Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUKASIEN
K:s s. del. Kaukasus och armeniska berglandet
förbindas av det intill 2,000 m. höga, av
kristal-iiniska skiffrar uppbyggda s.k. meskiska
berglandet. Detta delar alltså den transkaukasiska
sänkan i 2 delar. Den mindre, kallad kolchiska
slätten, ligger i v. och utgöres i själva verket
av Svartahavsbäckenets östligaste del, som
igenfyllts av flodavlagringar. Den dräneras av
Rion, som upprinner i Kaukasus, ö. delen av
gravsänkan avvattnas av Kura, som rinner upp
på det armeniska höglandet, upptager Aras
från h. och vid utloppet i Kaspiska havet
bildar ett stort delta. — Klimatet är
kontinentalt. Batum vid Svarta havet har en
medel-temp. av 5,9° i jan. och 25,9° i aug. Tiflis har
0,2° i jan. och 24,5° i juli, medan Baku har 3,4°
och 26,o°. Det kolchiska bäckenet har riklig
nederbörd, vilket beror på att motsatsen mellan
det om vintern avkylda Sydryssland och det
varma Svarta havet framkallar en stark
cyklon-bildning över det senare. Lågtrycken taga vanl.
en ö. riktning, och s.v. luftströmmar, mättade
med fuktighet, rusa från Svarta havet upp
emot s.v. Kaukasus, v. sluttningarna av det
meskiska berget och n.v. Armenien. Om sommaren
utbildas på gr. av den starka upphettningen av
Kurabäckenet ett djupt lågtryck över detta. In
mot detsamma sugas fuktiga luftmassor från
Svarta havet, och då de överstiga de nämnda
bergen, framkallas riklig nederbörd över deras
v. sidor. Så har Batum 2,356 mm. årl.
regnmängd jämnt fördelad över alla årstider. V.
Kaukasus’ s.-sida och n.v. Armenien ha mer än
3,000 mm. Däremot ligger Kurabäckenet i
regnskuggan. Tiflis har blott 486 mm. årligen och
Baku 241. Följaktligen är vegetationen i v. rik.
Bergsidorna täckas av yppiga regnskogar,
medan Kurasänkan och de omgivande bergen
präglas av stäppen. På den bördiga slätten
omkr. Kura och i n.ö. Armenien är
konstbevattning nödvändig. — Det kolchiska bäckenet
bebos av mingrelerna och bergen s.v. om
detsamma av laserna. I Kurabäckenets v. del leva
georgierna el. gruserna, och omkr. nedre Kura
tatarer. Dessutom finnas i K. armenier, judar,
perser och ryssar, de sistn. huvudsaki. i Cis-K.
och v. Kaukasus. Tätast befolkad är kolchiska
slätten med ända upp till 70 inv. pr kvkm., övre
Kurabäckenet har 10—25 och nedre mindre än
10. — Jordbruket är huvudnäring. Cis-K :s
slätter äro uppodlade av ryssarna. Där skördas
nu vete och solrosfrö. I kolchiska bäckenet
odlas mestadels majs, i Georgien vete och vin
och omkr. Aras och Kura bomull. Av stor
ekonomisk betydelse för hela landet äro de
oerhört rika oljekällorna omkr. Baku på halvön
Apsjeron. — Cis-K. utgör s. och större delen
av Nordkaukasiska området (293,000 kvkm.;
— 181 —
8,363,000 inv. 1926) av R.S.F.S.R., medan
Dagestan (57,320 kvkm.; 901,500 inv. 1931)
bildar en autonom republik. Trans-K.
bildar ett med Sovjetryssland sidoordnat
statsförbund av 3 republiker: Armenien,
Azerbejdz-jan och Georgien samt 5 mindre territorier
(tillsammans 185,717 kvkm.; 6,516,800 inv.
1931). J.F.
Historia. K., som var säte för en av de
rikast utvecklade bronsålderskulturer vi känna,
utgör eg. ingen historisk enhet utan
sönderfaller även historiskt i de tre av geografiska
olikheter betingade enheterna Transkaukasien, det
eg. Kaukasus och Ciskaukasien. Den första
gripbara händelsen i K:s historia är
Transkau-kasiens infogande i Urartuväldet (se U r a r t u)
i början av 700-talet f.Kr.; i slutet av samma
årh. inföll den kimmeriska vandringen (se
Kimmerier). Alltifrån akemenidtiden fram
till sasanidtidens slut utövade Iran ett
avgörande kulturellt inflytande i K. Av mindre
betydelse voro den grekiska kolonisationen på
Svarta havets östkust från 600-talet f.Kr. samt
den även mot K. riktade makedoniska
expansionen under Alexander den store. Genom
krigen med konung Tigranes av Armenien och
Mithradates av Pontos kom romarväldet i
beröring med K., men landet anslöts aldrig fast
till romarväldet, och detta har i K. icke
efterlämnat några spår. Större inverkan utövade
de stora folkvandringarna. Från l:a årh. e.Kr.
härskade alanerna (se d.o.) i större delen av
K., o. 350—o. 465 hunnerna, o. 465—o. 550
sabirerna (se d.o.), därefter avarer (se d.o. 2),
chazarer (se d.o) och araber. Under denna
tid inträngde kristendomen i K., och för den
kaukasiska kulturutvecklingen betydelsefulla
impulser från det bysantinska väldet gjorde sig
gällande. Det arabiska väldet i K. var varken
långvarigt el. djupgående; fr.o.m. c:a 800
framträder Georgien (se d.o., Historia) ss. den
förnämsta historiska faktorn i K. ända fram till
den mongoliska erövringen (1237—39). K.
lydde därefter nominellt under Gyllene hordens
rike till slutet av 1400-talet, men förblev fram
till den ryska expansionen på 1700-talet delat i
flera inhemska statsbildningar, tidtals under
persisk el. turkisk överhöghet. Under Peter den
store skedde den första ryska framstöten mot
K.; den ryska hegemonien i K. grundades under
Katarina II, då Ryssland genom freden i
Küt-jük Kainardje 1774 flyttade sin sydgräns till
Kuban-Terek-linjen. 1783 erkände den
geor-giske kungen Irakli II Rysslands överhöghet,
1796 erövrades Derbent och Baku, 1802
förvandlades Georgien, 1810 Ossetien, Mingrelien
och Imeretien till ryska guvernement. 1815
började den ryska ockupationen av Transkau-
— 182 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
