Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Geologi och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
inv. Nedan kommer blott eg. K. att
behandlas. Huvudstad är Nanking (522,697 inv.). J.F.
Innehåll:
Sp.
Geologi och
terrängförhållanden ...... 357
Klimat ............ 360
Växtvärld ......... 361
Djurvärld ........•.. 361
Befolkning ........ 362
Språk ............. 365
Fornminnen ........ 365
Historia .......... 367
Författning ....... 386
Rättskipning ...... 386
Förvaltning ....... 387
Administrativ
indelning .............. 387
Försvarsväsen ..... 387
Vapen och flagga .. 389
Mynt .............. 389
Mått och vikt .... 389
Finanser ......... 390
Bankväsen ........ 390
Jordbruk ......... 391
Fiske ............ 394
Bergsbruk ........ 394
Industri ......... 395
Kommunikationer .. 395
Handel ............ 395
Religiösa förhållan-
den ............... 395
Undervisningsväsen 399
Tidningspress .... 400
Litteratur ....... 400
Musik............. 405
Konst ............ 405
Geologi och terräng förhållanden. K. tillhör
till stor del den östasiatiska terrängen, som
bildar en övergång mellan Centralasiens flera
tusen m. höga platåer och Stilla havets
djup-bäcken och som i bågformiga avsatser sänker
sig från v. mot ö. Avsatsernas branter äro
ända till 2,000 m. höga och deras ytterkanter
ofta höjda i förhållande till planens inre
delar. Branterna markera förkastningslinjer el.
flexurer, längs vilka terrängen i ö. sänkts. I
samband därmed har ofta den ovan belägna
terrasskanten höjts. Det västligaste
disloka-tionssystemet utmärker gränsen mellan
högplatåerna i det inre och Östasien samt
fortsätter från Chinganbergen i Manchuriet och
söderut med den minst 1,000 m. höga brant, som
begränsar det n.v. kinesiska berglandet från
den s. kinesiska slätten. Den passerar nedre
Huang-ho vid Huai-king och Yang-tsi-kiang vid
Ichang, fortsätter sedan mot s.v. genom s.ö.
Kueichou och stryker slutl. i v. riktning
genom Yünnan. Denna den s.k. Chingan-linjen,
delar alltså K. i en v. högre och en ö. lägre
del. Vidare stryker genom mellersta K. den
östligaste utlöparen av Kunluns och Nan-shans
5,000—6,000 m. mäktiga kedjor under namn
av Tsin-ling-shan. Liksom dessa har den rakt
v.-ö.-riktning. Dess 3,000—4,000 m. höga
rygg utgör vattendelaren mellan K:s båda
största flodsystem Huang-hos och Yang-tsi-kiangs,
ända till dess östligaste utlöpare Fu-niu-shan
tvärt slutar vid randen av den n. kinesiska
slätten, avklippt av Chingansystemets
förkast-ningslinje. Kedjans ö. del ligger begravd
under slätten. I det n. om Tsin-ling-shan-linjen
belägna n. K. dominera nästan helt vågräta
terrängformer, ehuru de ligga på sinsemellan
mycket skilda nivåer. I n.ö. utbreder sig den
stora n. kinesiska slätten, begränsad i s. av
en från Tsin-ling-shan-systemet mot s.ö.
utskjutande rygg Huai-yang-shan, i v. Shansi-
platåns branter, i n. av bergen vid Peking.
Den väldiga slätten ligger i en
instörtnings-kittel, nedsänkt i det omgivande höglandet. 1
ö. är dess botten täckt av Gula havet, som
urspr. väl nådde höglandet i v. men som
sedan undanträngts genom flodernas
avlagringar. Slätten utgöres av en serie deltaplan,
närmast bergen uppbyggda av grovt material,
längre österut av finare. Här består den särsk.
av gul lössjord, som Huang-ho tack vare dess
finkornighet i oerhörda mängder för fram
från det inre av höglandet och avsätter i sitt
mynningsområde. Härigenom växer slätten
med stor hastighet ut mot ö. — vid Tientsin
med c:a 100 m. om året. Dess ytterst
obetydliga lutning förorsakar, alt flodloppen,
särsk. Huang-hos, ofta ändra riktning och
anställa förödande översvämningar, över
slätten höjer sig i ö. som en ö Shantungs
bergland, uppbyggt av granit, gnejs och äldre
skif-far. Det utgör en rest av det högland, som
en gång intagit slättens plats men sedan
sjunkit. Genom att slätten vuxit fram västerifrån,
har Shantung åter förenats med fastlandet och
blivit en halvö. Slättens sydligaste del
omfattar Yang-tsi-kiangs marskartade
mynningsområde. — V. om den n. kinesiska slätten
utbreder sig n.v. K:s högslätt, som sträcker sig
genom s. Shansi och n. delen av Shensi och
Kansu. Den är ett tafelland, vars yta ligger
ända till 2,000 m.ö.h. och som är uppbyggt av
stenkolsformationens vågräta kalkstenar och
stenkols- och antracitförande sandstenar.
Genom brottlinjer är det uppdelat i ett flertal
horstar på inbördes olika höjd. Djupa
gravsänkor uppträda flerstädes. Shansis tafelland
begränsas i v. av Huang-hos n.-s., djupt
nedskurna sprickdal, och v. därom utbreder sig
n. Shensis och Kansus tafelyta, i s.
begränsad av Wei-hos gravsänka, över vilken
Tsin-ling-shans mur reser sig i s. Det n.v.
kinesiska tafellandet övergår i n.ö. i det n. kinesiska
berglandet, beläget mellan Pekingslätten,
Mongoliet, Manchuriet och Chili-viken. Det
består av en serie horstar, som äro ordnade
trappstegsformigt från Chinganlinjen vid
Mongoliets gräns ned till kusten i s.ö.
Horstpla-tåerna äro vidare uppdelade i smala n.ö.-s.v.
genom brottlinjer skilda bergribbor, som äro
ordnade parallellt som stängerna i en rost.
Berggrunden består av urberg och
prekambri-ska lager jämte graniter o.a. djuperuptiv. Dess
högsta topp, Wu-tai-shan (2,800 m.), ligger i s.
och bär den sista återstoden av det peneplan,
som i början av mesozoisk tid sträckte sig
över hela ö. Asien. Alla de här nämnda
terrängformerna i n. och n.v. K. äro höljda i
och modifierade av ett täcke av gul löss med
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
— 357 —-
— 358 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
