Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Geologi och terrängförhållanden - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
en mäktighet av från några få till 600 m.
Skenbart synes det göra terrängformerna mjukare,
men i verkligheten skärpas de. Lösstäcket
utmärker sig näml, för lodrät förklyftning, och
alla erosionsfåror däri erhålla därför lodräta
väggar. Lösslandskapet är på gr. därav
genom-satt av otaliga erosionsdalar med vertikala
sidor och blir flerstädes nästan oframkomligt.
Å andra sidan är lössen synnerligen näringsrik,
och lössområdena höra till de bördigaste
trakterna i världen. Lösstäcket går i s. till
mellersta och v. Tsin-ling-shan, Fu-niu-shan och
Huai-yang-shan och når mellan de sistn.
mellersta Yang-tsi-kiang. Det är alltså begränsat
till n. Kina, vilket därför stundom kallas gula
K. I de bördiga lössområdena anses den
kinesiska kulturen ha uppstått, och gult är därför
icke utan skäl K:s nationalfärg. — Medan n. K.
karakteriseras av de vågräta, på skilda nivåer
uppträdande terrängformerna och
lösslandskapet, är veckningsterrängen utmärkande för s. K.
Den börjar omedelbart s. om Yang-tsi-kiang.
I Sichuan, s. Shensi och Kansu når den även
långt n. om floden och uppfyller hela s. K.
med ett s.v.—n.ö. system av vågformiga,
parallella ryggar, uppbyggda av berglager, som
stryka i samma riktning. Detta s.k. siniska
system, som ju även uppträder i det n.
kinesiska berglandets horstribbor, är tydligen
mycket gammalt. Veckningen torde ha uppstått
under devon- el. stenkoistiden. Därefter
avjämnades veckkedjorna nästan helt, varpå området
täcktes av havet, vid vars stränder mäktiga
sandlager avsattes. Den så bildade triassandstenen
utgjorde sedan den nya fastlandsytan, vars
lutning icke överensstämde med de gamla veckens
strykning. På densamma anlades ett
flodsystem, som borteroderade sandstenen och
angrep de underliggande veckens lösare lager.
Härigenom frampreparerades de hårdare som
långa ryggar med mellanliggande längddalar,
förbundna genom ett mycket stort antal
tvärdalar, äldre än de förra, i det de anlagts av
floderna på den urspr. sandstensytan och i
dess lutningsriktning. Dessa epigenetiska
ge-nombrottsdalar, delvis orienterade längs
spricklinjer, stryka vinkelrätt mot de vågformiga
ryggarna. Hela berglandet erhåller sålunda
egenskapen av ”rostberg”, d.v.s. en
gallerfor-mig struktur. Där det möter havet, blir
kusten en djupt sönderskuren riaskust med långa
snedställda vikar. Ryggarna innanför
densamma nå 500—900 m., längre mot v. 1,200 m., i
Kiangsi stiger Wu-kung-shan t.o.m. till 2,000
m. Kedjorna bestå av hårda siluriska
sand-och kalkstenar samt skiffrar, genomsatta av
granit och porfyr. I dalarna finnas rester av
det röda sandstenstäcket. Det siniska systemet
går i n. till Tsin-ling-shan, vars lager på s.
sidan har dettas strykning, medan de på den n.
har Kunluns v.-ö. I det siniska berglandet
finnas några mycket markerade sänkningsfält.
Det största är Hu-kuang-slätten vid mellersta
Yang-tsi-kiang mellan Fu-niu-shan i n. och
Chang-sha i s. Dess n. del avvattnas av
Han-kiang, dess s. av Siang-kiang, och bottnen
intages av K:s största sjö Tung-ting-hu, som
upptar en stor del av den närbelägna
Yang-tsi-kiangs sommarhögvatten och därigenom utgör
en regulator för flodens vattenståndsväxlingar.
En annan dylik sjö är Po-yang-hu, belägen i
ett annat bäcken längre ned vid floden. Ett
tredje, likaledes av bördiga flodavlagringar
täckt sänkningsfält är det i sydligaste K.
belägna Si-kiang-bäckenet (se Kanton). Det
siniska rostberglandskapet dominerar även på
den högre nivån v. om Chingan-linjen, och
även här finnas gravsänkor. Den största är det
”röda bäckenet” i prov. Sichuan. Det
genom-flytes av Yang-tsi-kiang men är icke ss.
sänkorna omkr. flodens nedre lopp fyllt av
flodavlagringar utan av mäktiga lager av den röda
triassandstenen, som här bevarats på gr. av
sänkningen. V. om det ”röda bäckenet”
övergår det siniska systemets s.v.-n.ö. strykning
småningom i Bortre Indiens n.-s. bergsystem.
Den sydligaste utlöparen av den höga v.
kinesiska platån är Ta-liang-shan (6,000 m.) vid
övre Yang-tsi-kiang. K:s huvudfloder äro
Huang-ho, Yang-tsi-kiang och Si-kiang (se
d.o.). J.F.
Klimat. K. har östasiens monsunklimat,
karakteriserat av de stora temp.- och
nederbörds-skillnaderna mellan sommar och vinter. På gr.
av landets stora utsträckning i n. och s. är
skillnaden i vintertemp. mycket stor i landets
olika delar.
Medeltemp. för jan. juli (kallast) (varmast) Årl.
nederbörd mm.
Peking ...................—4,t° 26,o° 624
Tai-yüan ................. —6,2° 26,8° 347
Shanghai .................. 2,r° 26,9° 1,170
Han-kou.................... 4,o° 28,5° 1,384
Chung-king ................ 8,b° 26,8° 1,080
Kanton ................... 12,6° 28, o° 1,665
Vintermonsunen når blott starkt försvagad
till södern och sänker därför temp. mindre där
än i n.K. Tsin-ling-shan bildar även i detta
avseende en skarp gräns: s. därom uppträder
ingen långvarig frost. Längs Yang-tsi-kiang har
det mot n. oskyddade kustområdet lägre
jan.-temp. än det mellersta och övre loppet.
Som-martemp. är ovanligt likformig över hela K.:
den fuktiga s.ö. monsunen träffar först s. K.
och framkallar där ett beständigare och tätare
molntäcke än i n., där insolationen därför blir
starkare. Årsamplituden blir sålunda mycket
större i n. än i s. Av nämnda skäl är
årsne
— 359 —
— 360 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
