Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kimberley - Kimberley, John - Kimbrer - Kimito - Kimmerier - Kimon - Kimono - Kimovec, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIMOVEC
Del av Kimberley med låga, ofta av plåt
uppförda baracker.
banan. K. uppstod efter upptäckten av
dia-mantfyndigheterna 1870. Gruvorna (se
Diamant, sp. 257 ff.), som ägas av De Beers
com-pany, sätta helt sin prägel på näringslivet. K.
har haft utomordentligt stor betydelse för
Sydafrikas ekonomiska utveckling. M.P.
Kimberley [ki’mbali], John Wodehouse, l:e
Earl of K. (1866), engelsk politiker (1826—
1902), pär 1846, whig, en av Gladstones
trognaste anhängare, diplomat, medlare i
slesvig-hol-steinska konflikten i Köpenhamn 1863,
lordlöjtnant på Irland 1864—66. K. innehade ett
flertal ministerposter i Gladstones regeringar,
och hans namn är i sht förknippat med dennes
kolonialpolitik. Som kolonialminister hade han
del i erövringen av Griqualand West 1871; han
var också kolonialminister, då Transvaal
avsade sig beroendet av England 1881, varvid K.
fick skuld för de engelska motgångarna. 1894
—95 var han Roseberys utrikesminister. P.Dhl.
Kimbrer, germanskt folk, se C i m b r e r.
Ki’mito, fi. Kemiö. 1) ö invid Finlands s.v.
kust, n.v. om Hangöudd, åtskiljes genom smala
sund i n. och ö. från fastlandet, ön är c:a 25
km. bred och över 40 km. lång. På densamma
ligga kommunerna K., Dragsfjärd och
Vestanfjärd samt en del av Angelniemi. Mdn.
2) Kommun i Äbo och Björneborgs län,
Finland, omfattar mellersta och n. delen av ön
K.; 323 kvkm.; 6,295 inv. (1931), övervägande
svensktalande (1,938 finsktalande 1930). Mdn.
Kimme’rier (grek. Kimme’rioi, assyr.
Gimir-rai, G.T. Gömär, armen. Gamirkh), forntida
folk av sannolikt trakisk härstamning, som på
700-talet f.Kr. av skyterna (se d.o.) fördrevs
från sina urspr. boplatser i s. Ryssland och
över Kaukasus sökte sig s.-ut. C:a 715 angrepo
de riket Urartu (se d.o.) och utgjorde ett
irritationsmoment för det assyriska väldet, tills de
677 besegrades av Assarhaddon. De vände sig
därefter v.-ut, förintade frygernas välde (se
F r y g i e n, historia), och angrepo därefter
Lydien, vars konung Gyges stupade i strid mot
dem (c:a 652). De utgjorde därefter länge en
fara för det grekiska Mindre Asien, tills de c:a
600 definitivt förintades av den lydiske
konungen Alyattes. — K:s namn fortlever i den
armeniska benämningen på Kappadokien,
Gamirkh, men om den historiska realitet, som
ligger bakom denna benämning, ha vi ingen
uppfattning. K. ha av de antika förf, stundom
förväxlats med cimbrerna (se d.o.). C.F.
Kimon (lat. Cimon), atensk fältherre och
statsman (d. 449 f.Kr.), son till
Marathonhjäl-ten Miltiades och dennes maka, den trakiska
kungadottern Hegesipyle, var under halvtannat
årtionde efter attiska förbundets bildande 477
den ledande kraften i Atens militära företag
samt efter Themistokles’ landsförvisning och
Aristides’ död (o. 470) även i dess politik. Han
erövrade 475 den trakiska fästningen Eion,
besatte sjörövarnästet Skyros, vann 466 en
lysande seger över perserna vid Eurymedon och
betvang 464 det upproriska Thasos. Utpräglad
aristokrat, mera krigare än statsman, förblev
K. livet igenom sitt politiska ungdomsideal
trogen: Persiens bekämpande under ledning av
Aten och Sparta i lojal förening. Hans
vänskapliga politik mot Sparta framkallade en
demokratisk opposition, som slutl., underblåst
av harmen över ett oklokt, för Aten kränkande
steg från Spartas sida, 461 ledde till K:s
landsförvisning på 10 år genom ostracism.
Hem-kallad redan 457, verkade han ss.
underhandlare mellan Aten och Sparta samt för
återupptagandet av kampen mot Persien. I spetsen för
en flotta sändes han till Cypern, där han efter
åtskilliga framgångar avled i pesten vid
belägringen av Kition. K:s levnad har skildrats
av Cornelius Nepos och Plutarchos. H.Sj.
Ki’mono (jap., klädesplagg), japanernas
nationella dräkt av karakteristisk skärning
(kaftantyp, se Kaftan) med raka sidor och
kil-formiga vidsydda stycken vid framkanten samt
raka, isydda, delvis påsformigt hopsydda
ärmar, som på vissa k.-dräkter äro mycket långt
nedhängande. K. bäres av både män och
kvinnor. De äro vanl. i mörka, diskreta färger och
alls icke el. obetydligt mönstrade. De i handeln
synliga k. äro mindervärdiga exportsaker. K.
gördlas men knäppes ej. Kvinnorna bära breda,
på ryggen konstrikt knutna skärp. K. är även
underplagg; många kunna bäras utanpå
varandra. — K.-skärning på damplaggs ärmar
innebär, att ärmen (i motsats mot den verkliga
k.-ärmen) skäres i ett med livet. — Bild sp. 355. I.
Kimovec [ki’måvets], Franz, slovensk
tonsättare och präst (f. 1878), har komponerat
mässor, 2 rekviem, slovenska mässånger, ett
tedeum (till kyrkoslavisk text) och talrika
andra kyrkliga sånger samt många världsliga
körer. F.S-l.
Uppslagsbok. XV.
12
— 353 —
— 354 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
