Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasien - Historia - Kaukasiska rasen - Kaukasiska språk - Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUKASISKA RASEN
kasien; den fullbordades genom Persiens
avträdande av Erivan i freden i Turkmantjai
1828; 1829 avträdde Turkiet genom freden i
Adrianopel Achalzich, Anapa och Poti,
varigenom Ryssland kom i besittning av Svarta
havets ö. kustland Sålunda behärskade Ryssland
o. 1830 hela K. utom det centrala berglandet,
som togs i besittning först 1859—67 efter svåra
strider med den inhemskt nationella, på
islamitisk grundval vilande, av Schamil (se denne)
ledda frihetsrörelsen, muridismen. Vid
kongressen i Berlin 1878 erhöll slutligen Ryssland av
Turkiet Ardahan, Kars och Batum. Ur den
efter den ryska revolutionen 1917 härskande
anarkien framgick den på en ”sejm” i Tiflis
30/g 1917 projekterade, av de självständiga
republikerna Georgien, Erivan och Azerbejdzjan
bestående Transkaukasiska federativa
demokratiska republiken, vilken konstituerades 22/4 1918
men redan 26/s s.å. sönderföll i sina delstater.
S.å. återställdes genom freden i Brest-Litovsk
den före Berlinkongressen rådande gränsen till
Turkiet, varigenom Ardahan, Batum och Kars
återställdes till detta. I n. K. häskade den
”vita” armén under general A. Denikin (se
denne). Genom Sèvres-traktaten 20/8 1920
erkändes av stormakterna de transkaukasiska
republikerna. Genom den sept. s.å. ingångna
koalitionen mellan de turkiska nationalisterna och
bolsjevikerna inleddes emellertid K:s snabba
bolsjevisering, och under loppet av 1921 kom
K. i sin helhet i bolsjevikernas händer. I
Trans-kaukasien upprättades 1922 av Georgien,
Erivan och Azerbejdzjan det Transkaukasiska
rådsstatsförbundet, vilket s.å. upptogs i
Sovjetunionen ss. Transkaukasiska rådsförbundsstaten.
I n. K. framgick efter flerårig förvirring den
nuv. ordningen med ett flertal ”autonoma
områden”; efter det stora upproret mot
bolsjevikerna 1924 upprättades 1925
rådsförbundsstaten Dagestan. Till K. kan dessutom räknas
Nachitjevan, som, 1922 autonomt område, 1929
förvandlades till rådsförbundsstat. Sedan
sov-jetstyret nu konsoliderats, har lugn inträtt i
K.; självständighetstanken, som alltjämt är
starkt levande, motarbetas av de bland K:s
muhammedaner starka sympatierna för
Turkiet. C.F.
Kaukasiska rasen, en av de av J. F.
Blumen-bach uppställda raserna, beteckning på den vita
rasen, Europas, Främre Asiens, Indiens och N.
Afrikas innebyggare med undantag bl.a. av
representanterna för finsk-ugriska folk. Den
uppdelas i indogermaner, semiter, hamiter,
basker och vissa folkstammar i Kaukasus.
G.B-n.
Kaukasiska språk, sammanfattande
beteckning för de i Kaukasien talade språken, i den
— 183 —
mån de icke tillhöra någon även utanför
Kaukasien företrädd språkgrupp. K.s. utgöra, åtm.
i sitt nuv. skick, ingen enhetlig språkfamilj
utan sönderfalla i 3 skarpt åtskilda grupper.
Till den sydvästliga gruppen höra
georgiskan och de därmed nära besläktade
mingreliskan, laziskan och svaniskan, till den
nordvästliga gruppen abchasiskan och
tjerkessiskan, till den sydöstliga
gruppen tjetjeniskan och ett stort antal smärre
idiom i Dagestan, av vilka avariskan är det
förnämsta. Trots att en närmare släktskap
mellan dessa tre grupper, åtm. i deras nuv.
utvecklingsskede, icke står att upptäcka, finnas
dock vissa egendomligheter, som i större el.
mindre utsträckning äro genomgående i de
olika idiomen, så t.ex. den egenartade
kon-sonantismen, substantivens klassindelning
(saknas i sv. gruppen) och verbets intransitiva
karaktär; dessa överensstämmelser torde dock
mera bero på sekundär utbredning från något
centrum än på urspr. släktskap. — Av k.s.
har blott det georgiska språket egen litteratur
och fixerat skriftspråk. Den fara för språkets
bestånd, som saknaden av en inhemsk
kulturtradition innebär, gör sig f.n. starkt förnimbar
bland k.s.; blott georgiskan, tjerkessiskan,
tjetjeniskan och avariskan torde ha fast
grundad motståndskraft. — De språk, som mest
inkräkta på det kaukasiska språkbeståndet,
äro den azerbejdzjanska och kumykiska
turkiskan, ryskan och, i sht efter världskriget, den
osmanska turkiskan. — K.s:s ev. släktskap
med andra språkgrupper är ett ännu olöst
problem. Den av Marr uppställda teorien om
deras tillhörighet till en med de övriga stora
språkgrupperna (indoeuropeiska, semitiska etc.)
sidoordnad ”jafetisk” språkgrupp kan väl i
så måtto anses riktig, som möjligheten
av inordnandet av k.s. i ett större
sammanhang med Mindre Asiens och Armeniens
forn-språk ej kan direkt bestridas, om än ej hittills
bevisas. Detta problem har föranlett många
hypoteser, och särsk. har baskiskan ofta ställts
i frändskapsförhållande till k.s., dock utan
övertygande bevisning, över huvud torde en
utredning av de kaukasiska idiomens inbördes
sammanhang och inre historia vara en
nödvändig förutsättning för frändskapsproblemets
lösning. — Litt.: A. Dirr, ”Einleitung in das
Studium der kaukasischen Sprachen” (1928).
C.F.
Kaukasus [kåu’-]. 1) Bergskedja i Främre
Asien mellan Svarta och Kaspiska haven. K.
stryker nästan rätlinjigt på en sträcka av 1,100
km. mot s.ö. och tillhör det n. el. dinaridiska
systemet av den inom främre Orienten belägna
delen av den tertiära veckningszonen och bil-
— 184 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
