnäs, s:n i Daga hd, Södermanlands län,
n. om Gnesta; 23,86 kvkm., därav 17,52 land;
283 inv. (1932; 16 inv. pr kvkm.); 6,14 kvkm.
åker (1927; 35,1 °/o av landarealen), 9,e« kvkm.
skogsmark. Egendom: Norrtuna. — Pastorat:
Frustuna och K., Daga kontrakt, Strängnäs
stift. M.P.
— 173 —
— 174 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
