Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Khmer - Khmerkonst - Khnopff, Fernand - Khoi-khoin - Khol - Khond - Khor - Khorasan - Khorezm - Khorsabad (Chorsabad) - Khotan, Chotan - K.H.S. - Khubilai khan - Khuen-Héderváry, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KHMERKONST
befolkning el. kambodjanerna. K. bilda ett
huvudelement inom den
mon-khmerspråktalan-de folkgruppen; de visa samma bestånd av en
urspr. och en mongoliskt påverkad typ som de
övriga dithörande folken. Antal 2,5 å 3 mill.,
varav c:a 2,2 mill. i Kambodja, resten i
Ko-chinkina och Siarn. K:s religion är en
egenartad form av den s. buddismen. — K h m
erspråket tillhör mon-khmergruppen (se
M o n-k h m e r-s p r å k). På k.-språket
föreligger en litteratur samt talrika inskrifter
alltifrån 604 e.Kr. Om skriften se Indisk
skrift. C.F.
Khmerkonst, efter folknamnet khmer (se
d.o.) beteckning för Kambodjas konst. K. är
av främreindiskt ursprung och har sin källa
i den tidiga guptakonsten; därtill komma
inflytelser från kinesisk konst samt, genom den
livliga samfärdseln med Sydindien,
påverkningar från den sydindiska sengupta el.
palla-vakonsten. K., om vars kronologi i detaljer
olika meningar råda, kan indelas i en
förklassisk, en klassisk och en efterklassisk period.
Av den förklassiska k. finnas smärre
arkitektur- och skulpturmonomuent; den synes dela
sig i en s. och en n. gren, av vilka den förra
är en direkt reminiscens av den indiska
gupta-och pallavakonsten, den senare en egenartad,
genom kinesiska och nationella inflytelser
modifierad indisk konst. Den förklassiska
konstens område var vidsträckt (omfattade bl.a.
hela Laos); den klassiska k. är däremot
inskränkt till en enda serie av monument, den
berömda Angkor-gruppen kring Angkor-thom,
khmerväldets huvudstad fr.o.m. o. 890.
Ang-kor-konsten tager sin början på 800-talet och
kulminerar på 1100-talet med Angkor-Vat, k:s
berömdaste produkt. Den något stela
klassicismen i Angkorkonsten följes av en
efter-blomstring av mera naturalistisk och sensuell
men samtidigt mera plastisk och livfull
karaktär i monumenten i Banteai Srei från
1300-talet. C.F.
Khnopff [knåpf], F e r n a n d, belgisk
konstnär (1858—1921), huvudsaki. verksam som
målare, men även som skulptör och grafiker. K:s
arbeten behandla allegorisk-mystiska ämnen
och äro till stil och anda besläktade med och
influerade av prerafaeliternas och Moreaus
verk. Han var även som landskapsmålare och
porträttör betydande. G.S.
Khoi-khoin, folkstam, se Hottentotter.
Khol, indisk folkgrupp, se M u n d a.
Khond, ett av dravidafolken, bosatt kring
Mahanadis nedre lopp i Orissa med utlöpare
åt n.v. delen av Madras presidency och s.ö.
delen av Central provinces. Antal c:a 600,000
—700,000. Deras inhemska namn är ku; k.
el. kandh är deras benämning på oriya. K.
leva delvis självständigt under egna
hövdingar; en del äro infogade i det hinduiska
kastväsendet el. låta värva sig för trupptjänst. C.F.
Khor, inhemskt namn på Tibet.
Khorasa’n [zå-], landskap i Persien, se C
hora s a n.
Khorezm [zarä’zm], prov, i Uzbekistan, se
C h o r e z m.
Khorsaba’d (Chorsabad), det nuv.
namnet på den plats, där Sargon II 16 km. n. om
Ninive byggde sin residensstad D u r-S a r r
u-k i n.. 1842—44 och senare utgrävdes denna
av fransmannen J. P. Botta m.fl., varvid
delar av Sargons palats med rika inskrifter om
hans krigståg blevo funna. Th.P.
Kbotan, Chotan [zå’-], kin. Ho-tien, stad
i Kinesiska Turkestan belägen 1,406 m.ö.h. vid
s. ”sidenvägen”, den gamla karavanvägen
mellan Kina och Främre Orienten, o. 50,000 inv.,
till största delen turkar. K. är bekant för sin
tillverkning av mattor samt som huvudort för
handeln med nefrit, som rikligt förekommer
i bergen s. om staden. K. är en av
östturke-stans äldsta städer, där utomordentliga
arkeologiska upptäckter från buddistisk tid gjorts
av den engelske arkeologen Stein m.fl. G Jg.
K.H.S., förk. för Krigshögskolan.
Khu’bilai khan, mongolisk storkhan, kejsare
av Kina (1214—94), erövrade 1252 thai-riket
Nan-Chao (el. Ta-li) i Yünnan på uppdrag
av sin bror, storkhanen Möngke (Mangu) och
lät efter dennes död utropa sig till mongolisk
storkhan 1260 men blev först 1264 allmänt
erkänd. Efter långvarig kamp förintade K.
1279 det sydkinesiska Sungväldet; herre över
Kina i dess helhet, blev K. grundläggare av
Yüandynastien (1280—1368). Utom Kina
erkände Korea, Annam, Champa och Burma
K:s överhöghet; hans erövringsförsök mot
Japan och Java misslyckades. Han är en av
den orientaliska historiens mest
framträdande gestalter och genomförde i sitt välde en
administrativ organisation av beundransvärd
enhetlighet och fasthet. Bekant är den
beskrivning av K:s rike, som givits av Marco
Polo (se denne), som 1275—92 vistades i
Peking. C.F.
Khuen-Hédervåry [kön-hè’därväri], Karl,
greve, ungersk politiker (1849—1918), liberal
deputerad 1875, föispån (ung. ~ landshövding)
i komitatet Györ (Raab) 1882, ban (se d.o.)
av Kroatien, Slavonien och Dalmatien 1883—
1903. Ss. sådan styrde han med stränghet och
duglighet, bildade det ungersk-vänliga
kroatiska nationalpartiet och genomförde
betydande reformer i lanthushållning, skol- och
kommunikationsväsende. Sedan 1892 medl.
— 311 — — 312 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
