Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilovolt - Kilovoltampère - Kilpatrick, William Heard - Kilpeläinen, Edvard - Kilpi, Volter - Kilpi, Kaaleb - Kilpinen, Yrjö - Kilpisjärvi - Kilram - Kilsbergen - Kils härad - Kils kontrakt - Kilskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kilovoltampère
ning, = 1,000 volt (se Elektriska
enheter).
Kilovoltampère [-äpä’r el. -ampä’r], förk.
kva., teknisk enhet för elektrisk effekt,
användes vid växelström för att ange den skenbara
effekten, d.v.s. produkten av den verkliga
spänningen i kilovolt och den verkliga
strömstyrkan i ampère. För att erhålla den verkliga
effekten, vanl. uttryckt i kilowatt, måste
k.-talet multipliceras med den s.k. effektfaktorn,
d.v.s. cosinus för den mellan ström och
spänning existerande fasvinkeln. N.R-e.
Kilpatrick [kilpä’trik], William Heard,
nordamerikansk pedagog (f. 1871), sedan 1918
prof, i undervisningsfilosofi vid Teachers
college, Columbia, har utg. bl.a. ”The Montessori
system examined” (1914), ”Froebel’s
Kinder-garten principles critically examined” (1916),
”Source book in the philosophy of education”
(1923), ”Foundations of method” (1925),
”Education for a changing civilisation” (1926). C.
Ki’lpeläinen, Kaarlo Edvard, finländsk
kyrkomän och politiker (f. 1879), prästvigd
1903, kyrkoherde och prost i Bjärnå (Perniö)
1926—31, i Rauma sedan 1931. Led. av
kyrkomöten 1918, 1923 och 1928, av riksdagen
(Finska nationella samlingspartiet) 1922—27 och
sedan 1929, socialminister 1931—32. Th.
Kilpi, Volter Adalbert, finländsk
bib-lioteksman (f. 1874), överbibliotekarie vid Åbo
finska univ., har utg. skönlitterära arbeten,
präglade av romantisk skönhetskult och
dyrkan av individualismen, samt givit en analys av
den finska kulturen i ”Nationell självprövning”
(1917). E.Ed.
Kilpi, Oskar K a a 1 e b, finländsk
nationalekonom (f. 1878), docent i Helsingfors 1918, prof, i
nationalekonomi vid Handelshögsk. i
Helsingfors 1920. Bland K:s huvudarbeten märkas
undersökningar om jordbruksbefolkningens
yrkesfördelning i Åbo och Björneborgs län (1906)
och i Vasa län (1908). På finska har K. bl.a.
utg. ”Finlands yrkesanställda befolkning och
dess samhällsklasser åren 1815—75” (1913—15).
T.E-r.
Ki’lpinen, Yrjö Henrik, finländsk
tonsättare (f. 1892), genomgick Helsingfors musikinst.
och studerade komposition i Wien och Berlin.
K. har skrivit ett stort antal sånger, präglade
av personlig egenart, till texter av finska och
sv. skalder. Bland de senare äro Ernst
Josephson, Bo Bergman, Pär Lagerkvist, Gustaf
Ullman, Anders Österling företrädda. N.B.
KFlpisjärvi, sjö vid n. gränsen mellan
Sverige och Finland, ö. om Treriksröset, 39 kvkm.,
463 m.ö.h., källsjö för gränsfloden Köngämä
älv. Mdn.
Kilram, se Spännram.
— 347 —
Kilsbergen, se Närke.
Kils härad, i Värmlands län, kring Klarälven,
Visten och Nedre Fryken, omfattar socknarna
Nedre och övre Ullerud, Ransäter, St. Kil med
Kils municipalsamhälle samt Frykerud; 827,8i
kvkm., därav 7 28,36 land; 18,965 inv. (1932;
26 inv. pr kvkm.); 164,io kvkm. åker (1927;
22,5% av landarealen), 475,96 kvkm.
skogsmark. K. har typisk Värmlandsnatur med
rikedom på sjöar och vattendrag mellan ofta branta
höjder (Käggelholmsberget 359 m.ö.h.,
Borås-höjden 357 m.). I dalarna finnas ler- och
(särsk. vid Klarälven) sandjordar. 1920 levde
41,7% av befolkningen av jordbruk med
binäringar, därav 6,2 % av skogsbruk, 37,9 % av
industri och hantverk, därav 15,o% av
malmbrytning, mineral-, metall- och maskinindustri
(Munkfors järnbruk), 9,3% av pappersindustri
(trämassefabrik i Dejefors, Mölnbacka och
Ramsberg). K. tillhör Mellansysslets fögderi
och domsaga, Kils kontrakt, Karlstads stift.
M.P.
Kils kontrakt, i Karlstads stift, omfattar 8
pastorat: Karlstads stads- och
landsförsamlingar; St. Kil och Frykerud; övre Ullerud;
Nedre Ullerud; Ransäter och Munkfors; Grava;
Forshaga samt Hammarö; 56,230 inv. (1932).
M.P.
Kilskrift, beteckning för det från sumererna
stammande, i en stor del av Främre Asien
under forntiden gängse skriftliga
uttrycksmedlet. Namnet hänför sig till tecknens form
under den period, då skriftsystemet redan nått
sin fulla utveckling. På de tidigaste
sume-riska epigrafiska minnesmärkena har
skriften ännu kvar sin urspr. karaktär av 1 i n e ä r
bildskrift, d.v.s. orden anges genom
li-neära teckningar av de föremål el.
verksamheter, de skola beteckna. I bildskriftens
natur ligger, att ord med likartad betydelsesfär
kunna betecknas med samma tecken; så kan
t.ex. bilden av ett öga användas för att
beteckna ej blott öga utan även det därmed
sammanhängande, ev. fonetiskt ej
överensstämmande begreppet se. Den polyfoni
(användande av samma beteckning för ett flertal
fonetiskt ej likvärdiga ord), som är ett av de
mest utmärkande dragen i k., är alltså ett
arv från den urspr. bildskriftens tid. En
annan egendomlighet för denna urspr. bildskrift
var möjligheten att uttrycka mera
komplicerade begrepp genom förening av 2 (ev. flera)
tecken; så t.ex. kunde äta uttryckas genom
kombination av tecknen för mun och föda,
tår genom kombination av tecknen för
vatten och öga-, dessa sekundära tecken blevo
sedan likvärdiga med de urspr., så att t.ex.
tecknet för tår kunde beteckna även gråta
— 348 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
