Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilskrift - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILSKRIFT
m.m. Denna rent ideografiska skrift utgör
den urspr. beståndsdelen i k.; ur densamma
utvecklade sig tidigt en ren
stavelse-skrift, i det att de ideografiska
beteckningarna för ord av konsonant och vokal, vokal
och konsonant el. konsonant, vokal och kon-
Utvecklingen av tecknet för stjärna,
himmel m.m. i kilskrift. 1 tidig sumerisk, 2
sensumerisk, tidig akkadisk, 3
mellanakka-disk, 4 nyakkadisk tid.
sonant överflyttades till att beteckna varje
förekommande fall av resp, ljudgrupper. Dessa
bägge element, det ideografiska och det därur
utvecklade stavelseskrifts- el. syllabiska, ha
utgjort konstitutiva element i k. under hela
dess historia. Svårigheten att särskilja de
po-lyfoniska tecknen har lett till ett utvecklat
system av determinativer, d.v.s. ord,
vilka enl. vissa regler icke tjäna annat syfte
i satsen än att ange de uttalade ordens
betydelsevalör. Svårigheten att vid de
ideografiska skrivningarna ange de formativa
elementen har lett till ett system av fonetiska
komplementer, d.v.s. syllabiska
skrivningar, fogade till de ideografiska. —
Skriv-materialet var i allm. tavlor av mjuk lera, på
vilka skrivtecknen infördes medelst med den
knutna handen förda grifflar av vassrör med
trekantigt-prismatisk snittyta, varigenom
tecknens kilform uppstod; efter skrivningen
brändes lertavlorna, så att de erhöllo en fast
konsistens. Sekundärt anbringades k. även på
skrivmaterial av annat slag.
Historia. K. är till sitt ursprung en lineär
bildskrift; ss. sådan framträder den på de
äldsta sumeriska dokumenten från början av
3000-talet f.Kr. Redan tidigt börjar
utvecklingen till k.; den synes vara genomförd c:a
3000 f.Kr. De äldsta sumeriska dokumenten
på k. äro avfattade på den arkaiska k., som
ännu står den urspr. bildskriften nära; den
skrevs i vertikala rader från h. till v.
övergången till skriftriktning v. och h. och
skriftens ordnande i horisontella rader samt
skapande av ett system av utpräglad k.-karaktär
ägde rum under förra delen av 2000-talet f Kr.
Det var denna sensumeriska skrift, som
övertogs av de semitiska akkaderna (assyrier och
babylonier) under förra hälften av 2000-talet
f.Kr.; hos dem utvecklades den i två system,
det assyriska med en tendens till
monumentalare gestaltning av teckengrupperna och
till dessas utformning i kvadratiska fält, samt
det babyloniska, med en tendens till
kur-sivare utformning av skriften. Det assyriska
systemet försvann i det hela med det
assyriska väldets undergång (612 f.Kr.). Det i den
främre-orientaliska kulturhistorien ojämföiligt
mera betydande babyloniska systemet
fortlevde däremot möjl. ända till 100-talet f.Kr.
Vid sidan av dessa system brukades för
monumentala ändamål stundom den arkaiserande
sensumeriska skriften. — På gr. av Assyriens
och Babyloniens starka kulturella övervikt
erhöll k. stor spridning i Främre Orienten och
har spelat en stor roll i den orientaliska
kulturhistorien. Redan från slutet av 3000-talet
f. Kr. föreligga dokument på ett från det
sensumeriska avlett fornelamitiskt
k.-system, som sedan i obruten linje utvecklat sig
till den nyelamitiska skrift, vi känna
från akemenidinskrifterna; denna visar en
stark reduktion av teckenbeståndet (inalles
113 tecken) men har rönt ett svårbestämbart
inflytande från den senbabyloniska skriften.
— Ett tidigt babyloniskt, av den begynnande
assyriska skriftutvecklingen något modifierat
skriftsystem möter oss i de kappadokiska
tavlorna (se d.o.); från detta kappadokiska
k.-system härrör väl den hettitiska k., som
är känd från epigrafiska dokument från c:a
1500—1200 f.Kr. (se Hettitiska
språket). Av babyloniskt ursprung är också den
k., som möter i texterna i Tell
el-Amarna-ar-kivet (c:a 1400 f.Kr.) med M i t a n n
i-dokumentet (se Mitanni). — Av assyrisk karaktär
är den k a 1 d i s k a k., som föreligger i
inskrifter från c:a 860—650 f.Kr. i nuv.
Arme-nien, Transkaukasien och v. Persien bort mot
Urmia-sjön. Olika lokala avläggare av det
assyriska skriftsystemet äro kända från
trakten ö. om Tigris. — En särställning intar den
fornpersiska k., som föreligger i
inskrifter från akemenidtiden, av vilka den stora
Bisutun-inskriften är den förnämsta. De från
akemenidkonungarna härrörande inskrifterna
föreligga i 3 redaktioner, en fornpersisk, en
ny-elamitisk och en nybabylonisk, vanl. benämnda
l:a, 2:a och 3:e serien. Den fornpersiska k. står
icke i historiskt samband med k:s utveckling i
övrigt; den är i motsats mot övriga k.-system en
ljudskrift, i det varje teckengrupp betecknar
ett ljud; tecknen för konsonantljud kunna
be
— 349 —
— 350 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
