Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kielland, 2. Alexander - Kielland, 3. Jens - Kielland, 4. Gabriel - Kielland Torkildsen, Nicolai - Kiellman-Göranson, Julius Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELLMAN-GÖRANSON
präster. K. gifte sig 1872 och inköpte s.å. ett
tegelbruk i Stavanger, som han skötte till 1881.
Vid sidan härav
tillfredsställde han sina
växande litterära och
kulturella intressen,
studerade Dickens
och H. C. Andersen,
engelsk filosofi och
naturvetenskap.
Avgörande betydelse för
honom fick G.
Brändes, som med sitt
krav på levande
litteratur, att den
skulle ställa problem
un
der debatt, motsvarade och stärkte K:s
uppfattning om diktens väsen. K. blev tendensdiktaren
framför andra under 1880-talet i Norden. Efter
en resa till Paris 1878, under vilken han träffade
Björnson och E. Brändes, debuterade han
framgångsrikt med ”Novelletter” (1879; sv. övers.
1881), där den eleganta och kvicka stilen
delvis bröt spetsen av samhällskritiken.
Detsamma gäller romanen ”Garmann og Worse” (1880;
sv. övers, s.å.), en livfull och graciös skildring
av norsk småstad, och ”Nye Novelletter” (s.å.;
sv. övers. 1881). De följande romanerna ha
alla ett bestämt tema och en bestämd tendens,
varigenom K., som dittills mött allmänt
erkännande, avgjort anslöt sig till vänstern i den
samtida häftiga politiska och kulturella
kampen i Norge. ”Arbeidsfolk” (1881; sv. övers,
s.å.) är en frän satir över den norska
ämbetsmannavärlden, ”Else” (1882) riktar sig mot
överklassens moraliska hyckleri, ”Skipper
Worse” (1882; sv. övers, s.å.), en utmärkt skildring
av en norsk kuststad o. 1800 med förståelsefull
skildring av Haugianerna, ger skarpa hugg på
statskyrkan, ”Gift” (1883; sv. övers, s.å.) är ett
angrepp mot de norska latinskolornas
formalism och konfirmationen, ”Fortuna” (1884; sv.
övers, s.å.) uppvisar det ruttna i affärslivet,
”Sne” (1886) är åter ett angrepp mot
statskyrkan och dess män, ”Sankt Hans Fest”
(1887; sv. övers. 1888) vänder sig direkt mot
Lars Oftedal (se denne), ”Jacob” (1891) ger i
skildringen av en lantlig uppkomling K:s
avsky för samhällshyckleriet. Även i K:s
skådespel förhärskar tendensen: ”For Scenen” (1883),
ett band små skådespel, ”Paa Hjemveien”,
”Hans Majestæts Foged” och ”Det hele er
ingenting”, ”Tre Par” (1886), ”Bettys Formynder”
(1887) samt ”Professoren” (1888). Med 1891
upphörde K:s produktion, antagl. som följd av
sjuklighet, hjärtfel. ”Mennesker og Dyr”
(1891) innehåller journalistiska småstycken och
humoresker. ”Omkring Napoleon” (1905)
sak
nar betydelse. K., som levde dyrbart, hade
ekonomiska besvärligheter. Ett förslag om
diktar-gage avslogs av venstrepartiet, vars mera
kyrkligt betonade fraktion under ledning av
Oftedal vände sig mot K:s produktion som
samhällsupplösande. 1889—90 var K. red. för
”Stavanger Avis”, 1891 blev han borgmästare i
hemstaden, 1902 amtman i Romsdalen. Hur
mycket än K. betonade tendensen, var han nog
stor konstnär för att inse, att den måste bäras
av en konstnärlig framställning av
människoöden, miljöer, natur. Han var den födde
berättaren med en icke föraktlig lyrisk åder, en
medveten språkkonstnär; hans
människofram-ställning var ej djup, men ovanligt klar och
åskådlig. K:s personlighet kommer fylligast
fram i hans ypperliga brev (”Breve fra A. L.
K.”, 2 bd, 1907; ”Breve til hans dalter”, 1909;
”Breve til hans sön”, 1910). K:s samlade
skrifter ha utkommit upprepade gånger; bästa uppl.
är ”Samlede digterværker”, utg. av P. L.
Stav-nem (5 bd, 1920). — Litt.: G. Gran, ”A. K. og
hans samtid” (1922). H.E.
3) Jens Zetlitz Monrad K., den föregåendes
brorson, arkitekt (1866—1926), uppförde bl.a.
bangården i Bergen och åtskilliga lager- och
bostadshus på Tyskbryggan där. Hans stil blev
med tiden alltmer nationellt präglad. K. har
restaurerat flera medeltidskyrkor och utgivit
värdefulla arkeologiska avh. M.Bjn.
4) Gabriel K., konstnär (f. 1871), verkade
först som arkitekt men framträdde snart som
målare av porträtt, landskap och altartavlor.
Småningom drogs hans intresse till
glasmåleriet, och han har tagit livlig del i utförandet
av Trondheims domkyrkas fönster. M.Bjn.
Kielland Torkildsen [cäTan], N i c o 1 a i,
norsk bankman (1848—1917), tog 1899
initiativet till bildandet av Centralbanken for Norge
och intog som dess förste direktör en ledande
ställning inom Norges finansvärld. K. har
starkt bidragit att ge Norges bankväsen egna
internationella förbindelser. T.E-r.
Kiellman-Göranson, Julius Axel,
kyrkoherde, skönlitterär förf. (1811—69). Påverkad
av bl.a. C. J. L.
Alm-quist och A. Blanche,
skrev K.G. ett stort
antal dikter, romaner
och noveller, vilka
fingo en efter tidens
förhållanden
vidsträckt spridning.
Sina motiv hämtade
han vanligtvis från
vardagslivet. Den
lättflytande stilen
kryddas ofta av
Uppslagsbok. XV. 321
11
— 322 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
