Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kiellman-Göranson, Julius Axel - Kielmannsegg, Johann Adolf Kielman von - Kienböck, Viktor - Kien-lung - Kien Shun-Chu - Kienzl, Wilhelm - Kiepert, 1. Heinrich - Kiepert, 2. Richard - Kiepura, Jan - Kierkegaard, 1. Peter Christian - Kierkegaard, 3. Sören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELMANNSEGG
kvickögd och godmodig humor. K.-G. var
flitig medarbetare i tidn. och tidskr.,
företrädesvis i ”Freja” och i G. H. Mellins
kalender ”Vinterblommor”. Framstående
predikant, utgav K.-G. även andaktsböcker och
religiösa dikter. Bland hans arbeten märkas
romanerna ”Kärlekens seger” (1846), ”Trollets
son” (2 bd, 18J8), ”Vesterlånggatans engel”
(1850), novellsaml. ”Sv. lynnen och
småäfven-* tyr” (7 bd, 1853—63), ”Sånger i Gethsemane”
(1866). — Biogr. av Th. Ekelund (1879). D.R.
Kielmannsegg [kiTmansäk], J o h a n n
Adolf Kielman von, holstein-gottorpsk
statsman (1612—76), trädde efter juridiska
studier i Tyskland och Nederländerna i
got-torpsk tjänst, användes i många beskickningar
till utländska furstar och blev 1644 kansler.
Ända till sin död utövade K. därefter ett stort
inflytande. Han var en av de ivrigaste
förespråkarna för en nära anslutning till Sverige
och var 1658 Gottorps representant vid de
förhandlingar, som ledde till erkännande av
hertigens suveränitet. Efter brytningen med
Danmark 1675 fängslades även K. (1676) och dog
i fängelset. P.S.
Kienböck [ki’n-], Viktor, österrikisk
finansman och politiker (f. 1873), advokat, 1920
—32 kristligt-social medl. av nationalrådet,
finansminister under Seipel 1922—24 och 1926—
29, chef för österrikiska nationalbanken 1932.
K. har stor andel i arbetena på Österrikes
ekonomiska sanering efter 1918. Th.
Kien-lung, kejsare av Kina, se d.o., sp. 380.
Kien Shun-Chu, kinesisk målare (o. 1235—
95), var sin tids främste blomster-, fågel- och
insektsmålare och stod även som
landskapsmålare mycket högt. Original av K. finnas ej,
såvitt man vet, bevarade, däremot ett flertal
kopior. M.Bjn.
Kienzl [kFntsal], Wilhelm, österrikisk
tonsättare (f. 1857), studerade i Graz, Prag,
Leipzig och Wien, ägnade sig 1883—93 åt
dirigentverksamhet. Inom K:s produktion märkas
särsk. hans operor, bland vilka ”Der
Evangeli-mann” (1895; uppförd i Stockholm 1905) vann
stor popularitet genom sin folkliga ton. K. har
också varit verksam som skriftställare med en
biogr. över Richard Wagner (1904), ”Meine
Le-benswanderung” (1926) m.m. N.B.
Kiepert [ki’part]. 1) Heinrich K., tysk
kartograf och geograf (1818—99), var 1845—52
ledare av geografiska inst. i Weimar, från 1852
i Berlin, där han 1859 blev prof, i geografi och
1864 chef för statistiska byråns topografiska
avd. 1841—42, 1870, 1886 och 1888 företog K.
resor i Mindre Asien. Han utgav flera kartor,
bland vilka märkas ”Atlas von Hellas und den
hellenischen Kolonien” (1841—46), ”Kleinasien”
i skalan 1:1 mill. (1844) och 1:1,5 mill. (1854),
”Carte générale de 1’empire ottoman”, 1:1,5 mill.
(1884) och 1:3 mill.
(1885), ”Westliches
Kleinasien”, 1:250,000
(1890—92), ”Atlas
an-tiquus” (1859, många
senare uppl.),
”Handatlas” (1860) och
”Formæ orbis
anli-qui” (påbörjad 1894,
fullbordad av K.2).
— Litt.: J. Partsch,
”H. K.” (i
”Geogra-phische Zeitschrift”,
1901). [J.C.]
2) R i c h a r d K., den föregåendes son,
kartograf (1846—1915), var från 1871 medarbetare
åt sin far, 1874—87 red. för tidskr. ”Globus”,
arbetade 1874—85 på Richthofens ”Atlas von
C.hina” och utgav flera kartor, bl.a.
”Schul-wandatlas der Länder Europas”, 20 kartor, de
flesta i skalan 1:1 mill. (1881 ff.), ”Deutscher
Kolonialatias” (1893), ”Deutsch-Ostafrika”,
1:300,000 (1893—99, fortsatt av M. Moisel och
P. Sprigade) och ”Kleinasien”, 24 blad i
skalan 1:400,000 (1902—08). — Litt.: J. Partsch,
”R. K.” (1 ”Zeitschrift der Gesellschaft für
Erd-kunde\ 1915). [J.C.]
Kiepura [kepo’ra], Jan, polsk operatenor
(f. 1901), väckte första gången uppseende som
prinsen i Puccinis ”Turandot” på Wienoperan,
till vars bärande krafter han alltjämt hör. K.
har sjungit bl.a. i Berlin, New York och
London. Mest känd blev han genom tonfilmen
”Heute Nacht oder nie” (1932). V.F.
Kierkegaard [kFrkegår]. 1) Peter
Christian K., dansk teolog (1805—88), efter
studier bl.a. för Schleiermacher och Hegel fil. d:r
i Göttingen, höll från 1834 föreläsningar vid
univ. i Köpenhamn, teol. lic. på en avh. vari
han dogmatiskt utreder Grundtvigs åskådning,
kyrkoherde i Pedersborg och Kindertofte 1842
—56, biskop i Aalborgs stift 1856—75,
kullus-minister 1867—68, från vilken post K. avgick,
då hans förslag till ”Valgmenighedslov” (jfr
Danmark, sp. 1,042) föll, 1868—70 medl. av
kyrkokommissionen. K. var en av
förgrundsgestalterna i den danska kyrkan. Under sina
sista år försjönk han i tungsinne, vilket
övergick i sinnessjukdom. — Litt.: H. P. Barfod,
”Til Minde om Biskop P. C. K.” (1888). K.G-w.
2) Sören Aabye K., den föregåendes bror,
filosof (5/s 1813—u/u 1855), f. i Köpenhamn,
son till en rik manufakturhandlare av
bondesläkt; från den gamle fadern, som sysselsatte
sig mycket med K. under hans uppväxt, hade
han ärvt sitt tungsinne. Student 1830, var K. i
— 323 —
— 324 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
