Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kern, Hendrik - Kernell, Per Ulrik - Kerner, Justinus Andreas - Kerner von Marilaun, Anton - Kernkamp, Gerhard Willem - Keromanti - Kerosen - Kéroualle, L. de - Kerr, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERR
1917), 1863—65 prof, i Benares, 1865—1903 i
Leiden i sanskrit och jämförande
språkforskning. K. var framstående kännare både av
indisk, malajisk och polynesisk filologi. Han
behandlade även arkeologiska frågor i
anslutning till buddismens historia
(A^okainskrifter-na) samt buddismens religionshistoria i
”Ge-schiedenis van het buddhisme in Indiè” (2 bd,
1882—83; ty. och fra. övers.) och ”Manual of
buddhism” (1896). Hans ”Verspreide
ge-schriften” ha utgivits i 15 bd, 1913—29. Th.P.
Kerne’U, Per Ulrik, förf. (1797—1824),
Atterboms kusin, studerade i Uppsala, där han
gjorde sig känd genom sin sällskapstalang och
Bellmanssång och mycket omhuldades i den
romantiska kretsqji, särsk. av Malla
Silfver-stolpe. K., som var en lovande begåvning,
angreps av lungsot och reste 1822 till Italien och
Tyskland. Han dog i Erlangen, där han
förvärvat sig skalden August v. Plåtens vänskap.
Hans romantiska livsöde lär man känna i den
postuma boken ”Anteckningar under en resa”
(1825) och i levnadsteckningar av P. D. A.
Atterbom (i ”Minnesteckningar och tal”, 1869)
och Klara Johanson (i ”Det speglade livet”,
1926). A.W-n.
Kerner [kä’r-], Justinus Andreas, tysk
förf. (1786—1862). Under sina ungdomsår i
Tübingen knöt K. en
varm vänskap med
Ludvig Uhland. Som
förf, debuterade han
med ”Reiseschatten,
von dem
Schatten-spieler Luchs” (1811),
en
humoristisk-ironisk roman. Efter
fullbordade
medicinska studier ägnade
han sitt
huvudintresse åt den animala
magnetismen och
somnambulismen. I en följd av arbeten
framlade han sina mångåriga observationer, i vilka
diktarfantasien vävde in de mest fantastiska
hugskott. För dessa kvasivetenskapliga skrifter
fick K. lida åtskillig smälek, bl.a. av
Immer-mann i den satiriska romanen ”Münchhausen”;
angreppen antastade dock ej K:s anseende som
lyriker. I ”Gedichte” (1826), ”Der letzte
Blüthenstrauss” (1852) och ”Winterblüthen”
(1859), visade han prov på virtuos
behärskning av visan och balladen. Den melodiska
mjukheten hos K:s lyrik lockade framstående
kompositörer, ss. Schubert, till tonsättningar.
Under slutet av sitt liv var K. blind.
”Sämt-liche Werke” utgåvos i 4 bd 1905. — Litt.: A.
Watts, ”Life and work of K.” (1884); T. Ker-
ner, ”Das Kernerhaus und ihre Gäste” (1894);
F. Heinzmann, ”J. K. als Romantiker” (1918).
A.Bd.
Kerner von Marilaun [kä’rnor], Anton
Joseph, österrikisk botanist (1831—98), med.
d:r 1854 i Wien, där
han några år
praktiserade som läkare,
prof, i naturhistoria
vid tekniska högsk. i
Budapest 1858, vid
univ. i Innsbruck
1860, prof, i botanik
vid Wiens univ. och
direktor för bot.
trädgården där 1878.
K. undersökte de vid
den tiden så gott
som okända flororna
i Ungern och Siebenbürgen samt på Tyroler
alperna, utgav bl.a. ett stort anlagt
exsickat-verk, ”Flora exsiccata austro-hungarica” (1881
—97), påvisade de växtgeografiska
olikheterna inom Österrike-Ungerns flora, undersökte
trädgränsernas läge, sambandet mellan
växternas utbredning och klimatfaktorerna,
pol-linationsförhållanden o.a. blombiologiska
spörsmål, artbildnings- och bastarderingsproblem,
anlade den nya bot. trädgården i Wien,
för-söksträdgårdar i Alperna m.m. Hans stora
sammanfattande verk ”Illustriertes
Pflanzen-leben” (2 bd, 1887—91) förenar på ett sällsynt
sätt skarp naturiakttagelse, varm naturlyrik
och glänsande framställningskonst. O.Gz.
Kernkamp, Gerhard Willem, holländsk
historiker (f. 1864), 1901 prof, i Amsterdam,
1903 i Utrecht, har särsk. sysslat med Neder
ländernas förbindelser med Norden under
1600-talet och utg. bl.a. ”De sleutels van de
Sont” (1890) samt undersökningar ang. för
Nederländernas historia betydelsefulla
handlingar i nordiska arkiv (1903, 1908, 1909). C.
Keromanti’, spådom medelst vax (grek,
ke-ro’s), lärd term för konsten att gjuta smält
vax i vatten och av de figurer, som därav
uppstå, tyda framtiden. Detta slags divination,
som brukades i medeltidens Europa, har av
samtida meddelare förts tillbaka till turkarna.
Metoden följes än i dag, även i Sverige, men
materialet utgöres därvid i regel av smält bly
el. äggvita. S.L-d.
Kerose’n, amerikansk benämning på fotogen.
Kéroualle [kerpa’1], L. de (1649—1734),
hertiginna av Portsmouth (se d.o.).
Kerr [kä el. kö], John, skotsk fysiker (1824
—1907), ägnade sig först åt teologiska, sedan
åt naturvetenskapliga studier och blev 1857
lärare i matematik vid Free church training
— 285 —
— 286 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
