Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMI
är uppbyggd av ett litet antal grundämnen.
Smådelar av dessa, s.k. atomer, av vilka
det finnes lika många slag, som det finnes
grundämnen, c:a 90 stycken, ordna sig på olika
sätt och bilda s.k. molekyler, som därför
bli de minsta delar av ett ämne, som kunna
tänkas. Sådana grundämnen äro kol, svavel,
fosfor, klor, brom, jo.d, de vanliga metallerna,
järn, zink, bly, tenn, gaser ss. syre, väte, kväve
m.fl. Dessa ämnen kunna icke med vanliga
medel sönderdelas i enklare och icke heller
omvandlas i varandra. Så kan t.ex. en blybit
icke förvandlas till en järnbit. Men liksom man
av ett litet antal bokstäver i alfabetet kan
kombinera dessa och göra ett nästan
obegränsat antal ord, som sedan kuna sättas samman
till olika meningar, kan ett litet antal
grundämnen, kombinerade på visst sätt, giva
upphov till hela den mångfald ämnen, som man
f.n. känner till. För att kunna systematisera
alla dessa ämnen och ordna in dem i olika
grupper använder man s.k. kemiska f o r
m-1 e r. Man betecknar varje atomslag med ett
bokstavstecken, vanl. begynnelsebokstaven i
dess latinska namn, t.ex. väte H, syre O, kol C,
kväve N, o.s.v. De kemiska formlerna äro
schematiska ritningar över hur de olika atomerna
i molekylen binda varandra. Så består vanligt
vatten av två grundämnen, väte och syre. Detta
kan visas därigenom att om man genom
vatten leder en elektrisk ström genom att stoppa
ned två poler, bortgå vid den ena polen vätgas
och vid den andra syrgas och dubbelt så
mycket vätgas som syrgas bildas. Om man omvänt
i en glasbehållare inför väte och syre i
volymförhållandena 2 till 1 och låter en elektrisk
gnista slå igenom, sker en explosion, gaserna
försvinna, och vatten erhålles. Om man
således dels kan sönderdela vatten i väte och syre
och dels kan framställa vatten genom att låta
väte och syre förena sig med varandra, kan
man påstå, att vatten är en kemisk förening,
som är sammansatt av väte och syre. Man ut-
J J
trycker detta med formeln el. förkortat
H2O och menar därmed, att i vattenmolekylen
binder 1 atom syre 2 atomer väte. Olika
atomslag ha olika värdighet el. olika valens,
som man uttrycker det, alltefter huru många
andra atomer det kan binda. Så är t.ex. väte
envärdigt, syre tvåvärdigt, kol fyrvärdigt. Den
enklaste föreningen mellan kol och väte är
H
I
därför sammansatt H—C H el. CH,. Dessa
4
H
kemiska formler, som för den oinvigde se nog
så invecklade ut, betyda emellertid för
kemisten en oerhörd förenkling, emedan det med
deras tillhjälp varit möjligt att hålla reda på de
över 500,006 olika ämnen, man f.n. känner till.
Genom analys har man sökt utreda, av
vilka grundämnen de olika sammansatta ämnena
bestå, och omvänt genom syntes uppbyggt
sammansatta ämnen av enkla. Ser man på följ,
formler,
H
H —C C-H
Ben sol.
Anilin.
så synes, att skillnaden mellan byggnaden av
bensolens och anilinens molekyler är, att ett
H utbytts mot NH2, d.v.s. en kväveatom, som
i sin tur binder två väteatomer. Ersättes
således ett H med NH9, överföres bensol till
anilin, en kemisk reaktion, som spelar stor roll i
färgämnesindustrien. — K. handlar om de lagar
och metoder, enl. vilka atomer el. atomgrupper,
s.k. radikaler, kunna utbytas mot
varandra och ämnena på detta sätt omvandlas i
varandra. De kemiska formlerna angiva icke
blott den kvalitativa sammansättningen utan
även den kvantitativa, i det att varje atom av
ett visst grundämne har en bestämd vikt; så t.ex.
väger en atom syre c:a 16 gånger mer än en
atom väte. Förhållandet mellan de olika
atomvikterna är angivet i atomviktstab. (se
Atom), och med dess tillhjälp kan man, om
man känner ett ämnes formel, även uträkna
dess kvantitativa sammansättning och de
viktsförhållanden, enl. vilka de kemiska
föreningarna reagera med varandra, t.ex. huru mycket
av olika ämnen som erfordras, för att en viss
förening skall kunna bildas.
Några av de viktigaste kemiska
huvudlagarna äro följ.: Lagen om materiens
oförstörbarhet: Vid en kemisk
process är vikten av de reagerande ämnena =
vikten av de vid reaktionen bildade. Lagen om
energiens oförstörbarhet:
Energien kan omvandlas till olika former men ej
förstöras. Lagen om de konstanta
viktsförhållandena: I varje
kemisk förening ingå beståndsdelarna i bestämda
viktsförhållanden. Lagen om de
multipla proportionerna: Om två
— 241 —
— 242 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
