Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key-Åberg, 1. Algot - Key-Åberg, 2. Karl Wilhelm - K.f. - K.F.A. - K.F.U.K. - K.F.U.M. - Kg. - K.G. - Kg'. - Kgf - Kgkal. - Kgl. maj:t, Kgl. m:t - Kgm. - Kha - Khadzjuna - Khaibarpasset - Khair-eddin - Khairpur - Khaki - Khamti - Khan - Khanbalïk - Khandjar - Khanim - Khanpur - Khara Irtysj - Kharbin - Kharkov - Kharoshthi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEY-ÄBERG
Key west. Flygfoto.
Key-Äberg. Jfr Key.
1) Adolf Henrik Algot K.-Ä., läkare (1854
—1918), med. d:r i Uppsala 1887, prof, i
rätts-och statsmedicin vid Karolinska inst. s.å., ledde
den vetenskapliga undersökning av Karl XH:s
kvarlevor, som verkställdes 1917, och har en
väsentlig andel i den värdefulla redogörelse
härför, som 1918, efter K.Ä:s död, utkom:
”Konung Karl XII:s banesår”. C.
2) K a r 1 W i 1 h e 1 m Viktor K.-Ä., den
föregåendes bror, statistiker (1861—1927), fil. d:r
i Uppsala 1888, docent i historia där 1890,
byråchef i Kommerskollegium och chef för dess
näringsstatistiska avd. 1912—15, chef för
Arbetsgivareföreningens statistiska byrå 1915—
27. K. har förf, ett flertal historiska och
statistiska avh. och uppsatser samt red.
uppslagsverket ”Sv. a.-b. och enskilda banker”. E.Br.
K.f., förk. för kunglig förordning.
K.F.A., förk. för ty. Kost, Fracht, Assekuranz,
handelsterm av samma innebörd som Cif (se
d.o.).
K.F.U.K., se Kristliga föreningen
av unga kvinnor.
K.F.U.M., se Kristliga föreningen
av unga män.
Kg., förk. för kilogram.
K.G. [kel ji] (eng.), förk. för Knight of the
Garter, riddare av Strumpebandsorden (se
Knight).
Kg’., förk. för kilogramkraft.
Kgf, förk. för kilogramkraft.
Kgkal., förk. för kilogramkalori.
Kgl. Kgl. m:t, förk. för Kunglig
majestät.
Kgm. el. kg/m., sv. förk. för kilogrammeter.
Kha, sammanfattande benämning på
primitiva stammar med austroasiatiska språk i det
inre av Bortre Indien. Medan k. är den laotiska
benämningen, är det annamitiska ordet för de
lågtstående folken i ö. Bortre Indien moi (se
d.o.). G.B-r.
Khadzjuna, folkstam, se Brushaski.
Khaibarpasset, se Khyberpasset.
Khair-eddi’n, sjörövarhövding (1483—1546),
se Barbarossa 2).
Khairpur [eng. uttal kalapö’a], stat i
presi-dentskapet Bombay, v. Brittiska Indien; 15,730
kvkm.; 193,152 inv. (1921). K. utgöres till
största delen av öken och stäpp. — Huvudstaden
K. ligger 24 km. ö. om Indus; 15,740 inv. (1921).
O.P.
Khaki, se K a k i.
Khamti, folk i ö. Assam och n. Burma,
tillhörande shangruppen av thai-folken (se T h a i).
K:s antal i Assam var 1901 3,040; för Burma
saknas uppgifter. K. äro buddister och i övrigt
ett intelligent och initiativkraftigt folk. Deras
språk tillhör thaispråken. C.F.
Khan [zan], turkisk titel, ofta med
biformen kaghan, uppträder redan i
Orkhoninskrif-terna (700-talet e.Kr.). Under muhammedansk
tid förekommer ordet först på 900-talet på
ilek-khanernas mynt. Titeln har bland
mongoliska och centralasiatiska turkfolk varit
härskarens titel (jfr t.ex. Djingis-khan), medan
den däremot i Främre Orienten undanträngts av
sultan el. schah. — Khanatär ofta beteckning
för ett område, behärskat av en k. I sht gäller
detta om k:s av den Gyllene horden riken. G.Jg.
Khanballk (mongol., ”khanens stad”), det
mongoliska namnet på Peking el. rättare
namnet på den stad, som Khubilai khan 1267 lät
grunda n.ö. om den tidigare Tchong-tu och
som bildar grundvalen för det nuv. Peking
(Peiping). K. är de medeltida resandenas
Cam-balu(c). C.F.
Khandjar, se H a n d j a r.
Khanim [/anim], se H a n u m.
Khanpur [eng. uttal känpö’a], stad i Indien,
se Cawnpore.
Khara Irtysj, flod, se I r t y s j.
Kharbi’n, stad i Manchuriet, se Harbin.
Kharkov, distrikt och stad i Ukraina, se
C h a r k o v.
Kharo’shthi, beteckning för ett
nordvästin-diskt alfabet, som uppkommit ur en ö. variant
av den i Persien under akemenidertiden
använda arameiska skrifttypen, ur vilken senare
även det sogdiska alfabetet (se S o g d i s k a
språket) framgått. K. uppträder tidigast på
mynt från 300-talet f. Kr., senare på A^okas
(se denne) edikt i Shahbazgarhi och Mansehra
från 200-talet f.Kr. och framgent på mynt och
inskrifter från indo-grekisk, sakisk och kusha
na-tid. Genom upptäckterna i Centralasien ha
talrika k.-texter bragts i dagen; den viktigaste
är de s.k. Dutreuil de Rhins’ manuskript, som
— 307 —
— 308 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
