Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kepler el. Keppler, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEPLER
för att studera teologi. Redan tidigt hade han
fattat intresse för astronomien, och här kom
han i förbindelse med matematikern och
astronomen Maestlin, som införde honom i
Coper-nicus’ läror och gjorde honom till en
ivrig anhängare av dessa. K. ägnade sig dock
fortfarande åt teologiska studier, men då 1594
lärarebefattningen i matematik och moral vid
landskapsskolan i Graz erbjöds honom,
antog han denna kallelse. Där stannade K. i 6
år och fullbordade sitt första större arbete
”Prodromus diss. cosmographicarum, continens
mysterium cosmographicum” (tr. i Tübingen
1596). I detta arbete sökte K. stödja Copernicus’
åsikter genom nya bevis och trodde sig
dessutom ha funnit, att de olika planeternas
avstånd från solen bestämdes av de 5 reguljära
polyedrarna. ”Jordbanans sfär är
måttsenheten; omskriv kring denna en dodekaeder;
dess omskrivna sfär tillhör Mars. Omskriv
kring denna en tetraeder; dess omskrivna sfär
är Jupiters; omskriv kring denna en kub; dess
omskrivna sfär tillhör Saturnus; inskriv nu
i jordbanans sfär en ikosaeder, dess
inskrivna sfär är Venus’. Inskriv i denna en
oktae-der, dess inskrivna sfär är Merkurius’ ”. Så
löd resultatet av hans första, något
fantastiska försök att finna lagbundenheterna inom
planetsystemet. Året därpå skrev K. till
Ty-cho Brahe och bad om hans utlåtande om detta
arbete, och Brahe, som insåg K:s begåvning,
uppmanade K. att bli hans medhjälpare. Då
K. ett par år senare på gr. av ärkehertig
Fer-dinands utrotningskrig mot protestanterna
blev tvungen att lämna Graz, begav han sig
Järför i början av 1600 till Brahe, som då
"unnit en fristad hos kejsar Rudolf II i Prag.
Här fick K. till uppgift att observera
planeten Mars och pröva teorien för denna.
Samarbetet med Brahe, som ej alltid var odelat
angenämt för K., avbröts av Brahes död 1601.
K. blev nu Brahes efterträdare som kejserlig
matematiker med huvuduppgift att beräkna
nya planettab. på grundval av dennes
omfattande planetobservationer, vilka sträckte sig
över en tidrymd av 35 år. K. fick således
hand om dessa värdefulla observationer, som
lades till grund för det arbete, vilket väl är
K:s betydelsefullaste, undersökningen över
planeten Mars’ rörelse (tr. i Prag 1609 under
titeln ”Astronomia nova . .., de motibus stellæ
Martis ex observationibus Tychonis Brahe”).
Det viktigaste resultatet av denna
undersökning var upptäckten av de båda första av de
efter K. uppkallade lagarna (se K e p 1 e r s
lagar). Under sin vistelse i Prag skrev K.
även två arbeten i optik, ”Ad Vitellionem
para-lipomena” (1604) och ”Dioptrice” (1611; ty.
— 273 —
övers, i ”Ostwalds Klassiker”, 198, 1922). Han
gav här för första gången en förklaring av ögat
och seendet, sökte, om ock förgäves, att finna
en enkel lag för ljusbrytningen men kom dock
till resultat rörande den atmosfäriska refrak
tionen, som först för stora zenitdistanser
avviker från de riktiga värdena, samt gav en
fullst. teori för den efter honom uppkallade
kikaren med regler för beräkning av linsens
brännvidd och kikarens förstoring. De sista
åren i Prag fördystrades av ekonomiska
svårigheter. K:s lön utbetalades alltmera
oregelbundet, men han stannade dock kvar till
Rudolf II :s död. Ehuru dennes efterträdare,
Mattias, lät K. behålla sitt matematikerämbete,
föredrog K. dock att lämna Prag för att slå
sig ned i Linz som landskapsmatematiker och
lärare. I Linz fullbordade han sitt nästa stora
verk ”Harmonices mundi” (1619), i vilket han
återgick till den talmystik, som utmärkt hans
första arbete. Detta verk innehöll dock som
ett resultat av bestående värde K:s 3:e lag. I
sin lärobok ”Epitome astronomiæ
copernica-næ” (1618—21) tillämpade K. sina lagar på
samtliga planeter och månen; spec. bevisade
han giltigheten av den tredje lagen för
planeten Jupiters månar. För månen upptäckte K.,
oberoende av Tycho Brahe, den årliga
ekvationen (se Månen). Bland övriga arbeten
under vistelsen i Linz märkas ”Nova
stereome-tria doliorum vinariorum” (1615), ett rent
geometriskt arbete rörande beräkning av vinfats
volym, intressant därför att de av K. använda
metoderna äro förelöpare till
infinitesimalkal-kylen; vidare ”De cometis libelli tres” (1619),
en avh. om kometer, samt ”Chilias
logarithmo-rum”, som behandlar teorien för logaritmer.
1622 hade K. fått sitt kejserliga
matematikerämbete bekräftat av den nye kejsaren
Ferdinand II och arbetade ivrigt på de nya
planettabellerna, som trycktes i Ulm 1627 under
titeln ”Tabulæ Rudolphinæ”, de Rudolfinska
tabellerna. Dessa planettab., som ersatte de
Pruteniska av 1551, förblevo under ett sekel
de bästa existerande. Kejsaren utfäste sig nu
att till K. utbetala en lön på 12,000 gulden
och hänvisade honom till Wallenstein. K.
begav sig då till Wallenstein i Prag; denne
kunde visserligen ej betala den utlovade summan
men anställde K. som astrolog och lät honom
bosätta sig i Sagan i Schlesien (1628). Då den
utlovade lönen för planettab. fortfarande
uteblev, beslöt K. att resa till Regensburg för att
inför den samlade riksdagen göra sina krav
gällande. Omedelbart efter ankomsten till
Regensburg insjuknade han och avled där.
Sonen Ludvig utgav 1634 ett postumt arbete av
K., ”Somnium seu opus posthumum de
astro
— 274 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
